Avskaffa inte elbusspremien, men avskaffa energiskatten på elbussar, skriver Svensk Kollektivtrafiks Johan Wadman och Sveriges Bussföretags Anna Grönlund. Foto: Ulo Maasing.
Redan hösten 2020 sänktes elbusspremien och nu har infrastrukturminister Tomas Eneroth sagt att premien har uppnått sitt syfte och börjar fasas ut två år tidigare än vad man sagt från början. Men elbusspremien bör vara kvar, inte avvecklas. Regioner och trafikföretag behöver långsiktiga stöd för att satsa på elbussar i de stora upphandlingar som ska göras de närmaste åren. Och elbussar bör slippa energiskatt, precis som kollektivtrtafik på spår. Det skriver Sveriges Bussföretags branschchef Anna Grönlund och Svensk Kollektivtrafiks vd Johan Wadman i en debattartikel i Aktuell Hållbarhet (klicka här).
I artikeln betonar de att en övergång till eldrift i bussflottorna inom kollektivtrafiken kan leda till en minskning av användning av andra förnybara drivmedel motsvarande över 70 procent av flygets energianvändning, och på sikt upp till 100 procent.
– Elektrifiering av kollektivtrafiken kommer alltså att stödja andra transportslags omställning och miljömålsuppfyllelse, skriver Anna Grönlund och Johan Wadman och framhåller att elbusspremien spelar en viktig roll i elektrifieringen av kollektivtrafiken.
Men både Sveriges Bussföretag och Svensk Kollektivtrafik oroas av att infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) i våras sa att elbusspremien uppnått sitt syfte och nu börjar fasas ut.
– Det sker två år tidigare än vad som sagts från början. Regioner och trafikföretag behöver långsiktiga stöd för att satsa på elbussar i de stora upphandlingar som ska göras de närmaste åren, skriver Grönlund och Wadman.
De pekar på att premien redan hösten 2020 sänktes från 20 till högst tio procent av inköpspriset för elbussar.
– Samtidigt med dessa försämringar fick elbusspremien bli en del av den mer övergripande ”klimatpremien”, vilket innebär att samma anslag förutom bussar även ska räcka till elektrifiering av lastbilar och arbetsmaskiner. Vi ifrågasätter inte att lastbilar och arbetsmaskiner behöver stöd, men det ter sig märkligt att minska stöden så att de inte på långt när täcker behoven. En bättre lösning hade varit att behålla elbusspremien intakt och införa en separat premie för andra fordon, skriver företrädarna för de båda branschorganisationerna.
I artikeln tar de också upp att elbussar, till skillnad från eldriven kollektivtrafik på spår, måste betala energiskatt.
– Det finns ingen anledning att elbussar inte ska ges samma villkor som den övriga utsläppsfria kollektivtrafiken, skriver Johan Wadman och Anna Grönlund.
Artiklar(RSS)
Det är märkligt att ansvariga politiker både på riksplanet och lokalt – som Tomas Eneroth (S) och Kristoffer Tamsons (M) – tillhör gruppen som ”börjar från botten och gräver sig nedåt:” Det vill säga grundar sina beslut på allt som har varit, utan att tänka på allt som kommer i framtiden.
Trots att pandemin befäst de tydliga tendenserna att allt fler kommer att arbeta hemifrån envisas Eneroth med sina snabbtåg, nu på pelare som även miljömässigt är minst sagt tveksamma.
Och Tamsons drar in busshållplatser och turer i Stockholms innerstad, trots att vi som reser med buss vill ha flera hållplatser och turer, eftersom tidsvinsterna är marginella för oss som ofta reser kortare sträckor med stadsbussarna. Visst är framkomligheten viktig, men en ”tidsvinst ” på fyra minuter på en ”långlilnje” som 4:an är det nästan bara föraren som märker av, den ende som åker hela sträckan.
Ett annat exempel är att linje 50 är knökfull vid Odenplan på morgnarna mot Universitetet. Den används av studenter som tjänar tio minuter i stället för att aka t-bana till Centralen och byta linje. Som många gör med 4:an mellan Fridhemsplan och Hornstull .Men allt sådant vet ju Tamsons, eller?