På en del hållplatser, som Värnhemstorget i Malmö, drar sig många en bit bort, men inte längre än att de kan se när bussen kommer. Foto: Malmö Universitet.
Intet är som väntans tider… Forskare vid Malmö universitet har kartlagt människors beteende när de väntar vid en busshållplats och tvingas stå nära främlingar en stund. Hållplatsernas betydelse negligeras ofta i forskningen, menar forskaren Hoai Anh Tran vid Malmö universitet. Hon har studerat vad som gör bytespunkter och busshållplatser attraktiva. Och det går att skapa hållplatser som gör människor på gott humör.
På två hållplatser som hennes forskargrupp studerade gjordes en tillfällig konstinstallation, hållplatskuren smyckades och bänken förlängdes med en del som målades rosa.
– Vi såg att unga människor som väntar tillsammans satt nära varandra just på den rosa delen. Man tittade på varandra med ett leende. Folk sade att busskuren gjorde dem på gott humör, berättar Hoai Anh Tran. Hon är docent i byggd miljö vid institutionen för urbana studier vid Malmö universitet.
Kontrasten är en ödslig hållplats. Den tas lätt över av negativa och oönskade aktiviteter, konstaterar hon och betonar att planerare måste tänka på vad som finns kring hållplatsen.
– Man kanske behöver addera en färg, en extra lampa, lite grönska. Något som gör det mer inbjudande och att folk tycker det är trevligt att vistas på hållplatsen. Fler människor ökar tryggheten.
Hoai Anh Tran menar att trafikforskare har en tendens att rikta in sig på den del av resan då man är ombord på bussen, på framkomlighet och effektivitet. Men inte väntetiden.
– Och vi som studerar offentliga platser intresserar oss för gator och torg men inte för busshållplatser. Men att vänta på bussen är något som många gör varje dag, säger Hoai Anh Tran.
Och även om vi oftast inte tänker på det är hållplatser ett begränsat utrymme där man är tvungen vara med andra. Man har inget val om man behöver ta bussen.
– Går man på en pub vet man ungefär vilka man möter, på en busshållplats möter vi alla sorters människor. Man kan inte styra situationen och gör därför vad som känns bäst, förklarar Hoai Anh Tran.
En kategori resenärer vill vara först på bussen. Foto: Ulo Maasing.
Tillsammans med två andra forskare har hon studerat, fotograferat och intervjuat resenärer vid fem hållplatser i Malmö: Värnhem Södervärn, Folkets park, Stadshuset och Rosengårds centrum.
– Det är inte alls den ickeaktivitet som man kan tro. På bussen kan man slappna av, man kan ändå inte göra någonting. Men på hållplatserna måste jag bestämma var ska jag stå. Alla har sin taktik, vare sig den är uttalad eller inte, säger Hoai Anh Tran.
Efter att ha studerat människors beteende kunde han urskilja tre huvudstrategier hos dem som väntar på bussen vid en hållplats.
Den första gruppen utgörs av dem som vill vara först på bussen och står otåligt vid stolpen där bussen ska stanna. Särskilt de som ska åka lite längre vill gärna ha en plats på bussen.
Den andra kategorin utgörs av personer som drar sig undan, ställer sig lite vid sidan eller bakom på hållplatsen. Man vill vara för sig själv innan man går ombord med andra. Finns det mycket plats, som på Värnhemstorget, drar sig många en bit bort, men inte längre än att de kan se när bussen kommer. Finns det ingenstans att ta vägen sprider folk ut sig på rad längs med vägen.
Den tredje kategorin är de som sitter i busskuren när ingen är där, men som går ut när någon annan kommer. De drar sig undan men inte så långt bort som resenärerna i den andra kategorin och vankar gärna fram och tillbaka.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar