En verklig eldsjäl: Anna-Karin Edinger, Västtrafik. Foto: Ulo Maasing.
Att prata jobb med Anna-Karin Odinger är att att möta en våg av entusiasm och engagemang för kollektivtrafiken. Att hon nyligen blev första mottagare av branschens nya utmärkelse Kollektivtrafikens Eldsjäl känns självklart – även om ett antal andra väl kvalificerade personer konkurrerade om utmärkelsen.
Anna-Karin Odinger är idag utvecklingsledare på Västtrafik. Hennes uppdrag just nu är bland annat att stötta de trafikföretag som kör Västtrafiks bussar, spårvagnar, tåg, båtar och anropsstyrd trafik för att attrahera och behålla de medarbetare som arbetar nära kunderna, resenärerna.
– Tillsammans med trafikföretagen har vi utvecklat en strategi där vi ser verksamheten även ur de kundnära medarbetarnas perspektiv. Tidigare har vi mest talat om kunden. Nu ser vi också på vad det i olika avseenden innebär att som förare arbeta nära kunden, berättar Anna-Karin Odinger.
Hon konstaterar att förarna ofta ser verksamheten ur kundernas perspektiv.
– Därför är det som är bra för förarna också bra för kunderna.
Anna-Karin Odinger började hos Västtrafik 2000. Hon beskriver det som att hon har varit i branschen ”hur länge som helst”.
– Jag tänkte aldrig att jag skulle stanna så länge s, men jag har alltid fått chansen att leda och utveckla och när det kommer nya utmaningar så tänker jag att det där vill jag ta tag i. Jobbet är så roligt, säger hon entusiastiskt.
Hon har bland annat varit kundservicechef hos Västtrafik. Det har gett Anna-Karin många kunskaper om hur kunderna upplever kollektivtrafiken, en erfarenhet som hon nu kan väva samman med de kundnära medarbetarnas perspektiv.
Förarbrist
Förra året tog Västtrafik initiativet att arbeta nära sina trafikföretag och stötta dem. Förarbristen hade blivit en allt större utmaning för verksamheten. Buss- och spårvägstrafiken led av inställda turer och neddragen trafik. I vintras fick nio busslinjer i Göteborg minskad turtäthet eftersom det saknades förare.
Idag har kollektivtrafiken i Västra Götaland ingen akut förarbrist i något trafikslag. Foto: Ulo Maasing.
Men Västtrafik har inga förare anställda. Arbetsgivaransvaret ligger hos trafikföretagen.
– Vi fick många frågor om varför vi engagerade oss när det gäller förarna. Men bristen på förare är inte bara en fråga för det ena eller andra trafikföretaget utan något som gällde hela branschen.
– Jag försöker att aldrig tänka gränsdragning i första steget. Istället tänker jag att ”här har vi ett problem som behöver lösas”. När vi fångat upp problemet går vi vidare och ser vem som har ansvar för att lösa olika delar av problemet, istället för att bara kasta frågor mellan varandra.
Framgångsrik
Det gemensamma arbetet har varit framgångsrikt. I augusti kunde Västtrafik konstatera att den akuta förarbristen var överstånden för samtliga trafikslag. De bussföretag som kör för Västtrafik hade då lyckats rekrytera 300 nya bussförare.
– Det största delen av arbetet har naturligtvis våra trafikföretag själva gjort genom att se över sina ramtider, scheman, arbetsmiljö, ledarskap och så vidare, berättar Anna-Karin.
– Vi ser också resultat av att vi arbetar tillsammans. När vi för ett år sedan kämpade med indragen trafik på grund av förarbristen genomförde vi jobbevent tillsammans med våra trafikföretag och deras medarbetare ut på stan, talade om vår attraktiva bransch, hjälpte till att rekrytera.
Västtrafik har också erbjudit medfinansiering för utbildning av bussförare hos trafikföretagen – i fjol 100 förare, i år 300 förare.
– Idag har vi ingen akut förarbrist. Men det innebär inte att vi får slå av på takten. Vi måste fortsätta att jobba, göra bedömningar: hur ser det ut om tre månader, sex månader, ett år…
– Vi ska också genomföra ett stort, branschgemensamt treårigt projekt för kompetensutveckling i Västra Götalandsregionen. Ett inslag är språkutbildning som gör att man som medarbetare kan känna sig språkligt trygg i jobbet. Inom det arbetet ser vi också över möjligheterna för våra trafikföretag att ansöka om EU-finansiering för kompetensutveckling.
Anna-Karin Odinger betonar vikten av att se till de individuella behoven hos olika medarbetare, likaså karriärmöjligheterna i branschen.
– Vi arbetar också nationellt i en liten gruppering för alla trafikslag med huvudmän, trafikföretag och branschorganisationer. Där ska vi ta fram en nationell handlingsplan för frågor som avtal, hur man ska få livspusslet att gå ihop, framkomlighet och så vidare.
Tillsammans
Från flera håll i landet har bussmagasinet.se fått synpunkter från trafikföretag som upplever att avståndet mellan operatörer och upphandlare har ökat under senare år.
– Så kanske det kan vara någonstans. Men vi arbetar aktivt för att komma nära våra partners, verksamheten och utveckla den tillsammans. Vi har en aktivitet som vi kallar ”Vi tillsammans”, berättar Anna-Karin Odinger.
Den innebär att samtliga 500 medarbetare hos Västtrafik, utan undantag, minst en gång om året ska vara ute i verksamheten. Det kan handla om att följa en bussförares arbetsdag, se arbetet på en verkstad och så vidare. Syftet är att se verksamheten ur olika parters perspektiv, hur olika medarbetares vardag ser ut.
– Man kan följa biljettkontrollanternas verksamhet, vara med en tågvärd och så vidare. Det är positivt för våra trafikföretag men också för oss. Det är också nyttigt och ger energi att träffa varandra.
– Det här jobbet är verkligen jättespännande. Det är nästan så jag brinner upp, skrattar Anna-Karin Odinger.
Tala om eldsjäl.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar