Sveriges bästa magasin om kollektivtrafik och bussbranschen

Busstrejken underminerar den svenska modellen

Bussarbetsgivarnas och TransportGruppens vd Peter Jeppsson. Foto: Athina Strataki.

Om Kommunal hade varit villligt att förhandla från start hade hundratusentals människor sluppit att drabbas av busstrejken. Det avtal som strejken slutligen ledde fram till innebär lön och anställningsvillkor som ligger på samma nivå som medlarnas bud innan strejken bröt ut. Därför är det obegripligt att Kommunal beskriver avtalet som en seger. Den viktigaste förklaringen till att det blev strejk verkar vara att Kommunal behöver visa sina medlemmar att man är en stor och stark organisation som ”tar fajten”, skriver Bussarbetsgivarnas och TransportGruppens vd Peter Jeppsson i den här debattartikeln.

I torsdags kväll, efter en dryg veckas strejk skrev Bussarbetsgivarna och Kommunal under ett nytt avtal för Bussbranschen. Strejken har drabbat hundratusentals personer varje dag, med stora samhällsekonomiska kostnader och omfattande problem för resenärer som följd. Kommunal har beskrivit strejken som en seger. Oavsett om man ser detta utifrån arbetstagarnas, arbetsgivarnas eller resenärernas perspektiv är det svårt att förstå.

Förhandlingarna havererade ganska snart efter att de på allvar inletts. Medlarnas bud accepterades motvilligt av Bussarbetsgivarna medan Kommunal svarade med att kalla det ett skambud och lägga ett tredje varsel.

Vi var redan från början beredda att diskutera de frågor som Kommunal fört upp som viktiga. En förhandling är ett givande och ett tagande men Kommunal ville gärna ha, men var inte beredda att ge och först efter ett antal dagars strejk var de slutligen beredda att föra dialog.

Att avtalet beskrivs som en seger av Kommunal är obegripligt även om man undantar de problem som strejken orsakat vanliga resenärer. Avtalet innehåller de nivåer på löneökningar som andra på arbetsmarknaden har fått, nivåer som Bussarbetsgivarna hela tiden haft som krav och som också medlarna föreslagit.

Förvisso har det nya avtalet skrivningar om ett ökat inslag av dialog i samband med upphandlingar för att minska oron för de anställda. Något som även ingick i medlarbudet. Men Kommunals viktigaste krav under strejken – att all personal ska garanteras anställning efter en trafikupphandling – resulterade i en skrivning om att företagen skall verka för att överta personal om man behöver anställa. En lösning som vi tycker är bra – en ökad trygghet för medarbetarna är viktig även för företagen – även om en överväldigande majoritet redan tidigare fick nytt jobb efter entreprenörsbyten.

Det märkliga är att det skulle krävas över en veckas strejk för att nå hit när vi hela tiden har varit öppna för diskussion.

Det är också märkligt att Kommunal återigen väljer att beskriva bussföraryrket som ett yrke med närmast slavliknande arbetsförhållanden. Man förser allmänheten med en gravt oriktig bild av bussföraryrket.

Ingen kan förneka att det förekommer stressiga situationer och ibland långa arbetspass. Samtidigt har bussförare bl a förkortad arbetstid och de näst högsta lönerna inom Kommunal. Bussföraryrket är ett ansvarsfullt och viktigt serviceyrke och de fyller en mycket viktig roll i samhället, och sanningen är att de allra flesta trivs med sitt arbete och de flesta stannar också länge i yrket.

En av de viktigsste orsakerna till att det blev strejk är att Kommunal ville visa sina medlemmar att man är en stor och stark organisation som ”tar fajten”, skriver Peter Jeppsson. Foto: Ulo Maasing.

Så varför blev det då en strejk? Den viktigaste förklaringen verkar vara att Kommunal behöver visa sina medlemmar att man är en stor och stark organisation som ”tar fajten”, och i det syftet använder kollektivtrafiken som en arena, och resenärerna som spelpjäser i ett internt maktspel.

En annan förklaring är att Kommunal under lång tid så att säga skrivit ut checkar som man inte kan lösa in. I sin iver att skapa fackligt engagemang – vilket, det ska sägas, är mycket viktigt – har man skapat förväntningar på löneökningar och villkor som är helt orealistiska.

När sanningens minut har närmat sig verkar Kommunal ha insett att de villkor som man förespeglat medlemmarna inte är möjliga, och då har en omfattande strejk blivit nödvändig för att slippa tappa ansiktet och riskera kritik från de egna leden.

Frågan är om det är så här vi ska ha det på arbetsmarknaden? En stark fackföreningsrörelse är avgörande för den välfungerande svenska arbetsmarknadsmodellen. Likaså är strejkrätten en orubblig rättighet som krävs för att vi ska ha sunda förhållanden i arbetslivet. Men det är ett kraftfullt vapen som måste användas med stor försiktighet.

Är det rimligt att utlösa en omfattande strejk – som i detta fall används av internpolitiska skäl – för att nå ett avtal som lika väl kunnat tas fram genom förhandling och medlarmedverkan? Det är ett oförsiktigt bruk av strejkvapnet som i förlängningen undergräver förtroendet både för den svenska modellen och för Kommunal.

Peter Jeppsson

vd, Bussarbetsgivarna och TransportGruppen

Share Dela

Taggat som: , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

© 2017 Bussmagasinet
rss Artiklar(RSS) rss Kommentarer (RSS)