På UITP:s (den internationella kollektivtrafikunionen) nyligen avslutade mässa i Genéve var det mycket elektriskt och inget gasdrivet. Busstillverkarna satsade på att visa upp en lång rad eldrivna bussar, några euro 6-drivna och inte en enda gasbuss. Frågan är vad svenska politiker och tjänstemän som var på plats på skattebetalarnas bekostnad drar för lärdomar av mässan.
Elbussar på parad i Genéve. En rad busstillverkare bjöd på provturer med eldrivna bussar. Nästan ljudlösa provturer. Vad lärde sig svenska politiker av att ingen satsade på gasbussar? Foto: Ulo Maasing.
Det är ordentlig snurr på skattepengarna när den internationella kollektivtrafikunionen, UITP, håller världskongress. 2100 deltagare från 78 länder fanns på plats i Genéve nyligen för den 60:e världskongressen med tillhörande utställning. Det är en ökning med 34 procent, jämfört med förra kongressen som hölls 2011 i Dubai.
Politiker och offentliga tjänstemän dominerade stort bland deltagarna. Operatörerna var få och nästan uteslutande samhällsägda och mer eller mindre skattestödda.
Förhoppningsvis får skattebetalarna ut någon konkret nytta av alla de tal som hålls och resolutioner som antas.
Förhoppningsvis, men långt ifrån säkert.
Den stora mässa som hålls i anslutning till kongressen brukar dock vara intressant, inte minst därför att den visar vart utvecklingen är på väg.
Och den är inte på väg åt samma håll i vår omvärld som här i Sverige.
Att en elektrifiering av busstrafiken i städerna snabbt rycker allt närmare står utom allt tvivel. I Genéve visade fordonstillverkarna således inte en enda gasbuss. Anledningen är enkel: gas är inte framtiden.
Däremot visades en lång rad mer eller mindre elektriska bussar, från Volvos laddhybridbuss via hybriddrivna Van Hool ExquiCity (som Malmö har beställt) till helt elektriska bussar, batteridrivna och även några trådbussar. Mässan hölls ju i Europas trådbussland nr 1, Schweiz.
En rad busstillverkare (av någon anledning dock ej Volvo) erbjöd också besökarna provturer med sina elbussar. För den som är van vid diesel- eller biogasdrivna bussar från Sverige var det slående hur tysta elbussarna är: de slår med bred marginal både biogasbussar och spårvagnar.
Det är en viktig, men ofta förbisedd faktor i den trafikpolitiska debatten. Trafikbullret är ett betydande miljöproblem i våra städer. På många håll vill man få ner inte minst det lågfrekventa bullret från busstrafiken. Där erbjuder eldrift en utmärkt lösning som politikerna hittills har talat tyst (!) om. Biogasbussar, däremot, bidrar till bullerförslumningen.
Genom att eldrivna bussar inte behöver någon växellåda är accelerationen helt jämn vilket ger en hög komfort för passagerarna. Dessutom innebär eldrift också effektiv energianvändning.
Att argumentera för eldrift och mot biogasdrift i kollektivtrafiken är inte detsamma som att säga att biogas är dåligt. Tvärtom. Biogas är utmärkt, rätt använd.
Men biogas som drivmedel för bussar är inte särskilt effektivt. Tvärtom. Om man istället skulle använda den biogas som går till busstrafiken för att istället producera el skulle samma mängd biogas som behövs till en biogsbuss kunna driva flera elbussar.
Biogasindustrin har således inget att frukta, även om den unika, svenska fixeringen vid biogasbussar skulle luckras upp. Avsättning för gasen lär man ändå få. Kollektivtrafiken, däremot, har inte råd med lösningar som varken är kostnadseffektiva eller energieffektiva.
Det ska bli intressant att se om de svenska politiker och trafiktjänstemän som åkte till Genéve på skattebetalarnas bekostnad där också insåg värdet av att satsa på lösningar som är effektiva ur samma skattebetalares bekostnad.
Lärde man sig något om framtiden på mässan? Eller anser man sig alltjämt vara särskilt lämpad för att styr teknikutvecklingen?
U.M.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar