Ledare: Upphandlingshaveriet i Dalarna

Dalatrafiks styrelse bär hela ansvaret för upphandlingshaveriet i Dalarna, skriver Bussmagasinet i sin ledare. Foto: Ulo Maasing.

Den 19 december fick Dalatrafik en ovälkommen julklapp, en julklapp som enligt Dalarnas Tidningar chockade Region Dalarnas ordförande Leif Nilsson (S). Dalatrafiks ordförande Inga-Britt Kronnäs (S) säger i samma tidning att hon ”retar sig på det här systemet där man kan fördröja sådana här saker så lång tid. Om vi fått beskedet direkt efter sommaren hade vi kanske hunnit med en ny upphandling.” Förlorare på Dalatrafiks sällsynt illa skötta upphandling är skattebetalarna i Dalarna, men framför allt resenärerna och kollektivtrafiken.

Lika lite som den omstridda upphandlingen har präglats av någon imponerande professionalitet från Dalatrafiks sida, lika lite lyser professionalismen igenom i reaktionerna från de politiskt högsta ansvariga för kollektivtrafiken i Dalarna.

Chockad?

Det kan väl bara den vara som inte vet så mycket om lagar och regler kring upphandlingar. Eller som ser företag som inte tyst fogar sig i upphandlares beslut som störande element i en verklighet som man anser sig själv vara bäst på att styra och ställa. Trots att företaget bara utnyttjar sina lagliga möjligheter.

Självklart ska ett företag som anser att en upphandling inte har gått rätt till vända sig till domstol. Annars förvandlas rättssystemet sakta men säkert till ett moras där godtycke och otillbörliga hänsyn får ett allt större spelrum.

Inga-Britt Kronnäs retar sig på systemet och vill ha en ändrad lagstiftning – något som för övrigt regeringen har tagit initiativ till att utreda. Och visst kan man ha synpunkter på dagens lagstiftning när det gäller trafikupphandlingar. Men bra eller inte – lagen finns där, den är ingen nyhet och den ska gälla. Även för upphandlare som inte gillar lagen.

Kronnäs uttalande om att man kanske hade hunnit med en ny upphandling hade fått domstolens besked direkt efter sommaren får mest ses som ett gnäll som samtidigt än en gång visar på en bristande professionalitet från Dalatrafiks sida.

Alla som har någon inblick i stora trafikupphandlingar vet att överklaganden och rättsprocesser nästan är mer regel än undantag. En upphandlande myndighet måste därför räkna med att en upphandling kan bli överklagad, inte bara i en instans utan i flera. Det är en process som tar tid.

Dalatrafik har flera gånger försökt få förvaltningsrätten att hasta fram en dom. Man har till och med låtit sina advokater läxa upp förvaltningsrätten.

Senast Dalatrafik försökte utöva påtryckningar på domstolen var i början av november. Då fattade Dalatrafiks styrelse beslut om att direktupphandla trafiken om inte förvaltningsrätten kommer med sitt beslut ”inom några dagar”. Naturligtvis lyckades man inte heller den gången pressa domstolen att hasta fram ett ställningstagande. Domstolar ska inte låta sin verksamhet styras av partsintressen.

Massor av ändringar
I en ledare i november tog vi upp många aspekter av den dåliga upphandling som Dalatrafik genomförde i somras.

Förvaltningsrättens dom visar på nya märkligheter från Dalatrafiks sida i en upphandling värd drygt fem miljarder kronor.

Nobina framhöll för domstolen att förfrågningsunderlaget med bilagor kompletterades eller reviderades vid minst 16 olika tillfällen under upphandlingen. Någon utlovad lista över alla förändringarna upprättades inte heller av Dalatrafik. Ändringarna gjordes under perioden 13 mars – 19 april och gällde allt från krav på dörrlösningar till beräkningsmodellen för incitsmenten och en kraftig sänkning av garantitimmarna, alltså de timmar som operatörerna lägst kommer att bli ersatta för.

De två senaste ändringarna kom den 19 april (två veckor innan anbuden skulle vara inne) och innebär mycket stora förändringar i de ekonomiska förutsättningarna för anbudsgivarna. Dessa fick bara tre dagar (varav två helgdagar) på sig att ställa frågor kring ändringarna.

Bara det visar på hur illa skött upphandlingen är. Men Dalatrafik trampade på i ullstrumporna.

Sällan skådad röra
Så gick det som det gick.

Domstolen slår fast att Dalatrafik har gjort så stora förändringar i förfrågningsunderlaget att man borde ha gått ut i en ny upphandling.

Styrelseordförande Kronnäs kontrar med att om Dalatrafik redan efter sommaren  hade fått veta vad som gäller så hade man kanske hunnit med en ny upphandling.

Hon tycks inte ha förstått att det är hennes och Dalatrafiks skyldighet att veta vad som gäller.

Nu har Dalatrafik lyckats ställa till en sällan skådad röra. En direktupphandling lär knappast gå att undvika, trots de stora risker en sådan innebär och som vi pekat på tidigare.

En direktupphandling lär knappast bli en billig affär för Dalatrafik, ens om den lyckas kringgå alla blindskär. Det finns ju igen anledning för operatörerna att pressa sina priser särskilt hårt i ett läge där Dalatrafik har kniven på strupen. Bussarna måste ju rulla även efter den 1 juli nästa år.

Kostnaderna för den misslyckade och den nya upphandlingen lär nog kosta Dalatrafik ett antal miljoner. Att upphandla trafik är en dyr process.

Men allvarligast är att bussresenärerna i Dalarna under ett eller två år framöver får resa i bussar som sedan länge har passerat bäst-före-datum. Ingen operatör kommer ju att investera i nya, fräscha bussar för en direktupphandlad trafik.

Ansvaret för detta faller helt på Dalatrafiks styrelse.

U.M.

Taggat som: Dalatrafik, Nobina, upphandlingar