Sveriges bästa magasin om kollektivtrafik och bussbranschen

Arbetsvillkoren och de skenande kostnaderna inom kollektivtrafiken.

Stadstrafiken i Umeå ska snart upphandlas. Det är inte trafikföretagen utan politiker och tjänstemän som är ansvarig för de förutsättningar som trafikföretagen har, skriver författaren. Foto: Ulo Maasing.

Stadstrafiken i Umeå ska snart upphandlas. Det är inte trafikföretagen utan politiker och tjänstemän som är ansvarig för de förutsättningar som trafikföretagen har, skriver författaren. Foto: Ulo Maasing.

Jag reagerar starkt mot att arbetsgivarna ensidigt framställs som syndabockar när det gäller anställningsvillkoren för anställda i kollektivtrafiken. Det är politikerna som har skapat spelreglerna och ansvaret ligger till fullo på alla de politiker som sett till att upphandlingarna av kollektivtrafik ser ut som de gör. Det skriver busschauffören pch affärsutvecklaren Anders Forss i denna debattartikel. I rutan här intill presenterar han de förutsättningar som hans artikel bygger på.

För ett tag sedan utbröt en konflikt i Skåne. En konflikt där facket och arbetsgivaren var oense om hur avtals och anställningsvillkoren för de anställda inom tågtrafiken i Öresund skulle utformas.

Mitt inlägg bygger på ett antal viktiga och oundvikliga förutsättningar, av vilka de nedanstående är de viktigaste: • Med kollektivtrafik avser jag all den trafik som genom samhällets försorg utförs genom upphandlad trafik som bedrivs med buss, tåg, spårvagn, tunnelbana, och i vissa delar av landet även med båt trafik.
• Att all kollektivtrafik styrs av staten, kommunen och landstingen via sina Regionala Trafikmyndigheter.
• Att dessa Regionala Trafikmyndigheter sedan via anbudsförfarande upphandlar den tänkta kollektivtrafiken.
• Att förekomsten av specifika särkrav vad gäller fordonens utrustning och utformning ställs individuellt av varje Regional Trafikmyndighet.
• Att dessa specifika särkrav kraftigt fördyrar inköpskostnaden och flexibiliteten avseende flytt av fordon mellan trafikområden.
• Att behovet av, och belastningen i, kollektivtrafiken störst under de tider på dygnet när flest människor reser och utnyttjar den.
• Att behoven är störst på morgonen och på eftermiddagen/kvällen.
• Att personalbehovet är störst när belastningen är störst, dvs. på morgonen och eftermiddagen/kvällen.
•Att kraven på samma eller lägre kostnader för samma eller utökad kollektivtrafik är den direkta orsaken till dagens situation vad gäller villkoren för de anställda inom kollektivtrafiken.

Vad jag reagerade starkast emot under konflikten var att arbetsgivarsidan ensidigt i rapporteringen och nyhetsflödet framställdes som syndabock. Detta alldeles speciellt när det inte är arbetsgivarsidan som skapat spelreglerna för hur kollektivtrafik ska bedrivas i vårt land, spelreglerna har skapats av våra folkvalda politiker.

Ansvaret till att situationen ser ut som den gör för alla de 1,000-tals arbetstagare som arbetar inom kollektivtrafiken ligger i huvudsak inte på arbetsgivarna, dvs. leverantörerna/operatörerna som utför själva trafiken via tilldelade uppdrag.

Ansvaret ligger i stället till fullo, och helt odelat på alla de politiker som sett till att upphandlingarna av kollektivtrafik ser ut som de gör.

När de Regionala trafikmyndigheterna, som för övrigt är helt politiskt styrda, hela tiden strävar efter att få samma, eller helst utökad kollektivtrafik, till ett allt lägre pris kan resultatet inte bli annat än sämre anställningsvillkor.

Resultatet kan inte bli annat än fler timanställningar och fler delade turer för de som arbetar inom kollektivtrafiken, detta om utförarna dvs. företagen som kör trafiken ska kunna göra så utan att förlora pengar.

Upphandlande myndigheterna påför dessutom hela tiden egna, många gånger helt specifika särkrav på hur fordonen ska vara byggda och utrustade, särkrav som kraftigt fördyrar inköpskostnaderna för de fordon operatörerna sedan ska använda för att utföra den tilldelade trafiken, och detta utan att man är villiga att betala för de fördyringar man själva tillskapat genom dessa särkrav.

Särkraven leder dessutom till att fordonen inte, utan både dyra och omfattande ombyggnationer kan flyttas mellan olika trafikområden, detta därför att alla Regionala trafikmyndigheter har sina egna specifika särkrav.

Leverantörerna/operatörerna inom kollektivtrafiken är precis som gemene man inga trollkonstnärer!

Att våra politiker därför i en verklighet där fordonen blir dyrare i inköp, likväl som det faktum att kostnader för drivmedel, löner, underhåll och drift även de ökar hela tiden kräver billigare och bättre kollektivtrafik rimmar illa med verkligheten. Extra illa är det dessutom när samma politiker säger sig värna om vår miljö, och förordar utbyggd kollektivtrafik.

Man behöver inte vara Professor i vara sig matematik eller ekonomi för att inse att en sådan ekvation inte går ihop. Varje sunt tänkande människa inser att man då tvingas spara någonstans om man vill få ekvationen att gå ihop.

Dock verkar denna insikt och verklighetsuppfattning helt saknas bland våra folkvalda politiker och deras anställda tjänstemän.

När verkligheten ser ut som man gör är det därför inte underligt att leverantörerna/operatörerna försöker spara på ett av de få områden där de fortfarande har chans att spara för att få ekvationen att gå ihop.

I sin strävan att tillmötesgå politikernas och de upphandlande myndigheternas krav och önskemål om frysta eller sänkta priser för kollektivtrafiken törs jag lova att alla leverantörer/operatörer sedan länge optimerat sin verksamhet och sparat på alla områden där det går att spara.

Man har redan sedan tidigare sett till att effektivisera och spara allt som går att spara vad gäller service, underhåll och övriga kostnader, allt för att kunna överleva på en pressad marknad med låga vinstmarginaler. Därför har man nu nått vägs ände, och det finns nu inget annat område att spara på än genom att se över personalkostnaderna.

Skulle man lägga anbud som motsvarar de nivåer som behövs för att kunna nå lönsamhet, och samtidigt ha en personalpolitik där alla anställda kan erbjudas fasta heltidstjänster, skulle detta resultera i att man förlorar alla upphandlingar man deltar i, och således blir utan uppdrag.

Resultatet blir helt enkelt att man får lägga ner sin verksamhet.

Uppdraget vid upphandlingar går nästan undantagslöst till den leverantör/operatör som lämnar det lägsta priset och samtidigt uppfyller alla de övriga krav och villkor som ställs i upphandlingen. Resultatet kan därför inte bli annat än att den som vinner måste se över sina personalkostnader för att överleva.

För arbetstagarna leder sådana upphandlingar därför sällan eller aldrig till några förbättringar vad gäller arbetstider eller arbetsvillkor. Blir det förändringar är dessa nästan undantagslöst till det sämre, och beror i sin tur på det jag beskrivit ovan.

Ansvaret ligger därför till fullo på våra politiker vad gäller att anställnings och övriga förhållanden ser ut som de gör i kollektivtrafiken.

Dessutom är det bara ett politiskt ställningstagande, och en förändring av vilka krav som ska ställas avseende anställnings- och övriga villkor i upphandlingsunderlaget som kan leda till förändringar för alla oss som jobbar inom kollektivtrafiken.

Det som behövs är att de Regionala Trafikmyndigheterna redan i anbuds och upphandlingsunderlagen skriver in krav om hur anställningsformer och villkor i övrigt ska se ut för alla de som sedan ska arbeta med att utföra trafiken.

Detta är en kontroversiell fråga då sådana krav självklart skulle leda till att anbudsbeloppen blir högre, och att trafiken blir dyrare för beställaren.

Vad man vinner som politiskt folkvald är att man genom att ta det fulla ansvaret och ställa sådana krav redan i upphandlingen, ser till att arbetstagarna inom kollektivtrafiken får likställda arbetsvillkor med arbetsmarknaden i stort.

Åtgärder som dessa skulle även leda till att ingen leverantör/operatör är inne och petar i arbetsrätten, och ensidigt försöker spara på personalkostnader bara därför att man är tvingad till sådana åtgärder för att överleva och kunna fortsätta sin verksamhet.

Får leverantörerna av kollektivtrafiktjänster fullt ut kompensation för att kunna erbjuda schysta anställningsvillkor är jag helt säker på att man undantagslöst kommer att göra detsamma.

Jag är därför mycket förvånad över varför våra politiker i allmänhet, och Miljöpartiet i synnerhet, inte redan sett till att ställa sådana avtalskrav?

Anders Forss,
Busschaufför och Affärsutvecklare.

Share Dela

Taggat som:

2 kommentarer »

  1. Anders har helt rätt man gör trafiken onödigt dyr emellanåt som är skrivet i artikeln. Men att
    Bussbolagen sen känner sig tvungna att optimera så tight som man ibland gör är självförvållat. Tar man inte rätt betalt direkt i anbudet så hamnar man på pottkanten. Man har ju vid lämnat anbud accepterat villkoren och i princip bestämt sig för vilken vinst man också kan få. Det är farligt att tro på att det du förlorar på gungam tar du tillbaka på karusellen

  2. Det är ju alltid lätt att skylla på någon annan. Men allvarligt talat fungerar ju inte Anders lösning heller. Det är ju dessutom knappast lagligt enligt det regelverk och EU-regler som finns för upphandling att ställa så detaljerade krav. En nödvändig optimeringsvinst ligger också i att kunna anpassa lönekostnader efter förändrade trafikutbud. Ett system som reglerade detta hårdare – och inte tillåta förändringar skulle ju göra kollektivtrafiken mycket dyrare och rätt ineffektiv. Risktagandet för entreprenören skulle helt enkelt bli för stor. Kostnaden blir ju därmed mycket högre än vad det ger i bättre arbetsvillkor.

    Det kan ju dock påpekas att effektiviseringar görs i alla företag – även sådana som inte upphandlas. Även om det märks mest i den bransch man själv arbetar – och må vara att bussförares arbetstider i sig är en utmaning – lär även brevbärare och andra yrken under åren fått uppleva en större grad av effektivisering – från att brevbärarna för 30-år sedan i regel kunnat gå hem efter 5-6 timmar genom det beting som fanns, får de idag återvända för andra arbetsuppgifter efter att brevbärarturen avslutats. Bara som ett exempel på hur arbetsmarknaden förändrats.

    Men om man ser på de grundläggande problem som finns för bussförare är det väl egentligen två:
    1. Delade turer
    2. Tjänsternas längd.

    Sedan finns det förstås mindre saker, som start och slut på samma plats etc. Pauser får väl i huvudsak sägas fungera – i alla fall om de efterföljs. Men oavsett så kommer det aldrig att bli aktuellt att någon får betalt utan att behöva arbeta. Det finns inte inom någon bransch idag – oavsett om den är upphandlad eller ej – annat än som tillfälliga lösningar, eller oväntad sysslolöshet.

    Hur som helst ställer de flesta kollektivtrafikmyndigheter allt högre krav på kvalité. Detta är bra för förarna, då punktlighet skapar bättre marginaler och mindre stress. Det finns fler och fler som inför moderna stadsbussnät med attraktiv turtäthet dagtid. Detta skapar mindre delade tjänster och en mer modern kvällstrafik underlättar kortare tjänstetid. I Sverige har man ofta sett ganska strikt på att busstrafik ska vara till för arbetsresor. Ett mer modernt sätt att se på resor är att det ska gå att även klara fritidsresor utan bil. En sådan utveckling skapar bättre förartjänster.

    Visst är det slöseri med resurser när trafikmyndigheter ställer speciella krav på bussarna. Samtidigt kan det på vissa håll vara svårt att använda samma kravspec- helt enkelt för att verkligheten ser så olika ut. Givetvis har det dock en fördyrande effekt. Helt klart. Men det är ju ändå känt för anbudsgivarna och är ju bara en av många faktorer som bidrar till ökade kostnader.

    Jag skulle nog säga att ett branschproblem snarast är att marknaden är relativt ung. Sverige har här också varit ett föregångsland med konkurrensutsättning, vilket gör att många utländska koncerner har velat komma in på marknaden. På en mogen marknad så lägger inte företag anbud där man inte räknar med att göra någon vinst. Vi kan ju jämföra med byggbolagen – där man har betydligt större marginal – trots att man bygger på entreprenad åt kommuner och landsting, eller den stora konsultmarknaden, där statliga och kommunala bolag och förvaltningar (liksom en del trafikmyndigheter) köper in tjänster till avsevärt högre kostnader. Trots att man begär anbud och tar den som lägger lägst pris.

    Bättre villkor för bussförare – är alltså en kombination av en rad faktorer. Det går dock inte att hitta en syndabock. Däremot finns det många som kan hjälpa till för att skapa en bättre arbetsmiljö.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2018 Bussmagasinet
rss Artiklar(RSS) rss Kommentarer (RSS)