Hans Markström, vd och ägare till Bergslagsbuss AB. Foto: Privat.
Storföretagen i bussbranschen behöver de mindre företagens flexibilitet. Men samtidigt riskerar branschens ekonomiska förutsättningar att göra det allt svårare för oss att finnas kvar. Det är hög tid att Sveriges Bussföretag tydligare visar att man företräder hela branschen – inte bara de största företagens intressen. Det skriver Hans Markström, vd och ägare till Bergslagsbuss AB i den här debattartikeln.
Jag har med stort intresse läst Bussmagasinets artikel där Sveriges Bussföretags ordförande Martin Pagrotsky efterlyser ett mer balanserat risktagande i kollektivtrafiken.
Jag delar i stora delar hans problembeskrivning. Men jag saknar en avgörande del av diskussionen: Var finns de små och medelstora bussföretagens perspektiv?
När branschens företrädare beskriver hur lönsamheten har försämrats och riskerna ökat handlar diskussionen ofta om de stora trafikoperatörernas verklighet. Men för oss mindre företag är förutsättningarna många gånger ännu tuffare.
Vi har inte stora koncerner bakom oss, samma finansiella muskler eller administrativa resurser. Däremot möter vi samma kostnadsökningar, regelverk, myndighetskrav och förväntningar på kvalitet och leveranssäkerhet.
Mindre företag är branschens fjädring
Det finns dessutom en verklighet som sällan lyfts fram. När trafiken kör ihop sig, när fordonskapaciteten inte räcker till, när sjukfrånvaron ökar eller när extra uppdrag måste lösas med kort varsel – vilka är det då som ofta får telefonsamtalet?
Jo, vi mindre bussföretag.
Vi ställer upp med bussar, chaufförer, flexibilitet och lokalkännedom. Vi löser situationer som de stora operatörerna inte alltid klarar med sina egna resurser. Vi fungerar som branschens fjädring. Vi tar smällarna, jämnar ut belastningen och ser till att de stora bolagen inte slår i botten när den egna kapaciteten inte räcker till. Men när upphandlingar ska utformas, avtal förhandlas och branschens framtid diskuteras är det långt ifrån självklart att vår betydelse återspeglas.
Det är en märklig ordning. De stora operatörerna behöver vår flexibilitet, samtidigt som branschens ekonomiska förutsättningar riskerar att göra det allt svårare för oss att finnas kvar.
Kostnaderna skenar – men vad händer med intäkterna?
Under mina relativt få år som företagare i bussbranschen har jag upplevt en kostnadsutveckling som både oroar och förvånar mig.
Priserna på nya och begagnade bussar har ökat kraftigt. Detsamma gäller verkstadskostnader, reservdelar, däck, drivmedel, försäkringar och mycket annat som krävs för att hålla verksamheten rullande. Men det är inte enbart kostnadsökningarna som är problemet. Det är att kostnaderna blivit alltmer oförutsägbara, samtidigt som intäktssidan enligt min erfarenhet inte utvecklas i motsvarande takt.
Vi förväntas investera miljonbelopp i fordon, hålla hög tillgänglighet, uppfylla omfattande krav och samtidigt lämna konkurrenskraftiga priser. Ofta med begränsade möjligheter att kompensera oss för oförutsedda kostnadsökningar.
Det går inte att långsiktigt driva ett företag där kostnaderna utvecklas på marknadens villkor medan intäkterna i stor utsträckning begränsas av gamla avtal och ständig prispress.
För oss mindre företag kan en större reparation, ett motorhaveri eller en oväntad kostnadsökning snabbt äta upp resultatet från flera månaders arbete. Vi mindre bussföretag förväntas vara flexibla när de stora behöver oss. Men var finns flexibiliteten i våra egna ekonomiska förutsättningar?
Lönsamhet är inte något fult
Det talas ibland om att vinsterna i skattefinansierad trafik ska vara begränsade. Men varför ska det nästan betraktas som något negativt att ett bussföretag tjänar pengar?
Lönsamhet är inte ett problem. Det är en förutsättning för att kunna investera i säkra fordon, behålla kompetenta chaufförer, erbjuda bra arbetsvillkor och utveckla verksamheten.
Kommentarerna till artikeln visar också att det finns ett missnöje kring förarnas arbetsvillkor. Den kritiken måste tas på allvar. Chaufförerna är vår viktigaste resurs. Deras arbetsvillkor får aldrig bli den buffert som ska rädda en dåligt kalkylerad affär.
Men vi måste också våga diskutera trafikföretagens eget ansvar.
Varför fortsätter företag att lämna anbud med marginaler som knappast klarar normala kostnadsförändringar? Vad gör branschen själv för att komma bort från underkalkylerade trafikavtal och en konkurrens där priset alltför ofta får väga tyngre än långsiktig kvalitet och ekonomisk hållbarhet?
Sveriges Bussföretag måste företräda hela branschen
Jag vill därför ställa några raka frågor till Martin Pagrotsky och Sveriges Bussföretag:
Hur arbetar ni konkret för att små och medelstora bussföretag ska kunna konkurrera på rimliga villkor i offentliga upphandlingar?
Varför diskuteras riskfördelning så mycket mer än behovet av rimlig lönsamhet?
Vad gör branschen för att skapa bättre balans mellan den faktiska kostnadsutvecklingen och den ersättning trafikföretagen får?
Hur värderas den flexibilitet och reservkapacitet som mindre bussföretag tillför de stora operatörerna?
Hur säkerställer ni att de mindre företagens verklighet får lika stort utrymme som storbolagens när branschens framtid diskuteras?
Martin Pagrotsky har dubbla perspektiv genom sitt uppdrag som ordförande för Sveriges Bussföretag och sin roll som vd för Nobina Sverige. Det gör frågan om hela branschens representation särskilt viktig.
Jag ifrågasätter inte att de stora operatörerna har betydande utmaningar. Men deras förutsättningar är inte alltid desamma som våra. För oss mindre företag handlar frågan inte bara om avkastning på investerat kapital. Den handlar om möjligheten att överleva, fortsätta investera, behålla våra medarbetare och finnas kvar på marknaden.
Sverige behöver inte bara några få stora trafikoperatörer. Vi behöver också lokalt förankrade, välskötta och lönsamma bussföretag som skapar arbetstillfällen, erbjuder flexibilitet och bidrar till fungerande konkurrens. Det är hög tid att Sveriges Bussföretag tydligare visar att man företräder hela branschen – inte bara de största företagens intressen.
För vad händer den dag de stora operatörerna behöver hjälp, men de mindre bussföretagen inte längre finns kvar för att svara i telefon?
Hans Markström
Vd och ägare, Bergslagsbuss AB
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar