Hur skapar man framtidstro när varje investering måste vägas mot nästa besparing? Hur bygger man en hållbar organisation när medarbetare och ledare ständigt tvingas göra mer med mindre, frågar Marcus Ekman , Connect Bus, i den här debattartikeln. Foto: Privat.
En gång var svensk kollektivtrafik en bransch där där företag kunde växa, utvecklas och blomstra. Där människor med engagemang och idéer kunde göra skillnad och där yrkesstolthet och entreprenörskap skapade fram gång. Men förr eller senare når man en gräns där ytterligare besparingar inte längre skapar effektivitet. Frågan nu är vilken kollektivtrafik vi vill ha om tio år. Det skriver Marcus Ekman från Connect Bus i den här debattartikeln.
Kollektivtrafiken Sveriges blodomlopp. Men hur länge orkar hjärtat slå?
Det finns något både beundransvärt och tragiskt i att kämpa för en verksamhet som man tror på, men där förutsättningarna för att lyckas blir allt sämre.
Svensk kollektivtrafik var en gång en bransch där företag kunde växa, utvecklas och blomstra. Där entreprenörskap, långsiktighet och yrkesstolthet skapade framgång. Där både små och stora aktörer hade en plats och där människor med engagemang och idéer kunde göra verklig skillnad.
I dag ser verkligheten annorlunda ut.
En bransch som tidigare präglades av mångfald har successivt koncentrerats till ett fåtal stora, ofta internationella koncerner. Konkurrensen är hård, marginalerna pressade och utrymmet för långsiktig utveckling allt mindre.
Samtidigt förväntas verksamheterna leverera mer. Högre kvalitet, bättre tillgänglighet, ökad hållbarhet, elektrifiering och effektivisering. Allt detta medan de ekonomiska förutsättningarna i många fall blir allt svårare att förena med uppdragets krav.
Men hur utvecklar man en verksamhet när nästan all kraft går åt till att överleva?
Hur skapar man framtidstro när varje investering måste vägas mot nästa besparing? Hur bygger man en hållbar organisation när medarbetare och ledare ständigt tvingas göra mer med mindre?
Jag har sett människor kämpa med ett engagemang som förtjänar den största respekt. Chefer, tekniker, förare och medarbetare som varje dag gör sitt yttersta för att få verksamheten att fungera.
Men engagemang kan inte i längden kompensera för bristande ekonomiska förutsättningar. Inte heller kan gott ledarskap ensamt förändra en affärsmodell där balansen mellan krav, risk och ersättning inte fungerar.
Det är kanske det mest frustrerande av allt. Att veta vad som behöver göras, att ha kompetensen och viljan att utveckla, men att sakna de förutsättningar som krävs.
Kollektivtrafiken är inte vilken bransch som helst. Den är Sveriges blodomlopp.
Den för människor till arbetet, barn till skolan och samhället framåt. Den binder samman städer, landsbygd och generationer. Utan en fungerande kollektivtrafik stannar viktiga delar av Sverige.
Därför måste vi våga ställa den obekväma frågan:
Hur länge kan vi fortsätta pressa en samhällsviktig bransch innan vi riskerar att förlora både kompetensen, innovationskraften och förmågan att utvecklas?
För en verksamhet kan inte effektiviseras hur länge som helst. Förr eller senare når man en gräns där ytterligare besparingar inte längre skapar effektivitet, utan i stället urholkar själva verksamheten.
Det behövs inte fler människor som springer fortare i ett system som redan går på knäna.
Det behövs förutsättningar som gör det möjligt att bygga något hållbart igen.
För frågan är inte längre bara hur vi ska få kollektivtrafiken att fungera i morgon. Frågan är vilken kollektivtrafik vi vill ha kvar om tio år.
Marcus Ekman
Teknisk direktör
Connect Bus Sverige
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar