Sveriges bästa magasin om kollektivtrafik och bussbranschen

Ledare: Politiker gör det svårt att ta bussen

Kollektivtrafiken tappar många nya  resenärer på grund av svårbegripliga och dåliga betalsystem. Foto: SL.

Kollektivtrafiken tappar många nya resenärer på grund av svårbegripliga och dåliga betalsystem. Foto: SL.

I en debattartikel nyligen riktade Resenärsforum hård kritik mot betalsystemen i den svenska kollektivtrafiken. Kritiken är berättigad. Länstrafikbolagen, nu avlösta av de regionala kollektivtrafikmyndigheterna, har plöjt ner miljarder i system som är krångliga att använda, obegripliga för många resenärer och som dessutom inte talar med varandra. Istället för att riva ner läns- och regiongränser har man på många håll byggt murar.

Kundorientering, vidsynthet, ett långsiktigt och brett perspektiv har fått vika för teknokratiska lösningar, revirtänkande och regional makutövning.

Men när Resenärsforum nu ropar på politiska ingripanden för att få ordning på eländet känns det lite som att vilja sätta bocken som trädgårdsmästare. Igen

Det är ju inte, som Resenärsforum lite luddigt skriver, ”trafikföretagen” som är skyldiga till eländet. Det är de politikerstyrda före detta trafikhuvudmännen/länstrafikbolagen och deras efterträdare. Inte ett enda av de problemtyngda betalsystem som kollektivtrafiken dras med har nämligen kommit till utan att politiker på regional nivå har fattat beslut om dem: hur de ska fungera/inte fungera, vad de ska kosta och så vidare.

Nu kommer aha-upplevelserna från vissa politiker.
.
Själva ansvariga
Två av de företrädare för Resenärsforum som har skrivit under debattartikeln, ordföranden Karin Svensson Smith och styrelseledamoten Johnny Bröndby, är själva bra exempel på detta. De har ett direkt ansvar för att det ser ut som det gör idag.

Johnny Bröndt(M). Foto: Bert Leandersson.

Johnny Bröndt(M). Foto: Bert Leandersson.

Johnny Bröndt(M) var vice ordförande i Västtrafiks styrelse under åren 2003 – 2011. I den egenskapen var han aktivt med om att införa ett av de hårdast kritiserade betalsystemen i kollektivtrafiken, Västtrafiks.  I maj 2011 lämnade Bröndt sin post i Västtrafik. I oktober samma år klubbade kollektivtrafiknämnden i Västra Götaland att systemet skulle göras om i grunden.

Det är naturligtvis välkommet att Bröndt nu inser (om han gör det) att han har bidragit till att ställa till stora problem för resenärer och potentiella resenärer. Liksom för branschen i sin helhet. Och att det har kostat väldiga pengar som skulle kunnat användas bättre.

Karin Svensson Smith(MP). Foto: Ulo Maasing.

Karin Svensson Smith(MP). Foto: Ulo Maasing.

Karin Svensson Smith(MP) var en av landets tyngre trafikpolitiker under många år i egenskap av ledamot av riksdagens trafikutskott. Där satt hon 1998 – 2010, först för Vänsterpartiet, sedan för Miljöpartiet.

Det var under dessa år som landets trafikhuvudmän låste in sig i dyra betalsystem som inte talar med varandra över läns- och regiongränser och som ofta är komplicerade att förstå sig på och använda.

Engagemanget i denna nyckelfråga var då mycket ljummet från hennes sida. Istället var Karin Svensson Smith mer intresserad av att motsätta sig en omreglering av branschen som syftade till att göra den mer kundinriktad.

Visst, frågan om betalsystemen var inte en angelägenhet för riksdagen att avgöra. Men på ett mer generellt plan hade den mycket väl kunnat lyftas där, inte minst i debatten om den nya kollektivtrafiklagen.

Karin Svensson Smith har också ett förflutet som styrelsesuppleant i Svensk Kollektivtrafik.

Nu tycks en insikt om den verklighet hon bidragit till att skapa ha vuxit fram på kort tid. Bättre sent än aldrig.

Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm efter snart sju år på jobbet; Inte alls tillfredsställande. Ska lösas snarast. Foto: Erja Lampinen.

Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm efter snart sju år på jobbet; Inte alls tillfredsställande. Ska lösas snarast. Foto: Erja Lampinen.

Politisk töjbarhet och olika verklighetsuppfattning
Ett annat exempel på hur det kan gå till är Storstockholms Lokaltrafik, SL, och dess beryktade reskassa.

I sommar har flera medier i huvudstaden  haft artiklar och reportage om hur illa reskassan fungerar, inte minst för turister och sällanresenärer. När kritiken hade nått stormstyrka steg trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm(M) fram i radio och förkunnade att han minsannsåg allvarligt på problemen.

– Det här ska vara löst snarast det är mitt krav, sa han i SR Radio Stockholm och fortsatte:

– Det här är inte alls tillfredsställande. Jag ska ta kontakt med SL:s vd redan idag, det ska snarast bli ordning och reda på det här systemet, så här ska det inte vara.

Men Wennerholm har ju haft nästan sju år på sig som den högste politiske ansvarige för kollektivtrafiken i Storstockholm. Varför har han inte gjort något tidigare under hela den tiden?

Istället lovade han handlingskraftigt i slutet av juli att ta kontakt med SL:s vd Anders Lindström på dennes första semesterdag. Samme Lindström twittrade den 7 maj om reskassan: ”Få klagomål. Reskassa bra!”

SL:s vd Anders Lindström twittrar: Få klagomål. Reskassa bra! Foto: Jenny Danielsson.

SL:s vd Anders Lindström twittrar: Få klagomål. Reskassa bra! Foto: Jenny Danielsson.

Onekligen lite skilda verklighetsuppfattningar i SL-toppen.

Wennerholms ofta manifesterade politiska töjbarhet skulle kunna ha ett betydande underhållningsvärde om det inte vore så att det stod kollektivresenärer och skattebetalare så dyrt. Och då inte bara i pengar räknat.

Avståndet mellan dem som har makten över kollektivtrafiken och kunderna/resenärerna är sannerligen stort. Ännu större är det mellan makthavarna och de nya resenärer de vill locka till bussar och tåg.

Man kan spekulera kring varför det är så. Inkompetens? Bristande intresse? Bekvämlighet? Maktfullkomlighet? Eller hade man verkligen ingen aaaaaning om vad man fattade beslut om?

Vi tar gärna emot förklaringar eller analyser i kommentarsfältet under denna artikel.

Trampar på i ullstrumporna
Tyvärr fortätter politiker med ansvar för kollektivtrafik i stor utsträckning trampa på i ullstrumporna utan att ha lärt något.

De tekniska krav man vid upphandlingar ställer på bussar är bara ett exempel på det. Varför ska politiker med begränsade tekniska kunskaper bestämma om den teknik som bussarna ska drivas med?  I Sverige blir det ofta biogas.  Det rimliga vore ju att politikerna ställde miljökrav, gärna tuffa. Inte talade om vilken teknik man ska använda för att nå kraven. Det klarar näringen själv.

Den politiska styrningen av tekniken riskerar inte bara att bli ett utvecklingshinder. Det kan också bli en parallell till problemen med betalsystemen: att man investerar sig fast i lösningar som senare visar sig vara mindre lyckade.

Vi måste få mer av kundorientering, mer av marknadstänkande i kollektivtrafiken. Då slipper vi förhoppningsvis framtida miljardtabbar à la betalsystemen. Men det förutsätter ett annat sätt att arbeta i branschen, ett arbetssätt där kundernas/resenärernas önskemål får styra.

U.M.

Taggat som: , , , ,

15 kommentarer »

  1. Mycket bra skrivet! Ja, om politierna inte lade sig i, skulle det uppstå kollektivtrafik som är anpassad till vad kunderna, resenärerna, vill ha. Varför t.ex. etanolbussar och biogasbussar ?! Det är en fix idé hos politiker, och det kanske t.o.m. finns korrumption bakom… OM man nu vill ha en viss andel biodrivmedel, eller att en vissa andel av drivmedlen ska vara basrade på naturgas och på bioavfall; Varför börjar inte SL och Västtrafik köra helt vanliga, betydligt mer kostnadseffektiva dieselbussar på syntetiska och bio-syntetiska paraffinoljor i så fall? De finns att köpa…

    Varför ska den lilla risken för förarna att bli rånade göra, att det snart inte längre går att åka kollektivt annat än i den egna hemstaden, där man har alla plastkort, har gjort rätt inregistreringsprocedur med rätt app för mobilen, ifall man vill kunna köpa biljett med mobilen, osv… Man kunde väl åtminstone få stoppa in pengar i en automat på spårvagnen, som är ett slags kassaskåp och som sitter fast i buss eller i spårvagnen? Varför denna paranoida rädsla för pengar / kontanter?? Hur ska turister kunna åka kollektivt i Sverige överhuvudtaget numera? De kan ju inte ens språket? Hur ska de kunna veta hur de ska göra? Det mest extrema som jag har varit med om, var att personal i tunnelbanan i Sthlm (SL) helt enkelt vägrade att sälja biljetter… De hänvisade till pressbyrå eller svåranvända automater, där allt står på svenska… Kul för turisterna, verkligen… Det är sådana saker som minskar turism i Sverige… En av våra viktigaste branscher numera, som drar in massor av utländsk hårdvaluta till Sverige, och som är personalintensiv, och som fortfarande kan ordna fram jobb…

    • ”Den lilla risken” kan vara den att ett knivstick punkterar lunga eller hjärtsäck. – men bussförare hämtar man ju ut på Arbetsförmedlingen ungefär som man hämtar kompostpåsar vid återvinningsstationen. ”Den lilla risken” löper en ensamarbetande människa av kött och blod. Smarta (läs: enkla) lösningar med kort och mobil är vad som behövs

      • Även i kiosker, turistbyråer, etc. finns det människor av kött och blod. Som jobbar ensamma. På avsides belägna ställen. Där kan man betala med kontanter. Även om man bara skulle kunna betala för biljett i en automat bak i bussen; Varför MÅSTE det just i en buss vara ett speciellt, lokalt kort? I resten av samhället betalar man också med kort; Med VISA, Mastercard, m.m.

        • Jo Visserligen men en kiosk eller affär o dyl har ingen tidtabell att hålla sig till bara öppning och stängning för dagen.

          • Hej Busschaufför, om man betalar i en automat som står i mitten av bussen, antingen med mynt, sedlar, VISA-kort eller liknande kort; Varför skulle det ta tid från chauffören? I och med det, skulle man också få kliva på i mitten eller bak i bussen. Då borde av- och påstigning gå snabbare, inte långsammare.

  2. Det är inget fel på kontanter det tar bara för lång tid att sälja med tanke på tidtabellen, där jag kör har vi på en linje en minut från avgång till avgång på nästa hållplats.

  3. Ulo – mycket bra skrivet.
    Politiker kan vara ett elände – och det verkar som att de som är ”trafikpolitiker” tillhör de mest besvärliga… 🙂

  4. Ja du, Andreas. ”Den lilla risken för att bli rånad” är rätt stor på många håll. Men denna risk kan man ju negligera och nonchalera om man själv inte sitter bakom en bussratt, och därför helt slipper risken. Att återinföra kontantbetalning önskas nog mest av de som inte drabbas av konsekvenserna…

  5. Förslaget angående en automat i form av ett kassaskåp tror jag att förarnas arbetsmiljö skulle försämras ytterligare med ett rasslande skåp. Det räcker mer än väl med dagens fuskbyggen till bussar med fläktar som inte går att stänga av, på grusvägar sönderkörda framvagnar, läckande dörrar, rasslande förargrindar och olika larm. Ytterligare en källa till oljud ger bara busstrafiken ett ännu sämre kvalitetsrykte.
    För att inte tala om hur ofta dessa automater kommer att haverera pga damm, vibrationer, värme, fukt mm. SL (eller deras operatörer?) har ju redan idag knappt råd/tid/ engagemang att komma ut till smådepåerna i norr för att reparera trasiga kortläsare i SL-bussarna. Hur ska de då hinna laga samt dagligen tömma myntautomaterna? De enda som skulle bli glada av myntautomater ombord på SL-bussarna skulle vara cheferna på det värdetransportföretag som får uppdraget. Inte busschaufförerna, värdetransportörerna eller ens passagerarna som ju får betala det svindyra kalaset med högre skatt/biljettkostnader.

    Men som sagt: När man själv inte kör buss är det tydligen väldigt lätt att ha åsikter om vad bussförarna ska finna sig i. Det är ju redan landstingspolitikerna duktiga på, liksom skribenten Andreas.

  6. Det verkar som om många busschaufförer hör av sig, och anser att rånarrisken är alltför stor med kontanter på bussen. Det var därför som jag föreslog, att man stoppar in pengar i en automat bak i bussen, och får ut en biljett. Och/eller köper biljett med det vanliga kreditkortet i en automat. Och att man även får stiga på bak, eller rentav ska stiga på längre bak, inte framme hos chauffören, och inte störa chauffören. Samt att automaten där bakom är robust och svår att göra inbrott i. Om det behövs; Ta bort några säten någonstans i bussen, så att den får plats. Sådana här automater finns på spårvagnar. Varför inte på buss?

  7. Ulo, jag håller med om vad du skriver, men på kort sikt är det väl som det är. Om ”om” hade funnits hade världen sett annorlunda ut.

    Trots den ”röd-blå-gröna röran” i Stockholms kollektivtrafik tycker jag att den fungerar förvånansvärt bra! Men bra kan bli bättre och bättre kan bli bäst! 🙂

    SL’s Reseplanerare underlättar för ovana resenärer. Här är det dock viktigt att SL ser till att alla smarta anslutningar sätts ut på resp. operatörs Förarspecar/instruktioner. Ingen kedja är ju som bekant inte starkare än den svagaste länken!

    Reskassan kanske kan innebära att vi i Stockholm kan ta bort A B C zonerna och att vi som i tex London bara betalar för den sträcka vi åker. Det skall vara enkelt och roligt att åka kollektivt!

    Att få en politiker styrd och skattefinansierad organisation och dess operatörer/underleverantörer gå i takt och i varje steg som tas tänka kundorienterat och marknadsmässigt och att det funkar med produktionen är en stor utmaning!

    Vem tar den? Jag föreslår fd SAS chefen Janne Carlzon som executiv seniorkonsult i SL! Hans bok Riv Pyramiderna är en
    klassiker som trots att den skrevs på 1980 talet håller än! Får vi upp resande volymerna kan vi sänka biljett priserna och kollektivtrafiken blir ännu mer attraktiv jmf med bilen. Det kan bli en positivt snöbollseffekt som gör att SL själv generarar ett ekonomiskt överskott, som i sin tur innebär att skattesubventionerna kraftigt kan minskas och därigenom minska tafatta och okunniga politikers inflytande på Stockholms kollektivtrafik! 🙂 Lars G Englund, Nacka

  8. Bra skrivet Ulo. Det borde vara ett och samma betalningssystem i hela vårt avlånga lilla land, där betalningarna läses över till trafikbolagen på natten. Det fungerar ju bra i England och på fler ställen

  9. Finns i södra Sverige 6 regioner skåne, blekinge, hallandstrafiken och kalmar.jönköping och kronobergslän där fungerar reskassa överallt mycket smidigt.

  10. Automater är inga bekymmer. Men man bör komma ihåg att det krävs investeringar på runt 150 000 kr per buss bara för inköp. Med 2000 bussar i SL-området blir det alltså uppåt 300 000 000 kr. Dvs trehundra miljoner kronor. Bara i Stockholms län. Denna prisberäkning gäller bara inköpet. Montering, underhåll, service och mynttömning har jag inte tagit med i beräkningarna, så den summan får ni själva lägga till. Vad kan det bli? 100 000 000 kr per år?
    Hur mycket trafik måste man då dra in för att bekosta detta? För särskilt mycket fler sålda biljetter blir det nog inte.

  11. Ta ut det på skatten direkt hur mycket ska det få kosta för att ta betalt. Rätt meningslöst att jämföra med tex england bor ju fler i London än i hela Sverige. Ta betalt för spårtrafik däremot pga hög investeringskostnad

Lämna ett svar till Busschaufför Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2024 Bussmagasinet
rss Artiklar(RSS) rss Kommentarer (RSS)