Det går åt rätt håll. I alla fall när det gäller en del viktiga faktorer. Men det går inte särskilt snabbt. Och ibland inte ens åt rätt håll. Så skulle man kunna sammanfatta siffrorna i den stora, nationella undersökningen Kollektivtrafikbarometern som presenterades på måndagen av Svensk Kollektivtrafik.
En förmodligen nöjd busspassagerare. Men var är alla andra? Foto: Ulo Maasing.
Där finns klara positiva inslag. Kollektivtrafikens marknadsandel av det motoriserade resandet har ökat med ett par procentenheter de senaste åren. Män väljer i högre grad än tidigare att åka kollektivt.
I andra avseenden står branschen mest och stampar. Kundnöjdheten går ibland upp, ibland ner någon procentenhet. Men är i stort sett densamma år efter år. Och även om den är hög jämfört med många andra branscher, 80 procent, är den ingalunda sensationellt hög. Undersökningar som brittiska Passenger Focus har gjort visar att i det kommersiella Storbritannien är kundnöjdheten i kollektivtrafiken ännu högre, runt 85 procent både när det gäller tåg och buss.
År efter år upplever också resenärerna att branschen är dålig på lyhördhet och information, både vid trafikstörningar och vid planerade förändringar. Dessutom blir det sämre, år efter år. Eller, för att uttrycka det rakt på sak: marknadskontakten är direkt dålig och har dessutom försämrats med åren.
Det kan vara värt att fundera över varför det är så. Kan det vara det stora gapet mellan kunder och beslutsfattare som påverkar? Men hur ska de stora trafikhuvudmän/länstrafikbolag/regionala kollektivtrafikmyndigheter som år efter år har misslyckats med viktiga delar av sin marknadskontakt ändra sig genom att gå in i det märkliga fördubblingsbolaget X2AB?
Det mesta tyder på att bolaget i det avseendet kommer att bli en tummelplats för skattefinansierade konsulter som jobbar med en tidshorisont som gör det rätt ointressant vad de än kommer fram till. Resandet med kollektivtrafiken lär de inte utveckla.
Den senaste kollektivtrafikbarometern är också i ett viktigt avseende är direkt alarmerande. Det gäller allmänhetens bild av kollektivtrafiken. Alltså inte de befintliga resenärernas utan den den marknad där branschen ska hämta de kunder som ska stå för fördubblingen. På flertalet punkter i undersökningen har allmänhetens bild av branschen försämrats de senaste åren. Inte dramatiskt, men något.
Det gör det inte lättare att klara fördubblingen.
Det väcker i sin tur frågor. Kommer dagens organisation av kollektivtrafiken och dagens subventionssystem verkligen att göra en fördubbling av branschens marknadsandel möjlig?
Hur ska det i så fall gå till när kunderna inte blir nöjdare, när de potentiella kunderna blir mer skeptiska och när pengarna tryter?
I vår Bussradiointervju talar fördubblingsbolagets och Svensk Kollektivtrafiks vd Charlotte Wäreborn Schultz om att en rad åtgärder behövs för att klara fördubblingen ekonomiskt:
Branschen måste jobba smartare och se till att man följer standarder, säger hon. Vi kan bara instämma, men det är ju hennes egna medlemmar som har struntat i just standards och branschrekommendationer. Och som i häpnadsväckande omfattning fortsätter med det.
Wäreborn Schultz pekar på politiska beslut som ska gynna miljön men som har gjort trafiken dyrare (läs biogasbussar). Men eftersom biogas varken kostnadsmässigt eller energimässigt är särskilt effektivt är det ju knappast en väg att gå för att ekonomiskt klara fördubblingen. Istället slår det mot kollektivtrafikens konkurrenskraft.
Hon lyfter också fram alternativa finansieringsformer, exempelvis att fastighetsägare och företag som gynnas av närheten till bra kollektivtrafik också ska vara med och finansiera trafiken. Det är ingen dum idé, men lär knappast kunna få en avgörande betydelse för branschens ekonomi.
Kvar står då frågan hur fördubblingen ska finansieras, samtidigt som Kollektivtrafikbarometern pekar på allvarliga glapp mellan branschens beslutsfattare och marknaden.
Smartare, javisst. Men pengarna då?
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar