Sveriges bästa magasin om kollektivtrafik och bussbranschen

Sega överprövningar kan göra att SL satsar på att äga egna bussar

SL kan i framtiden komma att äga bussarna i SL-trafiken. Anledningen är att utdragna överprövningar vid upphandlingar trasslar till det för SL. Foto: Ulo Maasing.

SL, Trafikförvaltningen i Region Stockholm, ska utreda om man ska köpa egna bussar som trafikutövarna kan använda. Anledningen är att överprövningar av upphandlingar är mer regel än undantag och drar ut allt mer på tiden. Och under tiden måste trafiken rulla.

I spårtrafiken äger SL genom regionen redan fordonen. I tunnelbanan och på lokalbanorna äger SL både spår, depåer och tåg. Pendeltågens fordon och depåer ägs också av SL, men för busstrafiken är det annorlunda.

Där disponerar SL hållplatser och bussterminaler och äger depåer och även den infrastruktur som behövs för att ladda elbussarna. Men bortsett från ett litet antal bussar ägs bussflottan i SL-trafiken av operatörerna, bussföretagen. Det kan ställa till komplikationer.

SL konstaterar att tilldelningsbesluten vid upphandlingar av busstrafik överprövas allt mer. Sedan sommaren 2018 har i själva verket alla fem tilldelningsbeslut i stora upphandlingar blivit föremål för överprövning.

Den tid som överprövningarna tar har också blivit allt längre. Som exempel lyfter SL fram två upphandlingar där tilldelningsbeslutet fattades i oktober 2021. Men först i maj i år kunde SL teckna avtal med bussföretagen.

Problemet med de långa överprövningstiderna betyder att det befintliga trafikavtalet kan löpa ut under processens gång. Det gör att SL tvingas till dyra, tillfälliga lösningar för att hålla trafiken igång.

Om det befintliga avtalet inte går att förlänga kan det bli fråga om en direktupphandling av trafiken, antingen från den gamla eller från den nya trafikutövaren. Men där dyker ett nytt problem upp. Den gamla, befintliga, operatören äger redan bussar för trafiken medan den nya operatören behöver skaffa nya bussar. Det är en riskfylld satsning eftersom det bussföretag som tilldelats trafiken inte kan vara säker på att vinna överprövningen.

SL anser nu att övergången till nya trafikavtal skulle underlättas av att regionen ställde upp med bussar, antingen genom att själv äga dessa eller tillhandahålla dem på annat sätt. Frågan är dock inte helt enkel, anser SL. Att regionen äger bussarna har både för- och nackdelar när det gäller finansiering, möjligheterna att genomföra tekniskiften, underhållsansvar med mera.

På tisdag fattar politikerna i trafiknämnden i Region Stockholm beslut om att ge SL-chefen David Lagneholm i uppdrag att utreda vem som ska äga de bussar som ingår i SL:s trafikupphandlingar.

Taggat som: , , , ,

2 kommentarer »

  1. Haha är det kanske någon som lite nyvaken tittar på verkligheten och ser att det är ett systemfel i nuvarande upphandlingshysteri.
    Någon som anar att har vi bättre kontroll på pengaflödet så kanske kan det bli bättre.
    Kanske kan man ha bättre kontroll på underhållet så fordonen kan användas till vad det är tänkt.
    Och inte hänga bakom en bärgare.
    Kanske föraren blir mindre stressad över fordon som kanske inte håller hela passet.
    Sen skall syndaren vakna haha.

  2. Kanske ska man avluta upphandlingarna överhuvudtaget? Kan det vara så enkelt att kapitalismen inte fungerar när det gäller att sköta kollektivtrafiken? Vinstdrivande företag klarar inte av att driva samhällsviktiga funktioner???

    Å andra sidan är det ju politikerna som bestämmer spelreglerna för bussbolagen, så fungerar det inte så är det fel politiska beslut? Beroende på politikernas okunnighet i ämnet? När träffade en politiker folk i bussbranschen senast, ja inte VD:ar utan bussförare? Riktiga bussförare alltså!

    Det här med bussarna är annars ett sorgligt kapitel. Typ när SSV senast upphandlades sas det att bussarna skulle ha en genomsnittsålder på 8 år och en maxålder på 16 år. Sedan var bussbolaget hos SL och förhandlade och SL gick med på en ny tolkning, mitt under gällande upphandling. Tolkningen skulle nu vara att 8 år gällde hela SSV, inte per garage. Vilket betydde att de helt nya gasbussar i Gubbängen drog ner snittet för hela SSV, så man kunde då behålla de urgamla bussarna i Nyboda och Eriksberg, där snittålder då kunde vara +12 år?
    Sedan kom pandemin och politikerna sköt upp nästa upphandling och helt plötsligt rullade det 18 år gamla bussar i Nyboda? Som den insatte i branschen vet så har Scania reservdelar 11 år efter man slutat tillverka modellen. Därefter gäller piratdelar, och när även de tar slut efter några år får man skrota en buss och ta reservdelar därifrån, och skrota en buss till, och en till, och en till…
    Ja vad lär vi oss av denna historia? Att bussförare inte alls gillar att köra 18 år gamla bussar då man inte vet om de håller hela passet? Att bussföraren riskerar få jobba övertid för att bussen stannar mitt på linjen, en övertid på en tjänst som redan är 10 h? Ja, förutom att en gammal buss kan ha 10 fel samtidigt som man måste hålla koll på, förutom att den saknar AC på sommaren och värme på vintern?
    Gamla bussar må ge resenärerna en sorglig resa, på ca 10 minuter, men det är ändå sorgligare för föraren, på hans +10 h pass, tro mig. Och betänk också då att nya förare lockas inte av att få börja med att köra skrotbussar?

    Kollektivtrafiken bygger på politiska beslut, så frågan är vad vilja politikerna med kollektivtrafiken i allmänhet och busstrafiken i synnerhet? Vad tror politikerna att resenärerna, bussbolagen och bussförarna vill ha för bussar, och vill alla tre ha samma sort, eller måste politikerna själva välja rätt buss för maximal nytta och glädje för skattebetalarna?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2024 Bussmagasinet
rss Artiklar(RSS) rss Kommentarer (RSS)