De främsta trakasserierna mot bussförare sker på under rusningstrafik och många gånger är onyktra resenärer trevligare än nyktra. Det framkommer av en intervjustudie med bussförare som har gjorts av forskaren Jonas Ihlström vid VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut. Resultatet av undersökningen presenterades på torsdagen på transportforum i Linköping.
Av Paula Isaksson
I intervjuerna, sammanlagt 13 stycken, beskrivs yrket som bussförare olika. Medan en del uppskattar friheten i arbetet och den sociala biten i mötet med människor, pratar andra om stress och långa arbetsdagar.
Men syftet med studien har i första hand varit att ta reda på förarnas syn på hot och våld. Enligt forskaren Jonas Ihlström upplever bussförarna direkt våld som mindre vanligt idag än tidigare.
– Det verkar ha minskat, att kontanterna har tagits bort beskrivs ha haft mycket positiva effekter på arbetsmiljön och säkerheten. Samtidigt har det blivit mer vanligt med skällsord av olika slag och trakasserier.
Vem som helst kan hota
Källan till konflikter är nästan alltid biljetter eller betalning. De som hotar och trakasserar kan vara vem som helst. Och överraskande nog sker hoten och trakasserierna främst under rusningstrafik. Bussförarna anser inte att alkohol utgör något problem, utan istället beter sig onyktra personer ofta bättre än nyktra.
– Däremot kan det uppstå jobbiga situationer när personer med barnvagnar nekas att följa med på grund av platsbrist, påpekar Jonas Ihlström.
Enligt studien använder förarna sig av tre olika strategier när resenärerna saknar färdbevis. Antingen är de likgiltiga, upplysande eller nekande. Med upplysande menas att föraren berättar för personen att alla måste betala för sig i kollektivtrafiken och att de annars riskerar att bli bötfällda. En nekande förare kan vägra att köra vidare innan personen har betalat.
Föga förvånande är det då som risken för hot, våld och trakasserier är som störst.
– Man kan se det som en paradox eftersom förarens arbete innebär att se till att alla resenärer har färdbevis. Men en förare som gör sitt arbete fullt ut riskerar samtidigt sin hälsa.
Några av studiens slutsatser eller rekommendationer är att trafikhuvudmannen och operatören bör skapa samsyn i hur biljettfrågan ska hanteras. De bör också arbeta preventivt mot hot och våld och utveckla arbetet med händelserapportering.
– Samtidigt bör förarna utbildas i hur de ska agera i hotfulla situationer och gruppchefer i hur de kan coacha förarna i situationer som kan leda till hot och våld, avslutar Jonas Ihlström.
Lämna ett svar