Därför är det så svårt för branschen att få förare bakom bussratten, skriver Kaj Allestad i den här debattartikeln. Foto: Dan Boman/Scania.
De senaste veckorna har larmen duggat tätt från Transportföretagen och Sveriges Bussföretag om en utbredd brist på bussförare i hela landet. Men varför är det en så svår brist på förare? I den här debattartikeln tas förarbristen och dess orsaker upp av Kaj Allestad, yrkesförare sedan 1986. Han lyfter fram en rad punkter som han menar bidrar till förarbristen och kräver att frågan kommer upp på politikernas dagordning.
Media har på senaste tiden basunerat ut att det är stora pensionsavgångar som ligger till skuld varför det 2020 saknas 7 300 bussförare. Det är inte hela sanningen.
I dag finns det nästan bara grånande äldre män och ett fåtal kvinnor som stretar vidare med sitt yrkesval. Varför dom inte byter till annat arbete beror till stor del att alla är mellan 60 och 63. Det finns ingen som vill anställa arbetare i den åldern.
Vi är en stor grupp förare som via kontakter försöker få förståelse för vår situation och varför det är så få som väljer yrket.
En av orsakerna är dessa upphandlingar. Där uppdragsgivaren enbart ser till det lägsta budet. Då kan man ju tycka att det är det bästa med lägre kostnader.
Det resulterar i att det blir allt snävare tidtabeller – stress.
Ingen vet om man har kvar sitt arbete när avtalet löper ut – stress.
Kortare framkörningstid till avgångshållplats.
12 – 13 timmars ramtid – den tid man kommer till jobbet och den tid när man åker hem.
Inget socialt liv längre.
Man äter sin mat och försöker trots trötthet trots trötthet vara lite social i hemmet. För att sedan utmattad falla i sömn.
En ung pappa eller mamma får det svårt med att få ihop sitt vardagsliv med tanke på allt som finns i en familj.
Hot och våld mot bussförare kan man snart läsa om varje dag numera. Vem vill då vara bussförare?
Det ställs allt högre krav på bussförarna men utan att lönen höjs. En bussförare skall idag vara:
Social
Stresstålig
Läkare
Psykolog
Barnskötare
Säkerhetsansvarig
Mekaniker
Allvetare
Ha ett sjätte sinne
Bussförarna är ständigt övervakade av färdskrivare och gps. Minsta lilla fel man gör med färdskrivaren kan generera kraftiga böter.
Vissa får själv betala ur egen plånbok för läkarintyget vid byte av körkort. Detsamma gäller vid byte av förarkortet.
Lönen. Nu får förarna betalt enbart när man kör. Samtidigt som arbetsgivare självklart vill att tankning-tvätt av buss-städning ingår i detta.
Varmt och kallt. Är en faktor som spelar in i förarnas arbetsdag.
En del har inga värmare in i kupén och som vi vet har Sverige många minusgrader på vintern. Ofta anses det nästan är lyx om man har en fungerande AC som kyler ner sommarhettan i bussen.
Övrigt. Det finns mängder med olika lösningar för att få en strejkande buss att fungera. Så som att bryta huvudströmmen och vänta i 10 sekunder för att sedan starta strömmen igen. Då kanske felet har blivit löst. Sedan finns det massor av andra lösningar som förarna får reda på under åren.
Till sist. Det där att media skriver om att det är ett fritt liv vi har och får se mycket vackert stämmer, men gör inte föraryrket attraktivt när man har facit i sin hand.
Detta måste upp på politikernas dagordning.
Kaj Allestad
Artiklar(RSS)
Vet inte riktigt hur det kan bli politikernas fel?
Det handlar ju trots allt om att det är förare som accepterar arbetsvillkoren i slutänden.
Visst det handlar om bolag som svarar på anbud med allt för låga marginaler, för att man så gärna vill ha uppdragen.
Men nu när det är så ont om förare så kanske det finns en chans att förare slutar på företag som drar ner brallorna för att få körningarna.
Utan förare kan inget bussbolag rulla.
För att då kunna vinna en upphandling måste man ta hand om sina förare. Och där med höja priset vid svaren på upphandlingarna.
Men så länge förarna är lojala mot ett företag som struntar i sina anställda kommer ingen förbättring att ske.
Det finns hur mycket jobb man vill om man vågar lite, och det kan knappast bli sämre?
Byt företag och hjälp till att förändra, nu när det är förar kris har vi alla möjligheter…
Det kallas den NYA svenska modellen.Det kanske gäller dig nästa gång!
Peter har delvis rätt men långt ifrån fullt ut.
Det största problemet stavas långa ramtider och att bussförare måste tillbringa en massa tid på jobbet med raster på bortaort utan att få full betalning för dessa.
Kan vi lösa problemen med ramtiderna genom att se till att alla bussförare har betalt för all tid de spenderar på jobbet jämte 1 timmes avdrag för mat och fikaraster så blir det lättare att rekrytera bussförare.
Ska så ske måste detta ske genom att politiken i upphandlingens skallkrav ställer krav på att så ska vara fallet samt genom att redan i samband med upphandlingen kräva att vinnande entreprenör tar över avgående entreprenörs personal samt att tillsvidareanställning på heltid ska vara norm för den entreprenör som vinner.
Så är det! Den privata bussbranschen styrs numera av gangsters som bara ser till vinsten men inte trafiksäkerheten eller kvaliteten. Därför skulle Sverige må bra av att återkommunalisera busstrafiken. Det blir i längden billigare för skattebetalarna som slipper betala för att Arbetsförmedlingen förväntas utbilda en strid ström av busschaufförer hela tiden. Busschaufförer som bara stannar kvar i yrket ett par år. Sedan är fackförbundet Kommunal ingen hejare på att få till bra avtal heller. Man kan säga att busschaufförerna har två motståndare. Kommunal och Bussarbetsgivarna. Då är det inte konstigt att ingen vill bli busschaufför längre. Branschen stinker.
Fackförbundet kommunal har fått order från LO att hålla tillbaka bussförarnas arbetsvillkor. Kommunal som är bussförarnas fackliga företrädare lyder därför LO. I Kommunal sitter före detta fackmedlemmar som tröttnat på sina ordinarie jobb och bara vill gå på kurser och skapa floskler kring hur fler ska anslutna sig till facket. Kommunal blir en skyddad verkstad för dem som inte orkar köra buss mera. En skyddad verkstad med kurser betalda av fackmedlemmarna där man diskuterar floskler fram och tillbaka. Bussarbetsgivarna är smarta och har fattat situationen. Bussarbetsgivarna vet att kommunal aldrig kommer att hjälpa eller företräda sina medlemmar. Det är därför vi har den situation vi har numera. Alla ansvariga skiter i busschaufförerna och busschaufförerna skiter i branschen. Varför har LO gett order om att hålla tillbaka busschaufförernas villkor.? Det beror på att kollektivtrafiken behöver öka för att nå miljömål och kväveoxidutsläpp. men politikerna vill inte betala för mycket för en miljövänligare trafik. Det är därför man försöker hålla kostnaderna nere när fler vill åka buss. Det blir på bekostnad av busschaufförernas arbetsmiljö.
Min åsikt är att signaturen Busschaufför fått allt om bakfoten och därtill missförstått hela frågan.
Varken LO eller Kommunal har några order om att hålla tillbaka bussförarnas arbetsvillkor eller löner – Tvärt om jobbar det hårt för att förbättra dem men för att det ska lycka behövs hjälp från politiken på det sätt jag anfört i min tidigare kommentar.
Att människor skulle engagera sig fackligt bara för att få gå på kurser och dricka kaffe istället för att företräda sina arbetskamrater är rent skitsnack som därtill saknar bevisunderlag.
Anders Forss. Vi behöver ingen hjälp av politiker. Det är politikerna som skapat den här situationen med lägsta bud upphandlingar och privatiseringar. Vad bussförarna behöver är ett riktigt fackförbund som tar tillvara deras rättigheter utan inblandning av politiker oavsett vilket block som styr i riksdagen.
