Sveriges bästa magasin om kollektivtrafik och bussbranschen

Ledare: Världens längsta återvändsgränd

Är Kalmar Länstrafik på väg in i världens längsta återvändsgränd? Foto: Ulo Maasing.

Är Kalmar Länstrafik på väg in i världens längsta återvändsgränd? Foto: Ulo Maasing.

Kalmar Länstrafik, KLT, förbereder just nu en stor upphandling av busstrafik. Det är en upphandling som kommer att utmärka sig för att vara unik. Unik på det sättet att KLT allt mer kommer att styra in på en annan kurs än landet i övrigt. Unik genom att man kommer att ställa sig vid sidan om den tekniska utvecklingen under ett helt decennium. Unik därför att en av ambitionerna i upphandlingen av kollektivtrafik är att göra livet lättare för bilister och låta skattebetalare stå för investeringar som bör vara en industris ansvar.

Redan idag är Kalmar län unikt genom att ha den högsta totala kostnaden per resa i kollektivtrafiken – en kostnad som dessutom ligger dramatiskt högre än andra glesbygdslän. Mycket talar för att KLT kommer att behålla denna unika, men föga smickrande, tätposition mot slutet av näta årtionde också.

Minst.

En kostnadseffektiv kollektivtrafik är inte precis  vad man prioriterar i den kommande upphandlingen.

Visst kan det verka bisarrt. Men dessvärre är det helt sant. KLT väljer också att i sin kommande trafikupphandling på punkt efter punkt avvika från kollektivtrafikbranschens gemensamma rekommendationer.

Antingen har KLT, under ledning av Trafikstyrelsens ordförande Ulf Nilsson(S), inte brytt sig om att läsa/förstå rekommendationerna som har formulerats gemensamt av representanter för operatörer och kollektivtrafikmyndigheter. Eller så har KLT valt att ställa sig vid sidan om dem.

Kanske har Ulf Nilsson och övriga politiker i Trafikstyrelsen i Kalmar län unika insikter som saknas i den samlade  kollektivtrafikbranschen i övrigt. Det vore i så fall intressant och utvecklande för branschen att ta del av dessa kunskaper.

Sluttande plan
Låt oss börja mjukt. Idag körs kollektivtrafiken i Kalmar på produktionsavtal. Operatören får betalt per körd kilometer. Punkt. Kanske finns där en del av förklaringen till de skyhöga kostnaderna per resa i Kalmar län?

I Trafikupphandling 2017 vill KLT  ”forma ett produktionsavtal med inslag av incitament”, Branschens gemensamma rekommendation är en resandeincitamentsandel på minst 25 procent. Dit verkar det vara långt i Kalmar län. Åtminstone något årtionde.

Sedan blir det sluttande planet allt brantare. Att biljettpriserna är en politisk fråga kan nog de flesta acceptera, även om politiseringen nästan alltid har bieffekten att operatörerna inte kan vara kreativa och använda biljettpriserna för att öka resandet med kollektivtrafiken.

Linjedragningar och tidtabeller ska också avgöras av politikerna med Ulf Nilsson i spetsen. Branschens gemensamma avtalsrekommendationer, däremot, vill att både linjedragningar och tidtabeller ska utformas av operatörerna – men slutgodkännas av beställaren. Hos KLT är attityden en annan.

Miljöprofilen är hos KLT också en politisk fråga. Det finns landstingsbeslut på att kollektivtrafiken ska vara fossilfri år 2020. Det låter ju bra. Ända tills man tar del av vad KLT:s/Trafikstyrelsens ordförande Ulf Nilsson säger i Östra Småland. Då har det tillkommit ett likhetstecken mellan fossilfri och biogas.

– Förhoppningen är att vår upphandling av kollektivtrafiken gör att det blir fler mackar för biogas i länet. Då kan privatpersoner i större utsträckning gå över till biogasdrivna fordon, resonerar Ulf Nilsson.

Enklare för bilister
Kontentan är alltså att kollektivtrafiken ska göra livet enklare för privatbilisterna. Biogas är en utomordentlig energikälla, men att använda den för att tanka fordon är ett direkt slöseri. Dyr och ineffektiv energianvändning. Samma mängd biogas som går åt till att driva en buss räcker till tre eldrivna bussar. Men för KLT är energieffektivitet inget prioriterat.

Följaktligen tar man på sig uppgiften att kollektivtrafiken ska finansiera utbyggnaden av en infrastruktur för bilismen som gasindustrin borde stå för. Undra på att man från industrins sida kampanjar för biogassatsningar i kollektivtrafiken. Då slipper man själv ta kostnaderna för att bygga upp marknad och infrastruktur. Det är ju alltid trevligt att skicka notan till någon annan istället för att själv behöva betala den.

Dessutom tycks Nilsson och politikerna i Kalmar läns Trafikstyrelse ha missat den oerhört snabba teknikutveckling som just nu sker när det gäller bussar. Liksom utvecklingen inom personbilar där hybridbilar, laddhybrider med mera kommer starkt.

Tuffa miljömål är bra. Men regionpolitiker är sällan lämpade att styra teknikutvecklingen årtionden framöver för att nå målen. Ulf Nilsson och hans kollegor i Trafikstyrelsen i Kalmar län torde knappast ha särskilt djupa insikter när det gäller utvecklingen av drivlinor på bussar…

Ändå väljer KLT att ställa sig vid sidan av teknikutvecklingen, åtminstone fram till 2027. Det måste vara världens längsta återvändsgränd man är på väg in i.

Å andra sidan har KLT sedan länge övergett branschens fördubblingsmål och lagt sig på en mycket lägre ambitionsnivå. Kanske finns hos KLT:s politiska ledning ändå något slags insikt om sin egen förmåga. Men formuleringen på KLT:s hemsida om målet för resandeutvecklingen tål att suga på: ”Mellan 2006 – 2020 har vi 40 procent som fördubblingsmål gällande resandeutvecklingen.”

40 procent som fördubblingsmål. Jaha. Fast hittills har man bara nått 32 procent…

Så nu är det full fart in i världens längsta återvändsgränd. Den är minst tio år lång.

För övrigt rekommenderar vi gärna en debattartikel i Västerviks-Tidningen, skriven av Urban Johansson, vd för Gamleby Taxi & Buss AB.

U.M.

Share Dela

Taggat som: , , , , ,

1 kommentar »

  1. Vad är det som säger att RME, Ecopar och HVO inte är en lika lång återvändsgränd? När man läser denna blogg/tidning är det som om själva förnyelsebarhetens evangelium ska spridas genom att bussbolagen själv ska få välja det som finns på marknaden idag. Väljer man ett annat får man brinna med biogasen i helvetet. Vad händer som dessa marknadens predikningar om fria drivmedelsvalet slår fel? vem ska då står för kostnaderna för felbeslutet? Antagligen går det som med andra avreglerade markander, företagen tar vinsten men när den ska lösas ut så hamnade den på samhällets konto genom att bolagen heller konkar eller tar i riskpengar i upphandlingen som gör trafiken dyrare. Med tydliga regler för drivmedel

    Tack vare att KLT vågar ta ett djärvt framåtblickade beslut kommer detta skapa nya möjligheter på marknaden än de som finns idag. Behovet som ska fyllas kommer skapa utveckling av både bättre fordon och bättre drivmedel. Utan visioner likt denna i Kalmar skulle utvecklingen driven av bussbolagen kommer den med stor sannolikhet vara obefintlig. Hur många av bolagen har idag en aktiv utvecklingsavdelning?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2017 Bussmagasinet
rss Artiklar(RSS) rss Kommentarer (RSS)