Sveriges Bussföretag publicerade på fredagsmorgonen sin statistikrapport med massor av fakta om svensk bussbransch.
Nästan en tredjedel av landets bussförare är 60 år eller äldre. Bara 2,8 procent av bussförarna är under 30 år. Det pekar på att förarbristen kommer att öka i takt med att fler äldre förare går i pension, konstaterar Sveriges Bussföretag i sin årliga statistikrapport som presenterades på fredagsmorgonen. ”Värre än vi tidigare befarat. Ekvationen går inte ihop när vi kommande år har stora pensionsavgångar, men samtidigt så få yngre förare”, kommenterar Anna Grönlund, branschchef vid Sveriges Bussföretag.
Att Sveriges Bussföretag nu konstaterar att åldersstrukturen inom bussbranschen är mer alarmerande än man tidigare befarat beror på att Statistiska Centralbyrån har börjat redovisa 65 – 69 år som en ny åldersgrupp i arbetsregistret. Det är en åldersgrupp som utgör tolv procent av förarkåren.
En tredjedel av bussförarna är 60 år eller äldre. Bara 2,8 procent av bussförarna är under 30 år, vilket kan jämföras med drygt 20 procent av lastbilsförarna. Av totalt 23 920 bussförare år 2023 var endast 660 under 30 års ålder. 83 procent av bussförarna var 40 år eller äldre.
– Läget är ännu värre än vi tidigare befarat. Ekvationen går inte ihop när vi kommande år har stora pensionsavgångar, men samtidigt så få yngre förare. Det riskerar i grunden den kollektivtrafik som hundratusentals svenskar är beroende av för att få livspusslet att gå ihop, säger Anna Grönlund.
En tredjedel av bussförarna är 60 år eller äldre. Foto: Volvo Bussar.
Sänkt körkortsålder
Sveriges Bussföretag hoppas på att en faktor som kan motverka den negativa trenden är att EU-parlamentet tidigare i veckan beslutade att sänka körkortsåldern för bussförare till 21 år.
– Ett av de största hindren mot att få in fler unga i yrket har varit det regelverk som styr hur och när man kan ta busskörkort. Nu gäller det att regeringen trycker på knappen och skyndsamt för in det nya körkortsdirektivet i svensk lag, säger Anna Grönlund.
Bussbranschen har fortsatt svårt att rekrytera kvinnor till bussföraryrket. Under senare år har andelen kvinnor i bussförarkåren varit i stort sett konstant kring tio procent.
Utsläpp och kostnader
Bussföretagens statistikrapport täcker in mycket mer än förarbristen. Den är späckad med fakta om den svenska bussbranschen och visar bland annat att utsläppen från busstrafiken i fjol ökade för första gången på många år. Ökningen av utsläppen var 42 procent från 2023 till 2024, men samtidigt skedde ökningen från en mycket låg nivå.
Bussföretagen bedömer att den viktigaste orsaken till ökningen av utsläpp är den ändrade reduktionsplikten. Och 85 procent av busstrafiken körs fossilfritt, det vill säga på biobränslen eller el.
I fjol bröts också trenden med kraftiga kostnadsökningar i kollektivtrafiken. Samtidigt ökade biljettintäkterna och den så kallade självfinansieringsgraden, alltså hur stor del av kostnaderna för trafiken som täcks av biljettintäkter, trafikreklam med mera.
2023 täckte trafikintäkterna 47 procent av kostnaderna för trafiken medan skattebetalarna fick stå för resten. I fjol ökade självfinansieringsgraden till nästan 52 procent.
– För att kunna upprätthålla ett gott utbud av kollektivtrafik är det viktigt att denna utveckling fortsätter, kommenterar Anna Grönlund.
Rapporten redovisar mängder av siffror, från antal bussar i trafik region för region och under en rad åt till nyregistreringar av bussar och antal bussar efter bussklass. I fjol var exempelvis 4 193 klass I-bussar (stadsbussar) i trafik . Klass II-bussarna var 5 526 till antalet och klass III-bussarna 1 801.
Den 34–sidiga apporten visar bland mycket annat även hur allt färre och större bussföretag svarar för linjetrafiken. Sedan 2010 har en tredjedel av linjetrafikföretagen försvunnit. I fjol fanns 204 sådana företag, 2010 var antalet 307.
Förändringarna när det gäller charterbussföretagen var mycket mindre. 2010 fanns 586 sådana företag i landet, i fjol var det 556. Toppen nåddes omedelbart innan pandemin, 2019 fanns i Sverige 629 charterbussföretag.
Majoriteten av företagen i Sveriges Bussföretag har färre än 50 anställda, men det stora antalet anställda finns i ett 20-tal bussföretag med över 500 anställda.
Artiklar(RSS)
Det är brist på kompetens från de som ansvarar för att bussföraryrket uppfattas som attraktivt. Så enkelt är svaret i en marknadsekonomi.
Kejsaren är naken och ingen vågade säga det utom ett oskyldigt barn.
På samma sätt fungerar Sverige i allmänhet och Bussbranschen i synnerhet.
Bussförarna säger inför varje avtalsförhandling vad de vill ha, men varken arbetsgivaren eller facket levererar. Blir inget bättre där man är så finns det bättre jobb att söka på andra platser. Hur svårt ska det vara att förstå att det är så verkligheten fungerar?
Idag räknar företagen bara pengar, anställda är bara något nödvändigt ont, om ens det?
Många chefer umgås bara med andra chefer och vet ingenting om vad som krävs för att de anställda ska trivas. Det räcker inte med att tro att man vet, man måste bygga sin verksamhet på fakta och vetenskaplig grund om man ska lyckas.
Fast varför bryr jag mig, varför skriver jag om samma sak i över 30 år? När jag vet att de ansvariga inte bryr sig när de själva har sitt på det torra, och bussförare inte har en tiondel av deras lön och förmåner? Dags att koppla ner och hoppas att kommande generationer tar tag i problematiken själva. Alla vet ju var AF ligger, ja och de har många lediga jobb att erbjuda nu, där förhoppningsvis lön, chefer och fackförbund ger den anställde vad som tillhör hen…
I nya BBA gjordes många framgångsrika beslut, bland annat sänkt ramtid. Det är såklart det bästa ifall den sänktes till 10 timmar men det är inte något som går att göra på ett avtal utan sker under en period. Strejk är en sista åtgärd och något man vill undvika, både arbetstagare och arbetsgivare. Avtalen måste vara lämpliga inom företagets ramar också, annars blir det inte en svensk modell utan en modell där arbetstagare är det beslutande organet. Inför nästa BBA och i Kommunals kommande medlemsmöten ska vi se till att pressa ledningen till ännu kortare ramtider och avskaffning av de delade turerna.
Jag håller fullständigt med Alf. Efter 42 år som busschaufför, gick jag i pension så fort jag hade chansen vid 62 års ålder. Jag ”erbjöd” mig att jobba vidare en dag i veckan, som fast anställd. Fick svaret att jag ev fick fortsätta som timmis med lägre lön. Nu vid 65 år, ångrar jag inte en enda dag mitt beslut, trots låg pension. Om bussföretagen skall få personer att arbeta som busschauförer i framtiden så är det dax för företagen att lyssna på förarna och deras krav och även höja löneng.
Tack Alf. IGEN! Helt RÄTT!!!!
Jag läser till bussförare på gymnasiet, kan inte vänta på att komma ut i branschen. Bland unga är det inte särskilt populärt men det finns oss få som är engagerade. Problemet är att det saknas gymnasieutbildningar för buss och att yrket generellt inte anses like roligt som lastbilsyrket. Många argumenterar för att villkoren ska bli bättre, det är sant att det har en stor roll men alla vet att om yrket är roligt spelar lönen ingen roll. Mina klasskamrater som ska bli lastbilsförare ska inte bli det för att bli Bill Gates direkt.