Mycket väl beskrivet ..
Man kan lägga till mera,
till och med…!!!
Arbetsgivarens attityd mot anställare.
Det psykosociala
Arbetsmiljö bl a…
Den där biten om att kommunal inte gör något för bussförarna kan jag skriva under på och samtidigt dementera. Jag vet inte om bussbranschen är i topp, men dom borde ligga bra till i fikarumspolitik. Där finns alla experter och lösningar på inte bara bussbranschens problem utan i stort sett hela världens bekymmer. Men bjuder man in någon facklig företrädare så är man snabbare än bråttom ute i bilen, på väg bort. Bort från det enda ”vi:et” som finns (tyvärr), facket.
Man talar ganska ofta om en enad front, ett enat kollektiv, men denna bransch är nog den spretigaste. Ingen ställer upp på någon (utom att vänta in en 2 minuters försening i en luftig tidtabell), och alla tar genast minsta halmstrå att sko sig själv.
Men det är klart, om det nu är så illa ställt i yrket så är det helt sant att vi borde säga upp oss allihop. Det är ju alla och envars rätt att göra. Men det flesta är beroende av ett jobb och dessutom spelar detta kort rätt i arbetsgivarnas famn. Då har vi hjälpt till med marginalerna och vinsten också, för då försvinner alla dyra chaufförer som är överst i den hiskeligt dyra lönestegen. Busstrafiken är väl närmast att betrakta som samhällspliktig, så snart står några nyutexaminerade AMS-tomtar med ingångslön och kör, nöjda och glada ett halvår. Nästa steg är att kravet från de flesta länshuvudmän/regioner att behärska svenska i tal och skrift försvinner, med en plexiskiva vid förarplats så har bussarbetsgivarnas syn på förarna återigen rättats till och kunderna åker vidare med trötta, ensamstående, socialt perifera personer, i det nya bottenskiktet i samhället. Alla nöjda och glada..
Det enda ”vi” som finns och arbetsgivarnas hittills enda motpart i förhandlingarna, skiter man i och ställer sig inte bakom. Hur ska vi då flytta berg??
Men kom ihåg att det inte är arbetsgivarna som betalar för trafiken/förarna/fordonen, det gör kunden/kommunen/regionen. Dom tar bara del av det som kan skumma över kanten i vinst för att man lyckats hitta luckor i avtal genom att plöja ner pengar i jurister som sniffar upp pengarna i branschen.
Redan i anbudsunderlaget måste beställaren ställa krav när det gäller lön under uppehållet.Det är fullbetalning från det att jag tar ut bussen på morgonen till dessa att jag ställer tillbaka den i samma garage som jag hämtade ut min buss i på morgonen.
Ett avdrag på max 90 minuter för raster under dagen,. Då får vi en skälig arbetsmiljö för förarna när det gäller den sociala biten.
Fanatikerna är de som är farligast, sortera bort dem på båda sidor.
Härligt att sedan se en kommentar likt ”Ett avdrag på max 90 minuter för raster under dagen,. Då får vi en skälig arbetsmiljö för förarna när det gäller den sociala biten.” Denna man köper gärna en liter mjölk i livsmedelsaffären och får med sig åtta deciliter hem – kallas för social utjämning. Bonden har nämligen så dåligt betalt för mjölken så att vi behöver betala för en liter men endast få 80%. Rimligt! Socialt, bonden har troligen sämre socialt sett än bussföraren.
Lösningen är inte max 90 minuter för raster, den är mer komplicerad än så. Huvudargumentet är inställningen till sin yrkesutövning, ser mn bara negativa saker är det problem att förändra. Bröjar man med att se posivitet och utgår från det kan man nå förändring.
