Tveksamt och ohållbart att stänga framdörrarna

Kristoffer Tamsons. Foto: Ulo Maasing

Återigen väntar en prövningens tid för kollektivtrafiken och dess resenärer. Åtgärden att åter stänga bussarnas framdörrar är inte förankrad vare sig hos Folkhälsomyndigheten eller de regionala smittskydden. Denna åtgärd sannerligen tveksam och definitivt inte hållbar. Om det är hela den svenska kollektivtrafiken enig, mellan stad och land och över partigränser. Men alternativet är långt sämre. Det skriver Kristoffer Tamsons (M), ordförande för branschorganisationen Svensk Kollektivtrafik och SL i detta debattinlägg.

Hur arbetsmiljön fungerar på en arbetsplats är otvivelaktigen en fråga för arbetsgivare och arbetstagare, för bussbolagen och för fackföreningarna. När resultatet av deras dialog riskerar bli att bussar som behövs i trafik blir stillastående i en depå är vi som beställare dock nödgade att agera. Detta för att värna resenärerna och skattebetalarnas intressen. 

Det har vi nu gjort, och från och med imorgon kommer framdörrana på bussarna i bland annat Stockholm att tillfälligt hållas stängda. Samma beslut har redan fattats i flertalet andra län och ytterligare kan sannolikt komma följa med liknande beslut i närtid. Klart är dock att det här är ett beslut som vi som bransch inte önskat.

Inte förankrad

Tvärtom: Åtgärden är inte förankrad vare sig hos Folkhälsomyndigheten eller de regionala smittskydden. Smittskyddseffekten av åtgärden är därtill sannolikt närmast obefintlig, givet att de två sekunder det tar att blippa sin biljett utgör en försvinnande liten del av den tid resenärer spenderar på bussen. De ekonomiska effekterna är dessutom omfattande – bara i Stockholm kostade denna åtgärd upp emot hundra miljoner i månaden i förlorade biljettintäkter senast den genomfördes. Appliceras detta på hela landet är det tydligt att vi blöder mångmiljonbelopp för varje dag framdörren hålls stängd.

Till detta ska läggas den risk för trängsel som helt naturligen uppkommer då resenärer ska tränga sig ombord och av bussen samtidigt och genom samma dörrar, snarare än i separata dörrar i det flöde och på så sätt bussen är byggd och tänkt att fungera. Därtill de svårigheter som infinner sig för föraren att kontrollera hur många som finns ombord och säkra tryggheten för resenärerna. 

Alternativet sämre

Nej, denna åtgärd sannerligen tveksam och definitivt inte hållbar. Om det är hela den svenska kollektivtrafiken enig, mellan stad och land och över partigränser. Ytterst motvilligt genomförs den nu då alternativet är långt sämre.

Alternativet om inget beslut fattas är nämligen skyddsstopp och inställd trafik. Risken är även stor för ett föreläggande i samma fråga från Arbetsmiljöverket och att framdörrarna då ändå måste stängas, med skillnaden att de sedan inte får öppnas igen med mindre än att Arbetsmiljöverket bemödar sig att upphäva sitt beslut. 

Vi vet, visa av erfarenhet från tidigare faser av pandemin, att effektivt beslutsfattande inte ligger i Arbetsmiljöverket natur. De regioner som ej självt stängde framdörrarna på eget bevåg senast blev varse detta genom att de tvingades fortsätta köra med stängda framdörrar samtidigt som andra regioner kunde återgå till en normal ordning i takt med att smittläget förbättrades. För vissa kunde det dröja ytterligare månader, med ytterligare biljetintäktsbortfall i mångmiljonklassen som följd. 

Alternativet är kort sagt att samma kostsamma åtgärd införs ändå, men att den riskerar att bli onödigt långvarig, med stora ekonomiska konsekvenser. Bättre då att självmant fatta samma beslut så att vi kan återgå till en normal ordning så snart smittoläget tillåter.

För nästan precis ett år sedan lyckades vi i många län lösa samma situation genom att installera skyddsglas vid förarplatsen. Det var på många sätt en god lösning som tagits fram i dialog mellan fack och operatörer, men som denna gång inte står till förfogande då Arbetsmiljöverket dömt ut skyddsglasen. Detta gör situationen ytterligare ansträngd och hade inte Arbetsmiljöverket motarbetat skydden hade det problem vi nu måste lösa sannolikt aldrig uppstått.

Regeringens skyldighet

När vi nu återigen tvingas stänga framdörrarna väcks än en gång frågan om regeringens skyldighet i att kompensera landets kollektivtrafik för det ansvar man nu tar. Har vi nu gått in i ett år med liknande resandenivåer som i 2021 skulle vi kunna gå miste om upp emot 8 miljarder i förlorade biljettintäkter. Den utlovade kompensationen på en miljard är minst sagt otillräckligt, och det krävs inte mycket fantasi för att tänka sig magnituden av de neddragningar som skulle kunna krävas för att täcka mellanskillnaden.

Några kommer nu som senast sannolikt ta tillfället i akt att kräva att man istället ska införa validering på alla dörrar som någon lösning. Där kvarstår dessvärre samma problematik som funnits under hela pandemin: Att det utöver enorma kostnader tar upp emot ett år att genomföra, kräver att vi tar bussar ur trafik i en tid när vi är ålagda att köra så mycket trafik vi kan. Därtill är det är en dålig lösning för att få effektiva flöden i bussarna samtidigt som har svart på vitt det är ett uruselt sätt att säkra intäkterna och minska tjuvåkningen. Det var inte, är inte, och kommer inte vara en framkomlig väg för att lösa något.

Vår bransch sätter nu tilltro till att fack och arbetsgivare finner en väg framåt och att regeringen tar sitt ansvar gentemot kollektivtrafiken. Vi kommer agera för att dessa restriktioner inte ska finnas längre än absolut nödvändigt, och kommer att kontinuerligt utvärdera situationen för att se när vi kan återgå till ett normalläge. Den bortre tidsgränsen är nu satt till den 31/1, men kommer att prövas fram till dess. Vår starka förhoppning är att våra busschaufförer snart igen kan hälsa alla resenärer välkomna ombord när de börjar sin resa och validerar sin biljett.

Återigen väntar en prövningens tid för kollektivtrafiken och dess resenärer. Många kommer nu att göra sitt yttersta för att den tiden ska bli så kort och rimlig som möjligt.

Kristoffer Tamsons

Ordförande, Svensk Kollektivtrafik samt SL 

Taggat som: Folkhälsomyndigheten, framdörrar, Kristoffer Tamsons