Bussförare i Umeå vill att bussarnas framdörrar ska vara stängda för alltid. Arkivbild: Ulo Maasing.
Bussförare som kör i stadstrafiken i Umeå vill att bussarnas framdörrar ska vara stängda för gott, även när covid-19-pandemin är över. Nu har förarnas fackliga organisation Kommunal vänt sig till Arbetsmiljöverket för att få igenom att framdörrarna aldrig mer öppnas på bussarna, rapporterar Sveriges Radio P4 Västerbotten.
I en skrivelse till Arbetsmiljöverket säger förarna att stängningen av framdörrarna är den bästa arbetsmiljöförbättring de har upplevt på årtionden.
– De stängda framdörrarna har inneburit en massa saker för oss. Visering av biljetter är den främsta orsaken till hot och våldssituationer för oss nu . Det har i princip försvunnit nu när vi inte har hållit på med visering under ett drygt år, säger Camilla Ingman, huvudskyddsombud för Kommunal på Transdev i Umeå till SR Västerbotten.
Transdev kör stadsbussarna i Umeå, den så kallade Ultratrafiken, och planerar att åter öppna framdörrarna efter pandemin.
– Det är därför vi tagit frågan till Arbetsmiljöverket. Här tänker Transdev vidta en åtgärd som man vet kommer att försämra arbetsmiljön för bussförarna, öka risken för ohälsa och hot och våldssituationer, säger Camilla Ingman till SR Västerbotten.
Artiklar(RSS)
Ja, men vad händer då med uttrycket att ”bussförare är ett serviceyrke”? Känns som att kundkontakten och statusen på yrket försvinner i och med detta. Jag känner vissa förare som tycker att det är värdelöst att hålla framdörrarna stängda då de tappar kundkontakten. De säger ”då kan jag ju lika gärna köra grus istället”..
Jag känner mig helt enkelt överkörd av de skyddsombud som verkar tala för en hel yrkeskår. Jag har flera kolleger som saknar kontakten med resenärerna. Ibland är det någon som hejar och byter några ord. Det är alltid lika kul. Jag tycker man blir tröttare fortare, när man kör en hel dag utan att prata med nån. Då kan man som sagt lika gärna köra grus.
Det här är ett återkommande förslag bland förare i Sverige, ofta backat av fack och/eller skyddsombud. Varje gång det kommer riskerar vi att ytterligare sänka statusen på föraryrket och ytterligare sänka kravnivån på föraren. Det konstiga är att personalorganisationerna backar detta, när deras medlem får lägre och lägre kompetens och bara kan bedömas från sin mekaniska förmåga att framföra bussen – hur tror de då att de skall kunna driva arbetsmiljö- och lönefrågor?
Om vi reducerar föraren till någon som bara kör bussen men inte interagerar med resenärerna, så blir det ett utmärkt tillfälle att döpa om befattningen till ”Förarvärd” eller liknande och sänka lönen rejält. Precis på samma sätt som nu genomförs med konduktörer på olika tågsystem i landet. Att ställa krav på att man kan kommunicera med människor eller agera i en nödsituation blir överflödiga. Och att i framtiden byta ut föraren mot ett autonomt fordon blir så mycket lättare.
Det märkliga är att bussarbetsgivarna arbetar hårt för att föraren skall vara betraktad med respekt och ha förmåga att både ge service och framföra fordonet på ett trafiksäkert och tryggt sätt, och lägger enorma summor på utbildning och rekrytering. Allt medan facken aktivt motarbetar detta. Upp och ner och fram och bak.
Och att hävda att man tar bort risken för konflikter och hot för att föraren viserar är ju bakvänt även det. Problemet ligger väl hos de kriminella? Och den energi som läggs på pseudofrågor borde istället fokuseras på att hitta grundorsakerna till våldsverkares kriminellas beteende och agera både proaktivt och repressivt mot dessa. Men istället plåstrar vi såklart och löser inte det verkliga problemet. Det skulle vara skönt om vi någon gång kunde sluta med sånt här trams och ta tag i verklig problemlösning.