I vilken bransch blir arbetstagaren lämnad på en helt annan plats än där han lämnade bilen? Sen är det tänkt att busschauffören ”på sin fritid” skall ta sig tillbaka till garaget där han lämnade bilen vilket kan ta uppemot 30 minuter. Sen vet vi att en stadsbusschaufför blir trött efter 9 timmars ramtid. Men många tjänster ligger på över 10 timmars ramtid, ibland 11. Trots att busschauffören har ett särintresse att vara trafiksäker så har busschauffören sämst förutsättningar för just det av alla personalkategorier på bussgaraget. Det är jättetokigt och anledningen till att folk ratar yrket. Någon skrev att facket jobbar hårt för oss. Men sanningen är att de flesta motioner avslås i avtalsrörelserna. Beslut tas över busschaufförernas huvuden.
Se det positivt, är väl att jag har en 7 timmar lång rast på annan ort och får 25 % av tiden uppräknad, vilket betyder 1 timme och 45 minuter. 13 timmars dagen ger 7 timmar och 45 minuters betalning då jag har ett 3 timmars pass på morgonen och ett på eftermiddagen. Därefter skall jag på min fritid ta mig tillbaka till de garage som jag tog ut första bussen på.
Klart jag är positiv då jag har ett arbete. Mitt uppehåll kan vara allt från 3 timmar till 7 timmar och detta är helt enligt regelverket.
När det gäller att Kommunal har order om att hålla tillbaka bussförarna så bör man komma ihåg att bussförare är en väldigt liten del av Kommunal som helhet och att andra grupper anses vara viktigare med tanke på att dessa är en större andel av kommunal.
Sker det ingen förändring på detta när det gäller betalningen under dagen så kommer bristen på runt 9 700 förare till 2019/2020 att vara betydligt större än så.
Vi har en stor grupp av pensionärer som arbetar och fyller upp när man inte kan få tag i förare som vill börja i yrket. Arbetstiderna är det största problemet tillsammans med upphandlarnas ovilja att lyssna på dom problem som finns när det gäller rekrytering av nya förare.
Dan! Kommunal håller inte bara tillbaka bussförare. Kommunal håller tillbaka alla yrkesgrupper som är inordnade i fackförbundet. Då en verksamhet inte får kosta för mycket för Kommuner och landsting inordnas dom i Kommunal. Kommunal är inte en riktigt kämpande fackföreningsrörelse. Kommunal är bara en organisation som skall se till att lönerna följer inflationen men inget annat. Kommunal är garanten för att arbetarna och busschaufförerna inte skall få det bättre. Fackföreningspengarna läggs istället på ändlösa kurser som skyddsombud, fackordförande och arbetsplatsombud ska gå på. Man skapar på så sätt en illusion om att kommunal är en kämpande fackföreningsrörelse som arbetar framåt. Men inget händer. Arbetsmiljön blir istället sämre trots alla kurser alla har gått på.
I Stockholm inom SLtrafiken så letar man varenda minut för att spara in pengar. Landstinget väljer ett billigt alternativ. Sedan får förarna ta konsekvenserna av politikernas inkompetens. I mitt trafikområde har man skruvat ner tidtabellen så att man alltid kommer försent. Vissa förare väljer att överskrida hastighetsbestämmelserna. För att hinna gå på toan och slänga i sig en kopp kaffe på de lagstadgade 10 minuternas paus man har. Ofta är det pass som är nio timmar. Vilket är extremt ohälsosamt för föraren. Samt risken för misstag är stor. Konsekvenserna för arbetsgivarna är obehagliga turer för passagerna. Samt krockskadade bussar och stressade förare. Man sätter ut bussar som har fel. Ibland farliga för säkerheten. För att inte missa en tur. Vilket riskerar förarnas och passagerarnas liv. Stressen är enorm. Om allmänheten skulle veta detta skulle de inte åka buss. Sjuktalen är väldigt stora. Stillasittande jobb är en väldigt stor hälsorisk. Likaså går bussförare i väggen. Många klarar inte av stressen. Många har svårt med ett socialt liv med de arbetstider som erbjuds. Sedan har vi de socioekonomiska utsatta områden vi trafikerar. Där folk blir hotade och utsatta för våld. Jag skulle inte rekommedera någon att köra buss för entreprenörerna inom SL. Det är en klar hälsorisk.
En svårsmält dessert är att Sveriges Bussföretag på ngn PR-avdelning lägger pannor i djupa veck och försöker komma på en lösning av rekryteringsbehoven, t ex målar upp bussföraryrket som morgondagens fantastiska jobb, med självständighet och framtidsutsikter. På samma organisation, men troligen på ett annat våningsplan jobbar man med att försöka få bort företeelser som uppräknad tid vid långa uppehåll, förlängning av ramtiden och andra försämringar av villkoren för bussförare. På vilken vilken halva av den kluvna tungan man skall tro på är svårt att veta……
Jag är nyligen utbildad och arbetar som bussförare och kan gärna dela min LÅNGA ERFARENHET
Historik om mig.
Född och uppvuxen i Sverige men flyttat hittills mer än 34 gånger. Gick fordons transportprogrammet i hopp om att bli lastbilsförare men p g a korrupta nedskärningar och bristande kompetens i utbildning fick jag godkänt i alla ämnen men ingen körkort eller YKB för körning av lastbil, därefter kortfattad gick på komvux på en annan utbildning som gjorde ekonomiska nedskärningar men satsade lite mer på övningskörningar ur min egen ficka och nu är jag 22 år gammal bussförare.
SOM BUSSFÖRARE
Det var ganska roligt att gå intro utbildning och lära sig linjerna men även roligt att självständigt börja köra. När jag dock börja köra själv med medpassagerare började faktiskt verkligheten för mig.
INTRO utbildning var kort i förhållanden till min lokalkännedom därav fick lägga mer energi på det och var nervös och skräckfull under period av två veckor.
VERKLIGHETEN
Som bussförare är vardagen jobbig faktiskt. Det var roligt att börja köra buss självständigt men efter en vecka kände jag mig likt vilken annan förare som helst som bara inte orkade mera med det här jobbet.
VARDAGEN
Får ställa två larmklockor för att garantera att jag vaknar. Därefter åker jag med bil till jobbet i ca 30 minuter. När jag väl anlänt tittar jag på mitt körpass schema och markera mina pauser och rast tider.
När jag är vid hållplatsen väntar jag på passagerare och tiden. När tiden är över brukar jag ändå vara snäll och ge några passagerare 1-2 min att ta sig in. Därefter under min körning signalerar flera varningssignaler ex defekt generator, växellåda och avgassystem som ligger till grund till varför många av bussarna går som mest 20 km/h i uppförsbacke (den dipå arbetar i), då ringer jag till trafikledningen och rapporterar dessa. Sedan under min körning vara högljutt av passagerare, bilister tar flera risker i försök att smita förbi bussen och man måste tänka minst 3 steg före i varje specifik korsning och trafikomväxling. Passagerare är vanligen antingen förbannade på att bussen går fort eller är försenad. Generellt får man negativa kommentarer och ”fuckfingret” som bussförare känner man sig då kränkt och illa behandlad. Jag försöker ändå tänka på att inte alla passagerare är så, men i vissa situationer kan man dra flera stycken över en kant.
När jag ska stanna bussen så står flera individer nära intill bussen att de kan slå i huvudet med spegel. När det är barn eller funktionshindrade vare sig med någon eller inte får man beakta detta och hjälpa när det behövs vilket kan ta extra tid. Passagerare med och utan klagomål kan få för sig att sitta och filma bussförare, vilket jag avskyr utan mitt samtycke. Det är vanligt att dörrarna inte stänger och man får de ”avlufta dörrarna”. Vanligen slutar motorn att starta och man får stänga av det från strömmen. Ibland känner man att vissa händelser blir förfarliga eller att man inte hinner med en rutt men man är rädd för arbetsgivarkonsekvenser och negativ dokumentation gentemot bussförare. I vissa fall får man ibland avvisa passagerare som är olämpliga att vara kvar i bussen, bland annat pga störande mot andra eller dricker alkohol, detta tar både tid för utförande upplevs tråkigt att göra som bussförare och även måste rapporteras och därefter nedtecknas mesta dels utan betalning.
Därefter när man har paus vilket vanligast 11 minuter som mest springer man till lokalen för att gå på toa, ta en kaffe och hinna ta ett snack på två minuter. Därefter börjar det tråkiga igen. Jag tar med mig både dator och telefon fortsätter sitter kvar i bussen om möjligt för att nyttja denna tiden då det tar 4,5 minuter att gå fram och tillbaka till bussen. Kör man med försening så vill AG gärna att detta sker på så sätt att det inte överskrider 20 minuter då det annars obetald + faktura för förseningen, vilket i sig innebär att man behöver prioritera.
När jag har rast springer jag till butik och köper antingen färdig eller snabbtillagad mat och äter det skyndsamt.
Därefter när mitt pass slutar ställer jag av bussen och köra 30 minuter hem. När jag är hemma är jag så utmattad att jag inte orka lyfta ett finger. Körpassen varierar och kan vara tidigt, på dagen eller sent. För det mesta har man ingen fritid och istället tar 1.5 timme från sovtiden.
Sovtid fungerar väldigt uselt och man försöker tillgodogöra sig 5 timmars sömn. Om jag inte antingen låter bli att göra andra personliga sysslor eller inte har att göra det kan jag någon gång tillgodogöra mig 8 timmars sömn vilket känns väldigt lyxigt.
Innan jag valde bussyrket trodde jag att jag skulle ha massvis med energi kvar att göra annat men efter en hel dag bakom ratten man HELT SLUT!
KORTFATTAD
Det är väldigt mycket ansvar som vilar på en och höga prioriteringar man får göra som bussförare. Jag personligen trodde aldrig att jag skulle behöva göra fel eller prioriteringar men idag är det min vardag.
Positivt:
* Självständigt varierande yrke
* Jobb finns
* Tjänstemansskydd vid utförd arbete för myndighet
* Respekt bland förarna vare sig ny eller gammal förare och oavsett bakgrund
Negativt:
* Stort ansvar med enorma konsekvenser
* Dåligt lön i jämförelse med andra yrke och det personliga ansvar som vilar en
* Dåliga tider med resulterande mindre sömn och socialliv
* Ibland känns som om man bara existerar
* Yttrande från förare till ansvariga tas mindre på allvar
* Både fordonstekniska och passagerar-övervakningar över bussförarna
Rekommenderar jag yrket för någon annan:
Ja, om du vågar ta ett stort ansvar, hantera enormt stress och i vissa fall stå emot din arbetsgivare, annars nej.
I den här branschen kommer en bussförare garanterat att begå misstag. Vare sig för eller senare med hänsyn till tidspressen, enorma stressen, mindre sömn, ansvar och flertals prioriteringar man får göra. Vi är belastade och vi får helt enkelt fortsätta bära tynden så länge det går helt enkelt. Tror inte jag kan förklara det bättre än så.
Vad jag hoppas att mitt budskap når politikerna som kan stifta nya lagar för vår trygghet.
Jag gillar mitt yrke men faktum är att en transportarbetare i jämförelse med lärare, undersköterska, truckförare och skatteverkshandläggare:
Tar för mycket ansvar, får usel lön, risk för konsekvenser till böter och fängelse trots utan uppsåtlig verkan, enorm tidspress och stress OCH kräkning, förnedring, frustration är en vardag.
Puuh, glädjen över Turistbuss förare är betydligt bättre. Till/från Event/Party/Hamn/Flygplats/Sightseeing skapar en glädjande arbetssituation som den Kommunala verksamheten ej kan förstå. Delad Tur/nej, Gnälliga kunder/nej, Kul arbete/ja, Frihet att bestämma/ja. Det är ej ett arbete det är ett Nöje. Ps. Vid duktigt arbete erhålles dricks..))
Jag tycker alla bussförare ska gå ihop och säga upp sig, lönen är för dålig för att fortsätta köra på dom här villkoren. Eller byta till turistbuss. Idag kör jag ca 2 timmar sedan ett uppbehåll på ca 5 timmar och sedan köra sista bussen tillbaka. Ska det verkligen få gå till så här. Vi har kollektivavtal så vi kan inte strejka, då är det bättre att gå ihop och säga upp sig. Punkt