
Dålig framkomlighet för busstrafiken i Stockholm gör att restiderna för bussresenärer har ökat med 7,6 procent från 2013 –2019. Samhällsekonomiska förluster, ökade kostnader och minskad attraktivitet för kollektivtrafiken samt svårigheter att nå uppsatta klimatmål är konsekvenser enligt en ny analys. Foto: Ulo Maasing.
Över hela Sverige ökar restiderna för den som tar bussen. Allra mest ökar de i storstadsregionerna, främst Stockholm och Göteborg. Och medan bussarna går långsammare och långsammare därför att de fastnar i trafiken ökar kostnaderna för samhället och för kollektivtrafiken med väldiga belopp. Varje år bedöms de förlängda restiderna kosta samhället upp emot en miljard kronor och står för en betydande del av kollektivtrafikens totala kostnadsökning.
Bussoperatören Nobina har kartlagt hur framkomligheten för busstrafiken blir sämre och sämre. I analysen har Nobina inte bara sett på sin egen trafik. Man har analyserat tidtabellsdata från 6 564 busslinjer och 171 424 avgångar över hela Sverige mellan åren 2013 och 2019. Resultatet av analysen är dystert: restiderna ökar i Sverige som helhet.
Värst är det i Stockholm och Göteborg där restiderna i rusningstid har blivit mer än sju procent längre på bara sex år. Det är inte bara innerstadsbussarna som fastnar i trafiken. Även regionbussarna har det tufft. Hos Västtrafik har således restidsökningen för regionbussarna från 2013 till 2019 varit nästan tio procent. I Stockholms län har regionbussarna ökat sina restider mer än dubbelt så mycket tom i övriga län.
Sett till landet som helhet har restiderna i busstrafiken i städer utanför storstadsområdena ökat med 2,6 procent. Även i medelstora svenska städer har framkomligheten alltså blivit sämre och busstrafiken långsammare. Varje år bedöms de förlängda restiderna kosta samhället upp emot en miljard kronor.
Men det är inte bara samhället i stort som förlorar miljardbelopp på den dåliga framkomligheten för bussarna. Kostnaderna för kollektivtrafiken skjuter i höjden utan att människor får förbättrad trafik. För att klara trafiken utan några som helst förbättringar behövs 750 fler bussförare och 400 fler bussar, enbart för att kompensera den allt sämre framkomligheten för bussarna.

Jonas Kempe, vice vd och marknadschef Nobina Sverige: Fler och snabbare bussar skulle ge kollektivtrafiken betydligt fler resenärer. Foto: Ulo Maasing.
Nobina konstaterar i sin analys att de försämrade restiderna inom Sveriges busstrafik är den största drivkraften bakom branschens tunga kostnadsutveckling. Samtidigt blir trafiken mindre attraktiv och de av riksdagen uppsatta klimatmålen allt svårare att nå. De mål som riksdagen antog 2017 innebär för transportsektorn att utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter (inrikesflyget oräknat) ska minska med minst 70 procent till år 2030 jämfört med år 2010.
För att nå dit har kollektivtrafiken en nyckelroll.
– Vi vet att restiden är helt avgörande för om människor väljer att åka buss eller bil till jobbet. Att restiderna blir längre är alltså oroväckande. Om inte framkomligheten för busstrafiken ökar finns risk att Sverige inte når sina klimatmål. Omvänt finns också stora möjligheter att förbättra både kollektivtrafiken och klimatet om framkomligheten ökar, säger Jonas Kempe, vice vd och marknadschef på Nobina Sverige.
Idag görs nästan 1,6 miljarder resor årligen med kollektivtrafiken. Den framkomlighetsrapport som Nobina har tagit fram visar att kortare restider skulle ge ett ökat resande. Analysen visar att om Sveriges busstrafik i genomsnitt skulle bli en kilometer i timmen snabbare skulle en resandeökning om ca 1,3 procent leda till cirka elva miljoner fler resor med busstrafiken.
– Fler och snabbare bussar skulle ge kollektivtrafiken betydligt fler resenärer, men i våra storstadsområden saknas ofta förutsättningar att köra mer och snabbare trafik på grund av bristande framkomlighet. Vi vill med den här rapporten lyfta en diskussion om åtgärder som kan förbättra framkomligheten i de delar av Sverige där utmaningarna är som mest påtagliga, säger Jonas Kempe.
Själva sifferunderlaget till rapporten har Nobina hämtat från Samtrafikens Trafiklab. Där samlas data för all tidtabellslagd kollektivtrafik i Sverige. Rapporten omfattar enbart linjer som körs med buss inom den offentligt upphandlade kollektivtrafiken. Andra trafikslag som spårtrafik eller båttrafik ingår inte i analysen.
Så här ser förlängningen av restiderna i rusningstrafik ut mellan åren 2013 och 2016:
Stockholms län: +7,67 %
Västra Götaland: +7,17 %
Skåne: +3,19 %
Övriga Sverige: +2,63 %
Fråga oss, helt enkelt. Men tyvärr ingen som frågar.
Ingen som vill fråga oss, bussförare. Hur det ser på våra på gator och vägar?
Jag kör stadsbuss i Stockholm i 20 år. Får varje år som går, blir mera och mera folk som går på gator och fordon som kör på samma gator(bilar, budbilar, lastbilar, arbetsfordon, cyklister..), De som kör kämpar om plats på vägen. Det har blivit so trångt pga. detta och gatukontor i Stockholm har gjort och gör avsmalningar av gator och vägar. Dem bussfiler som finns nästan ingen fordons förare respekterar, man kör på den, parkerar… och inta bara bussfiler, även på ordinarie körväg man stannar eller parkerar mitt i vägen för att till på t.ex. affären, kafeteria, pressbyrå eller levererar varor…
Vi gör vårt bästa, kör om de, om finns plats eller man stannar och väntar tills de åker därifrån…
Man kör mot rödljus i korsningar och blockerar de.
SLL låter inte trafikanter kliva på bussar på varje dörr, utan bara på fram dörr pga. finns ingen busskortläsare på andra dörrar och detta tar mera tid osv.
Helt enkelt, folk har blivit mera egoistiska, själviska, jag ska bara…
(Alfons Åberg, låter detta bekant?)
Det finns ännu mera saker som man vitnar om under passet man jobbar som bussförare.
Om man skulle fixa en kamera som filmar framför bussen när man kör, då skulle ni se allt möjlig och omöjligt…
Finns ingen som bryr sig om, varken politiker eller poliser.
Man förväntar sig på att alla ska respektera lagar och regler och använda samvete och snusförnuft. Men tyvärr…
Tyvärr är det som Maki beskriver vardag. Både i innerstaden och i många förorter. Förutom just att människor blivit mera egoistiska så är verkligheten även att väghållarna i många fall jobbar aktivt med att smalna av och tom stänga av gator. För ett antal år sedan var ett körfält normalt sett 4 m brett. Nu laborerar bla Stockholms stad med 3 m breda gator och flera andra kommuner apar efter. Det är alltså smalare är vad en buss är om man räknar in speglarna. Att det är svårt att komma fram är alltså inte så konstigt.