Patrik Jönsson (SD), ledamot i Riksdagens trafikutskott.
Obehöriga på spåren ställer till många störningar i lokal och regional kollektivtrafik. Det är ett allvarligt problem som undergräver förtroendet för kollektivtrafiken. Det skriver två företrädare för Sverigedemokraterna, Patrik Jönsson och Samuel Stephan, i denna debattartikel.
Spårspring är inte något oskyldigt regelbrott. Det är ett växande problem som skapar förseningar, kaos i tågtrafiken och i värsta fall kostar människoliv. Ändå behandlas det alltför ofta bara som stök i kollektivtrafiken.
Verkligheten är en annan. När människor tar sig ut i spårområdet stoppas trafiken, avgångar ställs in, köer byggs upp och tusentals resenärer drabbas. Under 2025 försenades över 10 000 tåg i Sverige till följd av obehöriga i spår, och i Stockholm drabbades pendeltågen av ungefär en incident om dagen. Sammanlagt försenades persontågen i Stockholm med 1 124 timmar till följd av spårspring.
Samuel Stephan (SD), trafikpolitisk talesperson i Region Stockholm.
Det säger något viktigt om hur allvarligt läget är. Ett enda intrång i spårområdet kan få stora följdeffekter långt utanför platsen där det sker. Ett försenat tåg blir snabbt flera försenade tåg. Resultatet blir ett trafiksystem som upplevs som opålitligt, trots att många av störningarna faktiskt går att förebygga bättre än i dag.
Samtidigt är riskerna extrema. Tåg har lång bromssträcka, hög hastighet och järnvägsmiljön är livsfarlig för obehöriga. Ändå fortsätter människor att gena över spår, ta sig in genom uppklippta stängsel eller vistas i spårområdet helt utan tillstånd. På vissa håll måste förstörda stängsel lagas regelbundet. Det visar att problemet inte bara handlar om okunskap, utan också om bristande respekt för regler och gemensam infrastruktur.
Det duger inte med ett samhälle som gång på gång tvingas laga samma stängsel, hantera samma störningar och skicka notan till skötsamma resenärer. Den som olagligt tar sig in i spårområdet riskerar inte bara sitt eget liv, utan orsakar också förseningar för tusentals andra. När tågen står stilla är det vanliga människor som får betala priset i form av missade arbetspass, förlorad tid och minskat förtroende för kollektivtrafiken.
Här behövs ett tydligt skifte. Kända problemplatser måste säkras hårdare. Stängsel ska inte bara sättas upp, utan vara robusta och återställas omedelbart när de saboteras. Övervakning och smart teknik måste användas mer offensivt för att upptäcka mönster och styra resurser dit problemen faktiskt finns.
Men teknik räcker inte ensam. Det behövs också en tydligare syn på ansvar, ordning och konsekvenser. Den som medvetet tar sig in i spårområdet utsätter sig själv för fara och orsakar stora störningar för tusentals resenärer. Samhället måste markera att detta inte är acceptabelt.
I grunden handlar det om vilket samhälle vi vill ha. Ska vi acceptera att ett beteende får slå ut infrastrukturen för alla andra? Ska vanliga människor behöva räkna med förseningar för att vissa inte respekterar regler, stängsel eller andras tid?
Sverigedemokraterna menar att svaret måste vara nej. Spårspring måste tas på mycket större allvar, inte bara som en säkerhetsrisk, utan som ett allvarligt ordningsproblem som försämrar punktligheten, kostar stora pengar och undergräver förtroendet för kollektivtrafiken. Det behövs mer förebyggande arbete, starkare skydd vid utsatta platser, smartare övervakning och skärpt straff för den som bryter mot reglerna.
Resenärerna ska inte behöva betala priset för andras ansvarslöshet.
Patrik Jönsson (SD)
Ledamot i trafikutskottet
Samuel Stephan (SD)
Trafikpolitisk talesperson i Region Stockholm
Artiklar(RSS)
Mycket bra inlägg. Spårspring är också ett stort arbetsmiljö problem för oss Lokförare