Mot bakgrund av Bussförarens dag den 18 mars skriver Lars Backström, vd för Västtrafik och Christer Pettersson, ordförande i Västra Sveriges Bussbranschförening att det nu krävs kraftfulla åtgärder för att lösa förarbristen. Fram till 2020 behöver 1400 bussförare anställas i Västra Götaland och 7 300 i Sverige som helhet.
Inom Västtrafik kör idag cirka 5 000 bussförare. Människor som varje dag gör ett fantastiskt jobb och ser till att våra resenärer kan ta sig till arbete, skolan, vänner eller vad det än må vara. Utan dem står vi och samhället stilla.
Men det finns idag en stor brist på förare. Enligt branschorganisationen Transportföretagen behöver totalt 7 300 bussförare anställas i Sverige fram till 2020. Siffran för Västra Götaland är 1 400. Orsakerna till det akuta läget är stora pensionsavgångar och svårigheter att rekrytera personer som har rätt körkortsbehörighet.
Västtrafik och branschen står därför inför stora utmaningar för att kunna fortsätta utveckla den framtidsbransch som kollektivtrafiken är. Allt fler reser med oss och suget efter hållbara transporter bara ökar. Tillgången på kompetenta människor som vill jobba inom denna viktiga samhällsfunktion är avgörande.
Västtrafik och Västra Sveriges Bussbranschförening har tillsammans tagit fram en handlingsplan med flera konkreta åtgärder som vi kan genomföra, bland annat gemensam marknadsföring av yrket och förbättrad arbetssituation för förarna. Men vi kan inte göra det själva. Bara i ett samarbete mellan politiker, myndigheter och de ute på fältet kan vi vända trenden. Politiker och övriga beslutsfattare behöver ha mer dialog med branschen och ta beslut om konstruktiva åtgärder som kan bredda rekryteringsmöjligheterna. Förslag finns redan:
Underlätta reglerna kring att ta körkort med rätt behörighet, till exempel tillåta CSN-lån för de som vill ta busskörkort. Nyligen infördes CSN-lån för de som vill ta vanliga bilkörkort.
Skjuta till tillräckliga medel för att utöka antalet utbildningsplatser, både inom det offentliga och det privata. Bristen på platser fungerar idag som en flaskhals i många fall.
Utan förändringar kommer det bli omöjligt för oss att anställa alla de bussförare som vi behöver. Med rätt åtgärder kan vi förhindra en sådan utveckling och fortsätta stärka kollektivtrafiken och därmed skynda på omställningen till ett mer hållbart samhälle.
Lars Backström, vd på Västtrafik
Christer Pettersson, ordförande i Västra Sveriges Bussbranschförening
Orsaken till det akuta läget är att man låtit privata företag tolka bussbranschavtalet hur man vill. Låt mig förklara. Bussbranschavtalet medger 13 timmars ramtid för en stadsbusschauffrör. En statdssbusschaufför förväntas alltså vara på jobbet 13 timmar varje dag utan problem. Inte ens i Sydamerika jobbar säkert busschaufförer 13 timmar per dag. Då schemalägger de privata bussföretagen 10,5 timmars ramtid istället och klappar sig för bröstet och säger att vi ligger långt under 13 timmar vilket avtalet medger. Men en stadsbusschaufför blir trött efter max 9,5 timmars ramtid. 9,5 timmars ramtid är mycket inom stadstrafik. En stadsbusschaufför som tvingas jobba 10,5 timmar i ramtid varje dag kanske 4 dagar i sträck bryts ner kroppsligt. Tröttheten gör att chauffören blir ofokuserad och trafikfarlig i slutet på dagen. Att gå och träna upp ryggen på gym eller eller vara social med familjen går inte efter såna pass. Busschaufförsyrket förvandlas till en köttkvarn där ständigt nya måste utbildas för att hålla trafiken igång. Det är skattebetalarna som måste utbilda nya busschaufförer på Arbetsförmedlingen eftersom personalomsättningen blir så stor. Samtidigt vill inte busschaufförernas eget fack ta något ansvar. Kommunal har order uppifrån att hålla kostnaderna för trafiken nere. det är därför vi inte ser några strejker i bussbranschen. och de strejker vi ser avblåses från Kommunals ombudsmän i toppen eftersom partiet säger så. Sveriges busschaufförer har alltså två problem. En privatiserad trafik som struntar i trafiksäkerheten och bara ser kortsiktiga vinster. Ett fack som struntar i chaufförerna. Vem vill jobba i en sån bransch?
Jag tänker sluta köra buss. Kör i SLtrafik. För stressigt. Entreprenörerna slimmar tidabellerna alldeles för hårt. De tjänar ingenting på det eftersom folk går i väggen och bussarna blir misshandlade. Förarna måste välja mellan att köra över hastighetsbegränsningarna eller inte få rast. Alla förare kör innan folk har satt sig. Samt upplevelsen av resan väldigt dålig för passagerarna.
Men vill de ha personalomsättning och höga kostnader för krockade bussar. Så ok.
Om man kikar på orsakerna så är det ju entreprenörerna som bjuder under varandra för att få jobbet. Så det är landstingen numera regionerna och EUs upphandlingsregler. Som är boven. Man tar det billigaste. Sedan går det som det gör. Jag sörjer inte. Men det är passagerarna som får ta skiten. De betalar överpris för dålig service. Försämrade hålltider, skitiga och dåliga bussar. Bussförare som inte mår bra. Hur ska bussförarna leverera en bra upplevelse till allmännheten om förutsättningarna inte finns?
MEN SLUUUTA !
Bussförarbrist existerar INTE ! Däremot är det en jävla brist på bra arbetsgivare !
Detta försökte jag belysa för er på Bussmagasinet för flera år sedan. Hade det inte varit bättre om ni ställde frågan ;
Vad gör de 120 000 som innehar D-kort men inte kör ? Varför har de bytt bransch ?
Jag hade själv förmånen att få arbeta för de bästa. Tyvärr är inte kvalitet det huvudman eftersträvar så vi förlorade vår trafik. Fick därefter insikt i tre andra bolag men avstod…varför ? Jo, jag är en människa, en helt vanlig människa med mänskliga behov. Behov av sömn, mat, vila och ekonomisk ersättning. Jo, men faktiskt, även bussförare har räkningar som ska betalas och familjer som ska försörjas.
Har nu hittat ett bolag med bra personalpolitik MEN då finns inte möjlighet till fast heltid ? Jag har 10 år kvar till pension och ska helt plötsligt behöva äventyra min ekonomi och pension…
Då kan det väl för ? inte vara nån brist påförare…
Stämmer som alchemista skriver. Finns mängder av människor med d behörighet som jobbar med annat. Buss branschen själva lobbar som tusan för att hitta nya vägar för att få folk till att bli bussförare. CSN lån är det nya förslaget. Men att ta lån till detta är väl inget nytt gjorde jag själv för 15 år sen när jag tog mitt. Problemet är att få lånet beviljat kan vara svårt om man är arbetslös,och då kan CSN vara en möjlighet. Men tro att detta löser det när man inte klarar det med vuxen utbildning där körkortet varit gratis. Kanske det kan fungera där buss bolagen står för utbildningen. Där gäller det att de inte slutar efter att kontraktet r slut. Men grundproblemet är avtalet och där vill inte branschen göra några förändringar pga att då blir det dyrare. Inte politikerna heller det är ju till viss del skattefinansierat.
Läser man nuvarande avtal och tittar sen i äldre avtal, har man gjort något för att locka till sig nya förare?
Titta på statistiken vad är snittåldern? Hur stor är andelen kvinnor ökar eller minskar det? Man vet att andelen förare under 30 minskar och att gymnasieutbildningen inte blev någon större succé. Ändå händer inget. Arbetstiderna följer ju tidtabellen(kollektivtrafik) och för beställningstrafik hur orderbok ser ut. Ett schema kan ju göras på olika sätt ett exempel. Du slutar 04:00 på lördag morgon får på lördag och söndag 9 timmars ramtid då kan du börja 07:00 på måndag ledig tisdag morgonpass onsdag torsdag för att på fredag få samma körning som förra fredagen och sen ledig helg. En sån här vecka följer kör och vilotider bryter inte mot avtalet men hur mänskligt är det. Lägg då till att man ska få ihop detta med eventuell familj,kunna gå på någon kurs umgås med vänner etc. Då är inte lönen och övriga villkor i avtalet tillräckligt bra.
Se till så att arbetsförmedlarna känner till detta. År 2003 ville jag ha hjälp att ta busskort. Blev nekad av AF i Kristianstad, trots det redan då var ett bristyrke. Tog studielån och ordnade själv busskort. Hade otur o hamnade på bussbolag, 3, 5 mil hemifrån, som tillämpade delade turer, så min arbetsdag var att börja innan kl 05 och komma hem kl 19. Detta är inget liv..bara en tillvaro. Bekämpa delade turer..ingen vill ha detta!!! Jag hade inte råd att köra hem 7 mil, mitt på dagen, för att kunna vila, och företaget hade inget vilorum , där man kunde stänga dörren. Så det blev ingen fortsättning, för min del.
Det är ingen brist på bussförare. Bara på bra arbetsgivare.
Det finns ingen brist på förare. Om villkoren för en bussförare i linjetrafik vore bättre så skulle folk stå i kö för att få köra buss hos någon arbetsgivare.
Idag så är villkoren för dåliga och därför så antingen utbildar man sig till något annat eller tar ett jobb med bättre villkor.
Men skulle vi bussförare kräva det vi vill ha, så skulle det bli otroligt dyrt för huvudmannen som är tvungen att höja biljettpriserna att ingen kommer åka buss utan tar något annat färdmedel istället.
Jag har jobbat i 25 år och sett hur branschen blir sämre och sämre vid varje avtalsförhandling, allt för att hålla ner kostnaderna tack vare dessa upphandlingar av trafik.
Att det råder brist på förare beror på ett antal saker
1) Delade turer.
2) Otrygg arbetsmiljö (förortsproblematik, narkomaner…).
3) Vintertid ofta kalla bussar (lite beroende på bussfabrikat, MAN säkrast värme).
4) Sommartid överhettade bussar utan ac, (+35 grader vid förarplatsen vanligt).
5) Svårt att klara jobbet utan egen bil.
6) Orealistiska körtider, ofta med noll eller kanske 1 minuts vändtid vid sluthpl.
7) En total politisk oförmåga (Stockholm) att skapa vettig framkomlighet.
8) Avsmalnande gator pga. alla onödiga och dåligt utnyttjade cyckelbanor.
9) Taxibilar med förare från icke skidåkande nationer som fullständigt struntar i trafikreglerna.
Listan kan göras längre