Sveriges bästa magasin om kollektivtrafik och bussbranschen

Nu går bussbranschens budkavle för ökad säkerhet och bättre vägstandard

Alldeles innan midsommar skickade Norrbottens Bussbranschförening iväg budkavlen om trafiksäkerhet och vägstandard till kollegorna söderut. Avsändare var Leif Drugge och Anders Åberg från bussbranschföreningen samt projektledaren Katarina Bokström, NTF. Foto: Ulo Maasing.

Alldeles innan midsommar skickade Norrbottens Bussbranschförening iväg budkavlen om trafiksäkerhet och vägstandard till kollegorna söderut. Avsändare var Leif Drugge och Anders Åberg från bussbranschföreningen samt projektledaren Katarina Bokström, NTF. Foto: Ulo Maasing.

Dagarna innan midsommar började budkavlen att gå. Från norr till söder, genom hela Sverige. Det är en budkavle för ökad trafiksäkerhet i busstrafiken. Alla regionala bussbranschföreningar i landet ska engageras i att kartlägga läget i sitt område. Sedan ska man i dialog med kommuner, Trafikverket, länstrafikbolag och regionala kollektivtrafikmyndigheter (RKM) och andra berörda peka på problem och få igång ett arbete med förbättringar.

Först ut var Norrbottens Bussbranschförening som hade tagit initiativet till projektet, men alla landets elva bussbranschföreningar ska delta i tur och ordning. Projektet finansieras av det som finns kvar av BR, Bussbranschens Riksförbud, med pengar som kom in när BR sålde sin andel av Svensk Bilprovning. Som projektledare har man engagerat Katarina Bokström från NTF.

– Vi vill lyfta fram vägsträckor som behöver förbättras ur kollektivtrafikperspektiv, berättar Leif Drugge, vd för samverkansbolaget Centrala Buss i Norrbotten.

– Syftet är att skapa en dialog med väghållare, kommuner och RKM. Målet är att öka kollektivresandet genom att förbättra tillgänglighet och trafiksäkerhet. Vi vill inte slå ner på någon utan bjuda in till samarbete.

Så fungerar budkavlen:

Varje bussbranschförening väljer ut 3 – 4 sträckor eller platser att inventera ur ett kollektivtrafikperspektiv. Där ska de:

Belysa trafiksäkerhet och tillgänglighet;
Belysa halkbekämpning och snöröjning;
Belysa vilka konsekvenser ett visst problem får för kollektivtrafiken;
Fokusera på pendlingstrafiken för barn och vuxna;
Helst välja stråk som är viktiga för huvudorten;
Beskriva förslag på lösningar.

– Vi vill också stötta Trafikverket för att man ska få bättre möjlighet att vidta åtgärder som inte alltid är så stora, men som skulle öka säkerheten för bussresenärer. Det är ju utanför bussen, vid hållplatser som många risker finns. Och det är bussförarna och bussföretagen som har den direkta kunskapen om var det finns risker, framhåller Leif Drugge.

Guds försyn
I Norrbotten hade bussbranschen valt ut fyra vägsträckor som man inventerade. En av dessa är en cirka tio kilometer lång sträcka på väg 97, mellan Sävast och Sunderbyn. Det är den vägsträcka på den norrbottniska landsbygden som har flest bussresenärer, omkring en halv miljon om året och med 110 bussturer om dagen. Biltrafiken är intensiv och en stor del av den är tung trafik.

– Incidenter är inte ovanliga. Det känns som Guds försyn att det inte har hänt något. På en del platser drar man en lättnadens suck varje dag. ”Vi klarade oss idag också”. Det är ingen bra känsla, sa Leif Drugge när Bussbranschföreningen hade sitt inledande dialogmöte med andra intressenter, alldeles innan midsommar.

Han hade själv färdats med kamera och anteckningsblock längs sträckan för att dokumentera problemen där, liksom på de övriga tre vägsträckor som man hade valt ut.

Vägen bedöms hålla godtagbar standard. Det gäller däremot inte busshållplatserna. På många ställen saknas utbyggda hållplatser. Istället stannar bussen på vägrenen för av- och påstigande.

– Knappast trafiksäkert, konstaterar Leif Drugge, och pekar på att andra vägsträckor som man granskat saknar vägren. Istället stannar bussen på vägen. På och avstigande sker mot dikeskanten och tillgängligheten för funktionsnedsatta är i praktiken obefintlig. På andra ställen stannar bussen i en vägkorsning där den korsande vägen får fungera som hållplats, konstaterar Leif Drugge.

Ofta får resenärer – även barn – korsa vägar med en hastighetsgräns på 90 kilometer i timmen eller mer.

Vinterväghållningen skapar ofta särskild problem. Foto: Ulo  aasin g.

Vinterväghållningen skapar ofta särskild problem. Foto: Ulo Maasing.

Ett återkommande problem är vinterväghållningen där vägen har högre prioritet än hållplatserna. Det gör att bussen inte kan angöra hållplatsen och inte heller alltid kan stanna på vägrenen. Kunderna får kliva över plogvallar eller riskera att halka vid på- och avstigning. Olycksrisken är påtaglig.

– Det har till och med hänt att bussen hamnat vid sidan av vägen, konstaterar Leif Drugge.

75 kilometer kartlagda
Totalt har Norrbottens bussbranschförening på det här sättet kartlagt fyra vägsträckor på sammanlagt cirka 75 kilometer. Sammanlagt har man lagt ner ungefär 40 timmars arbetstid på kartläggningen.

– Vi har koncentrerat oss till hållplatser, men det finns mycket annat också som bör uppmärksammas, framhåller Leif Drugge.

Redan det första dialogmötet väcker en hel del kommentarer och reaktioner från deltagarna.

– Det är tragiskt att man som barn ska behöva stå vid en pinne på en 90-sträcka, kommenterar en företrädare för Bodens kommun medan en av deltagarna från Länstrafiken i Norrbotten konstaterar att man ofta glömmer bort entreprenörerna och deras kunskaper.

Trafikverkets representant på mötet i Luleå betonade behovet av att aktörerna har en gemensam strategi samt vikten av att finna metoder för att optimera hållplatslägen.

Nu lämnar Norrbottens Bussbranschförening över till kollegorna i Västerbotten och sedan ska budkavlen vidare söderut med Mittsveriges Bussbranschförening som tar över från Västerbotten.

– Det är viktigt att vi får budkavlen att gå i hela landet. Annars riskerar de här små, men viktiga förbättringarna att drunkna när stora frågor som Förbifart Stockholm behandlas, säger Anders Åström från Alviks Trafik, ordförande i Norrbottens Bussbranschförening.

Katarina Bokström från NTF är samordnare för projektet. Efter  varje regional kartläggning presenterar hon en rapport som ska följas av en nationell rapport när budkavlen har gått i mål 2018.

Share Dela

Taggat som: , , , , , , , ,

Categorised in: Nyheter, Reportage

3 kommentarer »

  1. Inte en dag försent. Vi har själva, under juni månad, skrivit brev om dåliga vägar och hållplatser i Jämtland och Västernorrland till de berörda arbetsgivare. Förhoppningen är att få till bättre väghållning på vintern och fler hållplatser.

  2. Under bilresa Stockholm – Markaryd – alltså mest motorväg – före midsommar såg vi tyvärr flera svenska bussar köra om långtradare i uppförsbackar. Med köer i ytterfilen som följd. Sådan graverande oproffsighet måste också tas upp när man talar om säkerhet.

  3. Tommy: en buss får som mest köra i 100 km tim en lastbil med släp 80 och utan 90. Precis som du som ligger bakom bussen med bilen i ytterfil vill jag inte ligga bakom lastbilarna i innerfilen. Trafiksäkerhet är att respektera varandra på vägarna. Skillnad på din bil och bussen är att med bussen tar allt mycket längre tid då man alltid vill ha marginalerna över på sin sida som busschaufför.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

© 2017 Bussmagasinet
rss Artiklar(RSS) rss Kommentarer (RSS)