Solen skiner över den blivande Spårväg syd i Storstockholm. Men projektet sågas av Riksrevisionen. Politikerna bestämde lösningen innan man hade bestämt vad som skulle lösas. .Bild: SLL.
Riksrevisionen riktar hård kritik mot de statliga satsningarna på regional kollektivtrafik genom den så kallade Sverigeförhandlingen. Staten satsade i Sverigeförhandlingen 20 miljarder kronor på regional kollektivtrafik i utbyte mot utökat bostadsbyggande. Men Riksrevisionen slår i en ny rapport (klicka här) fast att underlagen för både kostnader och samhällsekonomi hade stora brister. Dessutom har projekten följts upp på ett dåligt sätt. Till det kommer att Riksrevisionen bedömer att antalet nya bostäder som byggs som ett resultat av satsningarna troligen inte alls är så många som kommuner och regioner lovade bygga. Bland annat kritiseras satsningen på Spårväg Syd i Storstockholm hårt.
I stället för att undersöka vilka projekt som var mest samhällsekonomiskt lönsamma, och bäst skulle lösa de transportbehov som fanns, prioriterade Sverigeförhandlingen dyra projekt i utbyte mot nya bostäder, skriver Riksrevisonen.
En punkt som Riksrevisionen skjuter in sig på är att mångmiljardsatsningarna görs i strid med riksdagens beslut om hur infrastruktur ska planeras. Sverigeförhandlingen resulterade bland annat i att staten åtog sig att medfinansiera stora investeringar i storstädernas kollektivtrafik i utbyte mot att kommunerna lovade att bygga nya bostäder; de så kallade storstadsavtalen.
Nödvändiga beslutsunderlag och kvalificerade kostnadsanalyser togs inte fram. och statens insyn och kontroll under genomförandet brast, eftersom utrednings- och förhandlingsarbetet utfördes under stark tidspress. Det har lett till fördyringar.
– När staten gör stora investeringar i infrastruktur ska samhällsekonomisk lönsamhet vara en viktig utgångspunkt för prioriteringen. Förutsättningarna för detta har varit dåliga i arbetet med Sverigeförhandlingens storstadsavtal, säger riksrevisor Helena Lindberg.
Investeringarna beslutades till stor del med utgångspunkt från hur många bostäder kommuner och regioner lovade bygga, inte utifrån hur samhällsekonomiskt lönsamma investeringarna i infrastruktur var.
Enligt Sverigeförhandlingen skulle storstadsavtalen leda till bygget av cirka 200 000 nya bostäder. Men det blir betydligt mindre, även om avtalen kan ha påskyndat bostadsbyggandet något, skriver Riksrevisionen.
– Kommunerna planerade i många fall redan större bostadsutbyggnader och dessa planer påverkades sannolikt inte i någon större utsträckning. I många fall är de nya bostäderna beroende av förbättringar i infrastrukturen, men inte nödvändigtvis den som sedan beslutades, säger Martin Hill, projektledare för granskningen.
Ett av de projekt som får stark kritik av Riksrevisionen är byggandet av Spårväg syd i Stockholm. SL, det vill säga Trafikförvaltningen, hade tidigt kommit fram till att en satsning på spårväg inte var motiverad av samhällsekonomiska och kapacitetsmässiga skäl. Det berodde på att resandet var för litet för att motivera en mer kostsam spårväg, som i sin tur skulle leda till längre restider på grund av glesare trafikering än buss eller BRT (Bus Rapid Transit).
Spårvägsalternativet skulle bli samhällsekonomiskt mycket olönsamt, och behovet av kapacitet på sträckan understiger den undre gränsen för att överväga spårväg, slog SL fast.
Men det brydde sig inte politikerna om. ”Det fanns en på förhand given politisk vilja att endast gå vidare med spårvägsalternativet. Inte heller inom det underlag som togs fram av Region Stockholm under Sverigeförhandlingen utreddes eller övervägdes något annat alternativ än spårväg”, skriver Riksrevisionen.
På samma sätt riktar Riksrevisionen syrlig kritik mot det nu skrotade men tidigare upphaussade linbaneprojektet i Göteborg. Där definierades bristen på transportlösningar så att bara ett alternativ kunde lösa problemet: bygget av en linbana över Göta Älv.
– Som ett av målen för åtgärdsvalet angavs i rapporten att ”åtgärden bör vara en linbana”,103 vilket därmed uteslöt övriga trafikslag. Att fyrstegsprincipen har åsidosatts till förmån för en vilja från uppdragsgivaren att utreda linbanor var också något som beskrivs på ett tydligt sätt i åtgärdsvalsstudien, skriver Riksrevisionen.
De fyra stegen i fyrstegsprincipen innebär att trafikåtgärder ska analyseras i följande ordning:
Steg 1. Åtgärder som påverkar transportefterfrågan och val av transportsätt
Detta omfattar planering, styrning, reglering, påverkan och informationskampanjer för att minska transportefterfrågan eller föra över resor och transporter till effektivare transportslag.
Steg 2. Åtgärder som ger effektivare utnyttjande av befintligt vägnät
Detta steg är insatser planering och påverkan för att använda befintligt vägnät effektivare, säkrare och miljövänligare. Bussfiler på trafikintensiva gator är exempel på åtgärder inom detta steg.
Steg 3. Mindre vägförbättringsåtgärder
Omfattar förbättringsåtgärder och ombyggnader i befintligt sträckning till exempel trafiksäkerhetsåtgärder eller bärighetsåtgärder. Mötesfria vägar med wireräcken är exempel på åtgärder inom detta steg.
Steg 4. Nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder
Omfattar om- och nybyggnadsåtgärder som ofta tar ny mark i anspråk, till exempel nya vägsträckningar.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar