Sveriges bästa magasin om kollektivtrafik och bussbranschen

Stockholms handelskammare: ”Stoppa spårväg, satsa på elbuss”

Stockholms handelskammare vill att spårvägsplanerna i Storstockholm stoppas. Istället bör en satsning göras på elbussar. Foto: Ulo Maasing.

Stockholms handelskammare vill att spårvägsplanerna i Storstockholm stoppas. Istället bör en satsning göras på elbussar. Foto: Ulo Maasing.

Den snabba utvecklingen av elbussar öppnar helt nya möjligheter för en modern och miljövänlig kollektivtrafik. En utbyggnad av ett system med elbussar leder till lägre kostnader och snabbare byggtid i jämförelse med dyra spårvägslösningar. Det anser Stockholms handelskammare som vill att Stockholmsregionen satsar på elbussar, samtidigt som man stoppar tankarna på en utbyggnad av spårvägar.

Bakgrunden är att frågan om Spårväg Citys utbyggnad över Gärdet till Frihamnen och Norra Djurgården i Stockholm ska utredas än en gång.

Fredrik Sand, näringspolitisk expert på Stockholms Handelskammare.

Fredrik Sand, näringspolitisk expert på Stockholms Handelskammare.

– Elbussar är framtidens kollektivtrafik eftersom de är miljövänliga, tysta och flexibla. Att göra en storskalig utbyggnad av spårvägssystemet är inte ekonomiskt försvarbart och därför är det förvånande att förslagen dyker upp igen. De bör stanna i malpåsen. Elbussar är det moderna alternativet.

Det säger Fredrik Sand, näringspolitisk expert på Stockholms Handelskammare.

– Kollektivtrafikresandet i Stockholmsregionen måste öka. En modern region måste ha en miljövänlig och kostnadseffektiv kollektivtrafik. Elbussar uppfyller dessa kriterier, avslutar Fredrik Sand.

Handelskammaren pekar också på slutsatser i en rapport som man härom året presenterade om elbussar och spårvägar. Slutsatser i den rapporten var bland annat:

* Spårväg City bör läggas ned och ersättas med elbussar. Planerna på förlängning till Ropsten bör stoppas.

* Underhållskostnaden för spårväg är tio gånger högre än för elbuss

* Den snabba utvecklingen av elbussar öppnar helt nya möjligheter för en miljövänlig kollektivtrafik. Genom att investera i elbussnät kan man utnyttja befintliga gator och vägar på ett smart sätt istället för att bygga dyra spår.

* Att bygga och driva fyrans buss som spårväg blir fyra till sex gånger dyrare än med en ny elbusslinje. Utredningen om att göra stombusslinje fyra till spårväg bör stoppas innan den kostar en enda krona.

* Spårväg Syd blir bättre som kapacitetsstark busslinje.

* Tvärbanan till Kista blir för dyr och bör göras om till busslinje.

Share Dela

Taggat som: , , , ,

6 kommentarer »

  1. Glöm inte bort trådbussen i detta sammanhang. Det finns i dagsläget ingen kalkyl vad det kostar att köra batteribussar hela bussens livslängd med ett antal kostsamma batteribyten och laddstationer för 5 miljoner styck. Trådbuss är ett färdigt system som kan implementeras på 2 år efter beslut där man på förhand vet kostnaden.

  2. Helt obegriplig artikel. Buss är väl bra i perifert belägna områden, men för att frakta ett stort antal passagerare på ett trivsamt och miljövänligt sätt kan väl knappast bussar vara ett alternativ till modern spårväg? Eller annan spårburen trafik för den delen. Det beror på antalet passagerare. Vad är Handelskammaren egentligen ute efter? Åker själv både bil och buss där det behövs, men som modern kommunikation framstår den spårburna trafiken som outstanding. Om man inte är väldigt förtjust i just stadsgator fyllda med bilar och bussar.

    • Trams eller vad det heter bör vi förskonas från i innerstaden. Vore synd att låta spårvagnskramarna kolka igen staden med 40 till 60 meter långa järnhjulsmonster.
      Smidiga trådbussar som inte gräver stora hål trafiknämndens redan ansträngda finanser är att föredra. Spårbunden kollektivtrafik hör hemma i förorten med lite längre hållplatsavstånd än i centrala stan.

      • Korkar igen stadsgator är det ju bussar och framför allt bilar som gör. Inte kapacitetsstarka spårvagnar.

  3. Stockholms Handelskammare har varken kompetens eller sakkunskap att uttala sig om kollektivtrafik, det visar dom upprepade gånger. Det verkar mest vara en samling lobbyister för ett förlegat tänk om massbilismens framfart från 1960-talet där det är var mans rättighet att äga och köra en bil. En buss är alltid bara en buss och den har sitt kapacitetstak, en buss oavsett vad den drivs med kan aldrig transportera lika mycket resenärer som spårburen trafik på ett effektivt sätt. Elbussar och framförallt trådbussar är jättebra, men några fungerande och ekonomiskt försvarbara elbussar (förutom trådbussar) finns inte idag. Vi ser en massa försök och experiment, men ännu så länge kostar de för mycket och är för kapacitetssvaga. De elbussar man testar i Stockholm på lilla linje 73 klarar inte eldrift någon längre sträcka förrän förbränningsmotorn måste dra igång och elbussarna måste stå flera minuter för att ladda vid ändhållplatsen vilket kostar i tid att bara stå och ladda till ingen nytta – det går alltså åt fler bussar för att transportera samma mängd resenärer med en förbränningsmotorbuss. Dagens batterier är för tunga och har för dålig räckvidd. En buss håller i 10 år, sedan har den skakat sönder och måste ersättas – en spårvagn håller i 60 år, alltså kostar det 6 bussar jämfört med en spårvagn i rena inköpspriser. En bussgata måste asfalteras om var tredje år eftersom tung busstrafik som går i samma hjulspår hela tiden sliter hårt på gatan. En buss tar mer av gatans utrymme i sidled även fast spårvagnen kan vara både längre och bredare. Bussen har vingelmån så den behöver mer utrymme i en kollektivfil än en spårvagn som följer spåret exakt varje gång. En buss klarar sällan av att stanna med en cm avstånd till hållplatsen med alla dörrar – det gör spårvagnen varje gång utan undantag så där är tillgängligheten bättre. En ledbuss tar c:a 75 resenärer, en spårvagn klarar lätt av 400 personer – här ökar personalkostnaderna markant för busstrafiken då det går åt fler bussförare. Det ironiska är dessutom att spårvagnar ger mer plats åt massbilismen – 60 meter spårvagn transporterar 400 resenärer. 400 resenärer i bilar blir lätt en km bilkö! Alla transportmedel behövs och borde inte konkurrera ut varandra eftersom det finns olika behov beroende på mängden resenärer som behöver transporteras. Kom ihåg – en buss är bara en buss oavsett drivmedel, kapaciteten är begränsad. En hög kvalitet på kollektivtrafik kostar – kvalitet kostar helt enkelt.

    http://nyheter24.se/debatt/808350-anna-wersall-morkar-den-riktiga-sanningen-om-kollektivtrafiken

  4. Innan man fattar beslut om buss eller utbyggd spårväg i Stockholms innerstad bör man se över stombusslinjerna. Tiden är inte den viktigaste faktorn. Att bussar kan fastna räknar varje stockholmare med. Har man bråttom gäller T-bana eller taxi. Tillgänglighet och bekvämlighet betyder mest.
    Nästan ingen åker från ändhållplats till ändhållplats! Buss används mycket som ”tvärförbindelser” mellan T-banestationer. Några exempel:1:an mellan Fridhemsplan-Hötorget, 2:an mellan Odenplan-Östermalmstorg. 3:an mellan Fridhemsplan-Slussen. 4:an (72, 73 m fl) mellan Odenplan-KTH och mellan Fridhemsplan-Hornstull-Skanstull. Buss 50 mellan Odenplan-Universitetet.
    Att dra in på antalet turer och hållplatser för att vinna tid är alltså kontraproduktivt. Se även buss 50, som inte angör knutpunkten Tegelbacken av det skälet. Sedan har man hålltid vid Klarabergsgatan.

    Spårväg har fördelen att filerna kan användas vid omkörning, bara man håller sig undan när tricken kommer.
    Mycket att fundera på, alltså. MVH Tommy Jacobson,f d taxi-& bussförare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2017 Bussmagasinet
rss Artiklar(RSS) rss Kommentarer (RSS)