Det var i somras som Tidöpartierna presenterade nyheten om halverat pris på Månadsbiljetter. Nu har den första miljardnotan kommit.
Landets regioner har nu skickat in sina första ansökningar till staten om ekonomiskt stöd med anledning av det halverade priset på månadskort. Totalt vill de 21 regionerna ha drygt en miljard för juli och augusti. Utbetalningen av stödet sköts av Naturvårdsverket.
Samtliga 21 regioner har ansökt om bidraget. Deras ansökningar uppgår till totalt 1 001 821 468 kronor för perioden 1 juli till 31 augusti. Stödet kan sökas i tre omgångar. Totalt har regeringen avsatt 6,5 miljarder kronor för bidraget.
Artiklar(RSS)
Dags för Bussmagasinet och branschen att vakna: Hur ska vi locka unga till ett system med 13 timmars ramtider?
Debatten kring svensk kollektivtrafik fokuserar ofta enbart på biljettpriser och statliga subventioner. Om vi på allvar vill utveckla och förbättra verksamheten är det dock dags att rikta strålkastarljuset mot dem som faktiskt får den att fungera varje dag – bussförare och den operativa personalen. Den här texten är skickad som en uppmaning till Bussmagasinet och landets beslutsfattare att lyfta blicken från ekonomiska bidrag och titta på den akuta verkligheten ute på linjerna.
En grundläggande del av problemet är att kollektivavtalen inom branschen i princip har sett likadana ut sedan 90-talet, helt utan att anpassas till dagens samhälle. Samtidigt som man nu pratar om att locka den yngre generationen till yrket, möts de av villkor som är rent ut sagt ohållbara. När kontorsanställda själva sällan klarar av att arbeta en standardiserad åttatimmarsdag under press, hur förväntar man sig då att unga ska vilja söka sig till en bransch med upp till 13 timmars ramtider? Vi pratar om människor av kött och blod, inte om robotar.
Arbetsmiljön präglas av hög stress, pressande tidsscheman vid förseningar, långa arbetspass och i vissa fall hotfulla eller stökiga resenärer. Utöver detta läggs ett oproportionerligt och orimligt tungt personligt ansvar på föraren för minsta avvikelse – något som i längden helt enkelt inte går ihop med trafiksäkerheten. Ingen förare ska behöva känna att deras roll reduceras till en ren kostnadspost eller att man förväntas bära hela systemets brister på sina axlar.
Självklart fyller billigare biljetter en funktion för att öka resandet, men prisreduceringar kan aldrig ske på bekostnad av personalen. Kollektivtrafikens överlevnad kräver hållbara arbetsvillkor, moderna avtal, en trygg arbetsmiljö och en genuin respekt för dem som håller samhället rullande.
Politiker, arbetsgivare och ansvariga på Bussmagasinet måste börja lyfta och lyssna på den personal som dagligen sitter bakom ratten. Det är dags att investera i förarna – annars kommer branschen att fortsätta tappa all den kompetens som håller den vid liv.
Vågar ni publicera texten bussmagasinet.
Förvisso säkert sant, men inte särskilt relevant i sammanhanget
Utmärkt skrivet av Erik e. Relevansen får läsaren avgöra!
Inte nog med det,får bussförare inte åka till och från passet utan att betala för resan
Det där är ett ganska klassiskt och trött svar från någon som sitter bekvämt och slipper uppleva den verklighet som förarna hanterar på fältet varje dag.
Att påstå att förarnas arbetsmiljö, 13 timmars ramtider och orimliga press inte är relevant i sammanhanget är precis det som är sjukt. Hur kan en diskussion om kollektivtrafikens framtid och biljettpriser inte handla om dem som faktiskt driver trafiken framåt? Utan förare som orkar finns det ingen kollektivtrafik över huvud taget. Det är kärnan i hela problemet.
Testa att låta arbetarna äga kollektivtrafiken, välja själv vilka uppoffringar och vilka fördelar de föredrar. Människor i trygghet fattar klokare beslut.
Demokrati på arbetsplatsen
Lämna kommunal som är helt kraftlöst för buss chaufförer
Tillbaka till Transport som har makt lastbils chaufförer har betydligt bättre betalt.