En midibuss från Optare och Stsgecoach i de skotska högländerna. Här har bussbolaget fått välja busstorlek efter efterfrågan. I Sverige tvingar upphandlarna bolagen att köra stora bussar även när det inte behövs med negativ miljköpåverkan som följd. Foto: Ulo Maasing.
Det går att minska utsläppen av koldioxid från busstrafiken radikalt om bussbolaget får frihet att välja vilken busstyp man använder istället för att det görs av den som upphandlar trafik. Idag rullar mängder av stora bussar med få passagerare i kollektivtrafiken, bara för att upphandlaren har bestämt att trafiken alltid ska ske med sådana bussar. Det konstaterar Helene Lidestam, forskare vid Linköpings universitet.
Hon har gjort detaljerade analyser av hur valet av busstyp påverkar miljöutsläppen från busstrafiken genom att studera den trafik som körs från Nobinas depåer i Skaraborg och Kallhäll, nordväst om Stockholm.
I sina studier har Helene Lidestam analyserat vad optimala busstorlekar i landsbygdstrafik skulle innebära för bränsleförbrukningen, och därmed också för utsläppen av växthusgaser. Trafikhuvudmännen krävde i upphandlingarna genomgående en viss busstorlek sina operatörer. Oftast var det en stor buss.
– Koldioxidutsläppen kan minska betydligt om upphandlaren låter bli att detaljreglera vilka busstyper som ska användas, förklarade Helene Lidestam vid ett av seminarierna på Transportforum på torsdagen.
– När operatören fick vara flexibel och välja busstyp för respektive linje och avgång minskade koldioxidutsläppen med 34,3 procent i Skaraborg och 30,1 procent i Kallhäll, konstaterade hon.
De fasta kostnaderna är en mycket liten del av de totala och därför ska man inte vara så rädd för att investera i flera bussar i olika storlekar. Det lönar sig i längden att inte köra en för stor buss.
– På vissa linjer kan det löna sig att köra en mindre basbuss och lägga till en liten buss på bara den delsträcka som har många passagerare, konstaterade Helene Lindestam. Men det kräver förstås bättre kunskapsunderlag och bättre planering.
Hon har också gått igenom en rad trafikavtal från upphandlingar av busstrafik. Där har hon bland annat granskat hur avtalen följer branschrekommendationerna i Buss 2000 och vilka krav som ställs bland annat när det gäller bussarnas inredning, exteriör, ålder, storlek och så vidare.
– Väldigt ofta ställer upphandlaren detaljkrav när det gäller busstorlek. Men också i övrigt är avtalen väldigt omfattande och detaljerade, samtidigt som de varierar från region till region. Hårda skallkrav blandas med mjuka önskemål.
– Det gör det svårt att hitta och läsa ut vad som egentligen behöver finnas med. Man kan också ifrågasätta om det som finns med som krav kan mätas och hur det i så fall ska mätas.
Upphandlingsunderlagen är inte bara mycket detaljerade, de är också omfattande, ofta över 300 sidor.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar