Dalatrafik lägger press på domstol: Beslut snabbt, annars direktupphandlar vi.
Den 18 juni bestämde sig Dalatrafik: Det blir Sambus och Arriva (utklätt till Sambus) som från den 1 juli nästa år ska köra all busstrafik i Dalarna. Idag körs trafiken av Nobina.
Sedan dess har bråket om upphandlingen varit i full gång – främst därför att Nobina (som valde att inte lämna något bud) har dragit Dalatrafik inför förvaltningsrätten. Samtidigt ligger en anmälan om anbudskartell hos Konkurrensverket.
Ledningen för Dalatrafik börjar nu känna sig pressad. Trafikstarten närmar sig, och få företag kan med ett drygt halvårs varsel få fram de flera hundra bussar som behövs för trafiken. Nyligen fattade därför Dalatrafiks styrelse beslut om att man ska direktupphandla trafiken om inte förvaltningsrätten kommer med sitt beslut ”inom några dagar”.
Inte begåvat
Om styrelsen tror att man på det sättet kan pressa fram en snabbare domstolshantering är agerandet inte särskilt begåvat. Det går inte till så att domstolar ökar tempot bara för att en part i målet känner sig stressad. Det får ta den tid det tar. När domen väl kommer blir den troligen överklagad. Och klockan tickar vidare mot trafikstart…
Det är i så fall inte första gången i den här historien som Dalatrafik agerar okunnigt eller osmart. Från början hade man exempelvis tänkt upphandla trafiken på ett avtal som var så långt att det var otillåtet enligt EU:s regler. Där tvingades man till reträtt.
Sedan fick man tydliga varningssignaler från bland andra BR om att villkoren i upphandlingen dels stred mot branschens gemensamma rekommendationer, dels också innebar en orimlig affärsrisk för de trafikföretag som skulle delta i upphandlingen. Det struntade Dalatrafik i.
När Nobina sedan klev av upphandlingen och senare gick till domstol, dels för att få ut handlingar från Dalatrafik, dels för att överklaga själva upphandlingen reagerade Dalatrafik närmast som ett litet barn. Till en början vägrade man exempelvis att lämna ut handlingar som Nobina begärt. Det skedde först sedan en domstol tvingade Dalatrafik att lämna ut handlingarna. Och tiden gick.
Sedan läxade Dalatrafik upp domstolen eftersom man ansåg att den arbetade för sakta. Smart.
Frustrerad ordförande
Och nu är man alltså inne på att direktupphandla trafiken. Samtidigt uttalar sig styrelseordföranden Inga-Britt Kronnäs(S) i Dalarnas tidningar om Nobina:
– Jag är så frustrerad över att jag nästan inte kunnat säga någonting runt denna bussupphandling det senaste året. Jag har så mycket att säga att det blir till en hel bok.
Smart. Kronnäs må vara hur frustrerad som helst men borde ha förnuft att behålla sin frustration för sig själv. Nu går det knappast att uppfatta hennes uttalande på något annat sätt än att hon öppet tar ställning mot Nobina. Men Nobina gör ju faktiskt inget annat än utövar sin rätt till domstolsprövning av en upphandling.
Dalatrafik, däremot, verkar tycka att en part som anser sig förfördelad i samband med upphandling ska knipa käft och underordna sig Kronnäs och andra. Att sedan ordföranden reagerar mer med känslor än med affärsmässighet är inte särskilt proffsigt.
Destinationsskylten på den högra bussen illustrerar förmodligen utvecklingen i Dalarna. Foto: Ulo Maasing.
Inte riskfritt
Dessutom är inte en direktupphandling någon riskfri historia för Dalatrafik.
Det är nämligen inte bara för en myndighet att direktupphandla när det börjar bli brådis. Enligt Konkurrensverket måste nämligen fyra förutsättningar vara uppfyllda:
1. Det ska vara absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen;
2. Den synnerliga brådskan ska göra det omöjligt att hålla tidsfristerna för öppen och selektiv upphandling;
3. Brådskan ska vara förorsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande myndigheten eller enheten;
4. Brådskan får inte vara orsakad av myndigheten/enheten själv.
Och det räcker inte med att en, två eller tre av de här förutsättningarna ska vara uppfyllda. Alla fyra måste vara det.
Där tornar problemen upp sig för Dalatrafik.
Alla som har någon inblick i stora trafikupphandlingar vet att överklaganden och rättsprocesser nästan är mer regel än undantag. Inte bara i stora upphandlingar för övrigt. En upphandlande myndighet måste därför räkna med att en upphandling kan bli överklagad, inte bara i en instans utan i flera.
Det är en process som tar tid. Har Dalatrafik tagit höjd för det? Eller betraktar man överklaganden som något oförutsett: ”Vi hade ingen aaaaning om att något sådant kunde ske och om det nu mot förmodan skulle ske hade vi ingen aaaaaaaning om hur lång tid det kunde ta”?
Frågan är också om den brådska som Dalatrafik nu känner sig pressad av inte är orsakad av myndigheten själv, åtminstone i avgörande grad. Den är ju en följd av att upphandlingen har överklagats – och ett överklagande borde Dalatrafik ha räknat med.
Sedan är det en intressant juridisk nöt om Dalatrafiks vägran att följa branschens gemensamma rekommendationer ska ses som att Dalatrafik orsakar det rättsliga bråk som har dragit ut på tiden. Just denna vägran tillhör ju det som Nobina åberopar inför förvaltningsdomstolen.
Men det finns ytterligare ett riskmoment vid otillåtna direktupphandlingar. Vi citerar Konkurrensverket:
”Vid otillåten direktupphandling kan avtal ogiltigförklaras och upphandlingsskadeavgift dömas ut både för upphandlingar över och under tröskelvärdena och oavsett om det rör sig om A-tjänster eller B-tjänster.”
Antag att Dalatrafik går ut i en direktupphandling med Sambus/Arriva och den upphandlingen visar sig vara otillåten. Då kan Dalatrafik tvingas att göra om upphandlingen – och någon annan kan vinna. Samtidigt har då Sambus (än så länge som hypotetiskt exempel) skaffat vagnar och anställt förare för att köra den direktupphandlade trafik som nu måste upphandlas på nytt. Skulle någon ansvarskännande företagsledare ta risken…?
Turerna kring Dalatrafiks påfallande illa skötta upphandling lär fortsätta, oavsett hur mycket Dalatrafik läxar upp eller försöker stressa domstolar. Grunden till problemen har man lagt själv. Och om Dalatrafik nu beslutar sig för en direktupphandling lär knappast Konkurrensverket sitta med armarna i kors.
Högst tio miljoner i upphandlingsskadeavgift riskerar Dalatrafik om en direktupphandling klassas som otillåten. Men det är en blygsam post i sammanhanget. De totala kostnaderna för alla turer kring upphandlingen rusar iväg avsevärt högre.
Notan för soppan hamnar naturligtvis hos skattebetalarna i Dalarna.
U.M.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar