En av ATACs bussar i Rom som verkligen finns. Foto: Steven Lek/Wikimedia Commons.
Lokaltrafiken i Rom, ATAC, saknar 570 bussar. De finns bara inte, trots att de ska finnas enligt ATACs egen bokföring. Det konstaterar ATACs nye vd Marco Rettighieri som har satt igång en veritabel storstädning av företaget som lider svårt av vanskötsel och korruption.
Bland annat ska ATAC enligt sina egna böcker ha 1 980 bussar. Men bara 1 470 existerar i sinnevärlden. Resten är luft. 570 saknas och ingen kan säga vart de har tagit vägen. Om de ens har funnits.
Däckbytena minskade med 66 procent sedan Rettighieri krävt att få se bevis på att däcken verkligen behövde bytas. Det företag som levererade däcken till ATAC visade sig ägt av en anställd inom företaget. Rettihghieri fann också att miljontals euro användes till projekt som ingen har kunnat förklara vilka de är.
Facket har dock inte jublat åt Rettighieris räfst och rättarting. De elva fackföreningarna inom ATAC har nämligen kontrakt på företagets pesonalrestauranger – kontrakt som har förlängts automatiskt utan upphandling under 42 år. Facket har på samma sätt fått driva en semesteranläggning för de anställda utan upphandling. Så nu skramlar man med strejkvapnet…
Korruptionen och slöseriet inom ATAC saknar inte motsvarighet i den offentliga sektorn i Rom.
Roms första kvinnliga borgmästare, Virginia Raggiu, tillträdde sin befattning i slutet av juni.I samband med det lovade hon att tgå hårt åt misskötsel, slöseri och korruption i stadens offentliga sektor och på det sättet förbättra stadens ekonomi med en miljard euro (9,5 miljarder kronor).
Bland annat har hon lovat att se med kraft se till att de offentliga upphandlingarna ska göras enligt lag. Idag har stora delar av stadens administration infiltrerats av organiserad brottslighet. Den nationella antikorruptionsmyndigheten granskade nyligen 1500 avtal som staden hade ingått och fann att 90 procent av dem inte hade gått korrekt till.
Det är där som de anmärkningsvärda siffrorna från ATAC kommer in.
Men fifflet är inte bara utbrett i den offentliga förvaltningen utan en del av vardagslivet, även i kollektivtrafiken. Var fjärde resenär i kollektivtrafiken har således inte löst biljett för sin resa och var femte betalar inte den lokala skatt som finansierar sophämtningen.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar