Fyra blivande bussförare som utbildar sig på Nifsarpsskolan; Adam Magnfält, Saga Snöheden, Johanna Forsberg och Moa Eckerström.
Hur lockar vi fler folk till vår bransch? Det var en av punkterna på lördagens fortsättning av Busstorget. Förutom bussföretagare och tillverkare deltog fyra blivande bussförare de båda dagarna på Selma Spa i Sunne. De ser yrket som en möjlighet att träffa och jobba med människor.
Av Paula Isaksson
Växande kollektivtrafik och kommande pensionsavgångar är de främsta förklaringarna till det stora rekryteringsbehovet inom bussbranschen. Många företag upplever det också allt svårare att rekrytera, även om det är något enklare för de mindre än större bolagen. Men alla upplever problem med att hitta personer med erfarenhet, rätt yrkesutbildning och tillräckliga språkkunskaper.
– YKB, tröskeln in till att bli bussförare, har blivit högre och det har blivit dyrare för den enskilde individen att utbilda sig. Intresset har också minskat för yrkesutbildningar. Detta kombinerat med den låga arbetslösheten bidrar till att det är få som vill köra buss, berättade Maria Sjölin, branschutvecklare på Sveriges Bussföretag och ansvarig för kompetensfrågor.
För att höja yrkets status behöver branschen gå ut och berätta om styrkorna med att bli bussförare, som att det är en relativt kort utbildning, man kommer snabbt i arbete och att det finns gott om jobb i hela landet, förklarade Maria Sjölin vidare.
– Problemet är att nå ut genom bruset, att hitta de kanaler där människor som vi söker finns.
På Busstorget deltog inte bara erfaret bussfolk utan också fyra elever på bussförarutbildningen vid Nifsarpsskolan i Eksjö. Vi frågade dem varför de har valt att bli bussförare.
– Det är socialt, vi gillar att träffa folk och vill jobba med människor, svarar Adam Magnfält, Saga Snöheden och Moa Eckerström.
Gemensamt för alla tre är att de först skulle utbilda sig till lastbilsförare och sedan ändrade sig. Men det gäller inte Johanna Forsberg.
– Jag har alltid velat köra buss och bestämde mig redan i åttan. Ända sedan jag var liten har jag varit intresserad av bussar, man kan nog säga att jag är lite nördig när det gäller det, säger hon och skrattar.
Johanna är också den enda som vill köra linje- och skoltrafik medan de andra tänker satsa på beställningstrafik.
– Det är mer varierat, man skulle tröttna på att köra samma linjer hela tiden och träffa samma folk. I beställningstrafiken får man se mycket mer och blir inte uttråkad, konstaterar Adam, Saga och Moa.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar