I kollektivtrafikbranschen har man gått från att arbeta med enkla, praktiska och raka avtal till mycket komplexa kompendier med ett tungt och invecklat juridiskt språk. Så som avtalsprocessen i kollektivtrafiken går till idag förstörs mycket av det förtroende som parterna egentligen skulle bygga upp inför ett kommande samarbete. Det skriver advokat Martin Dell på RosholmDell Advokatbyrå i en krönika i Allt om Juridik. Där riktar han skarp kritik mot hur trafikupphandlare idag utformar avtalen.
– De utformas inte med sikte på praktisk tillämplighet utan med en risktänksdriven målsättning att reglera samtliga tänkbara ansvarssituationer.
Stoppa avtals-super-sizingen manar Martin Dell som är en av landets mest erfarna juridiska experter när det gäller kollektivtrafik- och järnvägsfrågor.
– För bara några år sedan kunde ett avtal om utförande av t.ex. kollektivtrafiktjänster på spår eller leverans av komponenter för fordon omfatta ca 20 sidor. Därtill kom kanske 50 sidor kommersiella bilagor. Idag är det inte ovanligt med ett huvudavtal på 80-100 sidor, plus kommersiella bilagor om kanske 300-500 sidor, konstaterar Dell.
– Mottot idag är inte ”less is more” utan ”super Size me”.
Dell varnar för att långa och komplexa avtal kräver mycket tid att åstadkomma, samtidigt som de är dyra eftersom fler jurister behöver jobba fler timmar och förhandlingarna tar längre tid.
– Ju mer detaljstyrt ett avtal är, desto fler frågor dyker upp hos motparten som denne kommer att vilja diskutera. Förhandlingarna blir då mer komplicerade. Den resulterande utdragna förhandlingsprocessen kan dessutom förstöra mycket av det förtroende som egentligen ska byggas upp inför det kommande samarbetet, skriver Martin Dell och fortsätter:
– Eftersom de flesta bestämmelser i komplexa avtal har lagts till för att konkretisera och bygga ut den andra partens ansvar ger ett sådant avtal dyrare produkter. Ett enkelt och flexibelt avtal gör istället att leverantören slipper ”tvingas” kalkylera med en mängd risker och ansvar vid anbudsgivningen.
Bakom utvecklingen mot allt mer komplexa och detaljerade avtal ligger, menar Dell, en rädsla från upphandlarens sida att göra fel.
– I tider där mer och mer kompetens försvinner från de upphandlande organisationerna innebär denna rädsla nästan per automatik högkonjunktur för de externa rådgivarna, inte minst de juridiska. En annan anledning till avtals- super sizing är en övertro på detaljstyrningen, att allt kommer att fungera bättre bara man reglerar det in i mista detalj, skriver advokaten Martin Dell.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar