Inte önskvärda efter 2018. Foto: Ulo Maasing.
Styrelsen för Länstrafiken i Jämtland är sur. Kostnaderna för busstrafiken i Region Jämtland Härjedalen har ökat kraftigt och i de två senaste upphandlingarna har konkurrensen varit dålig. Styrelsens recept: Ta över busstrafiken i egen regi när de nuvarande avtalen går ut i december 2018.
Styrelseordföranden Thomas Andersson beskriver det hela som en innovativ lösning för att utveckla kollektivtrafiken.
Måhända har styrelsen läst några strofer i Johan Ludvig Runebergs epos Fänrik Ståls sägner:
”Till flydda tider återgår
Min tanke än så gärna,
Mig vinkar från förflutna år
Så mången vänlig stjärna.”
Det som Thomas Andersson beskriver som innovativt är nämligen inget annat än en flykt till flydda tider och en illusion om att allt blir mycket bättre om man socialiserar en viktig del av företagsamheten i regionen.
Det var Länstrafikreformen i slutet av 1970-talet som grunden las till de trafikupphandlingar som sedan dess har blivit modell i Sverige. Systemet är inte perfekt, men har under årtiondenas gång gjort det möjligt att utveckla kollektivtrafiken kraftigt.
Under många år pressades också kostnaderna för trafiken, samtidigt som utbud och kvalitet stadigt ökade. Men en kostnadspress håller ju inte i det oändliga. Så småningom har kostnaderna för kollektivtrafiken vänt uppåt igen och under senare år har trenden i landet varit att kostnaderna ökat snabbare än resande och intäkter.
Länstrafikbolagen själva är inte utan skuld i sammanhanget.
Men nu tror Thomas Andersson att receptet för att stoppa kostnadsökningarna är att Länstrafiken börjar köra bussarna i egen regi.
Det väcker frågor.
Det är ju inte så att bussföretagen skär guld med täljkniv. Inte ens i Jämtland Härjedalen. Man tar inte ut några överpriser, inte ens de företag som visar lönsamhet.
Kanske skulle Länstrafiken börja med att ställa sig själv frågan om varför konkurrensen om att få köra åt dem är klen. Sannolikt är det inte så att bussföretagen konspiratoriskt har ägnat sig åt att minimera konkurrensen. Kan det var något i upphandlingarna som gör det oattraktivt för många företag att köra i Jämtland? Och kommer tankarna på en socialisering att i ett längre perspektiv göra Jämtland attraktivare för företagen?
Erfarenhetsmässigt brukar samhället inte vara särskilt bra på att driva företag. Det visade sig också i samband med länstrafikreformen och den död för samhällsägda bussföretag som reformen medförde. De företagen var helt enkelt inte livskraftiga, inte effektiva. Varför skulle det bli annorlunda nu?
Och var ska Thomas Andersson åstadkomma de stora besparingarna? Förarnas löner? Drivmedelskostnader? Kapitalkostnaderna för bussar? Effektivare inköp av däck…?
De privata bussföretagen har dessutom fler ben att stå på för att bygga upp ekonomi och rationell drift än vad ett egenregibolag någonsin kan få. Privata företag kan köra turist- och beställningstrafik. Därmed kan man
fördela kostnaderna och utnyttja resurserna på ett sätt som ett samhällsägt bussföretag inte kan och inte får.
Nej, så värst innovativ är inte Länstrafikens tanke att köra busstrafiken i egen regi. Snarare en flykt bakåt, till flydda tider, men utan att man lärt något av historien.
Skattebetalarna i Jämtland Härjedalen har anledning att känna oro. Det kan bli en dyr kostnadskontroll som framtiden för med sig. Och all stimulerande konkurrens kommer att vara krossad för lång tid framöver.
U.M.
Artiklar(RSS)
Det är verkligen på tiden att någon vågar bryta den moderata linjen vi levt med sedan någon idiot sköt Olof Palme. Finns ju fler kommuner som är intresserade av att köra i egen regi, men av olika anledningar törs man inte ta steget, så det är bara bra att någon vågar vara först.
Det var nå litt av et klageskrift? Snu problemstillingen. Systemet med ”upphandling” eller anbud i kollektivtrafikk, har medført strukturendringer i kollektivbransjen som har medført kostnadseksplosjon og oligiopol. Flerfoldige tusen som ikke produserer, er ansatt i forvaltningsselskaper og fylke (län) for passe på de som produserer. I Norge kaller vi det ”new public management”. Dette systemet har aldri vært en motor for innovation, og har heller aldri vært særlig opptatt av kostnader. Fokuset er å beskytte eget kontrollregime, ikke minst at regimet skal ha en kontinuerlig vekst med alltid nye påfunn. Fokus på å flytte folk fra A til B enkelt og billig har ikke hatt prioritet. Det som skjer i Jämtland er spennede, det kan føre til innovation og blåse nytt liv i mindre lokale bussforetak hvor nærhet og fleksibiltet mot markedet kan bli en suksess. Om Jämtland gjør alvor av planene sine, kommer de til å bli fylgt av en samlet nordisk transportbransje. Dette blir utrolig spennende.