Caj Luoma, chef för Utbildning och Arbetsmarknad på Transportföretagen. Foto: Lena Engstrand.
Transportföretagen, där branschorganisationen Sveriges Bussföretag ingår, varnar nu starkt för följderna av att arbetsmarknadsutbildningarna för transportnäringen har stoppats. Anledningen till stoppet är en rättslig prövning av Arbetsförmedlingens upphandling av utbildningarna sedan resultatet av en upphandling har överklagats. Stoppet medför allvarliga konsekvenser för transportnäringen, framhåller Transportföretagen.
Man pekar på att arbetsmarknadsutbildningar samt övriga vuxenutbildningar tillgodoser i dag nästan 30 procent av transportnäringens behov när det gäller yrkesförare, vilket är en nästan lika stor andel av efterfrågan som gymnasieskolan tillgodoser.
– En av transportnäringens absolut största utmaningar är att hitta kompetent personal. Arbetsmarknadsutbildningarna fyller en mycket stor och viktig kvot av det nuvarande personalinflödet. Därför är det av största vikt för transportnäringen att arbetsmarknadsutbildningarna i Arbetsförmedlingens regi återupptas så snart som möjligt, säger Caj Luoma, chef för Utbildning och Arbetsmarknad på Transportföretagen.
– Ett stopp i arbetsmarknadsutbildningarna får stora konsekvenser; att transporter inte blir utförda, att övertidsuttaget bland de befintliga anställda kommer att öka, samt att verksamheterna helt enkelt inte kan utvecklas, säger Caj Luoma.
Artiklar(RSS)
Kanske skulle transportnäringen (läs bussbolagen) vara mer rädd om sin personal om man tvingades utbilda dem själva. Jag tror inte att man skulle behöva så många nya förare hela tiden om arbetsförhållandena var bättre och lönen högre. Många ser det som ett genomgångsjobb tills man hittar något bättre -det finns otroligt många i Sverige som har busskörkort! Men vem vill jobba flera år som timanställd och inte ha en chans att skriva kontrakt på lägenhet, få lån eller annat? Eller jobba delade -och kanske 3-delade- pass flera gånger i veckan. Eller kanske inte få börja och sluta på samma ställe, utan vara tvungen att på sin fritid ta sig till och från olika platser. Därtill kommer att man får gå upp svintidigt, och ibland jobba nätter och helger med dålig ersättning för obekväm tid. Nej, det är dags att på riktigt höja bussförarnas status med bra arbetsförhållanden och högre lön! Det räcker inte med gymnasieutbildning och YKB.
Varför får bussbolagen skulden för t ex delade pass? I skoltrafiken fanns tidigare en, ibland två turer till en skola på morgonen. Sedan hemresa vid 12-, 14- och 16-tiden. Idag finns sällan 3 eftermiddagstider hem, 12-turen har försvunnit. Man behåller barnen kvar i skolan på t ex fritids. Utöver det används vanlig kollektivtrafik mer än tidigare.
Marie, mitt förslag är, särskilt ifall du har barn, att arbeta för andra skoltider. T ex kan de första barnen börja vid 6:30-tiden och de sista sluta vid 18:30-tiden. Utöver det bör det införas skolgång på lördagar mellan 8 och 13. Då lovar jag dig, Marie, då kan du slippa delade pass och även få fast anställning. Risken att någon bonde skall ta en morgontur från dig är minimal med tanke på dagens YKB-regler.
Bussbolagen styr inte alltid över vad samhället i övrigt beslutat men tar sitt ansvar. Trots stora problem får de bland annat skoltrafik att fungera.
Jag förstår att delade pass behövs, och inte bara för skolturerna. Men frågan är hur ofta bussförarna ska behöva ha en arbetsdag på 12-13 tim med ett antal lediga timmar emellan?
Med en mycket dålig ersättning. Länstrafiken gör upp tidtabeller, men bussföretagen komprimerar tomkörningstider och driver igenom villkor som ingen vill ha. Inget har blivit bättre de senaste 10 åren utan tvärtom. Slutlönen för en förare är lite drygt 26000 kr plus lite i ob-ersättning. Det är för lite i förhållande till det ansvar de har och för den arbetstiden. Kommunalfacket är för svagt för att ha något att sätta emot bussarbetsgivarna och färre och färre blir medlemmar eftersom ”facket inte gör något”. Bussbolagen styr inte över samhället, men de kan ta hand om sina förare på ett mycket bättre sätt för att få behålla dem längre.
Jag tror att det som oroar transportnäringen mest är hur man ska lösa semestrarna 2017. Exempel en depå med en personalstyrka på 80 anställda och större, med lika stor produktion. Tacka tusan för att nervositeten är hög. Här finns arbetsplatser där kanske 40 60 80 pers varje vecka har semester. År efter år har det utbildats för att täcka detta behov nu har det tillfälligtsvis stannat. Det som gäller nu är nog konstruktivt tänkande i att hitta lösningar på att kunna behålla personalen mellan somrarna.