Moderatorn Susanne Karlsson från Transportföretagen tillsammans med Pelle Rytterlund, säkerhetsdirektör, Trafikförvaltningen, Region Stockholm, Stefan Nohrenius, avdelningsdirektör, Högkvarteret, Försvarsmakten, Thomas Fransson, Göteborgs hamn och Peter Boström, säkerhetschef, Nobina.
Transporterna är en central del av den civila beredskapen i Sverige. Men hur ska de fungera vid kris eller beredskap när transportnäringen ska klara både de civila och militära behoven? Frågan togs upp vid en konferens på torsdagen, arrangerad av Transportföretagen där Sveriges Bussföretag ingår. Klarar vi en utrymning av en storstad där många människor ska evakueras med buss? Hur påverkas beredskapen av elektrifieringen av busstrafiken tillhörde de frågor som diskuterades. Bussmagasinet fanns på plats.
Betydelsen av persontransporter och bussbranschens roll tillhörde de frågor som togs upp på konferensen. Pelle Rytterlund, säkerhetsdirektör på Trafikförvaltningen i Region Stockholm konstaterade att 99 procent av samtliga bussar i Sverige används i den regionala kollektivtrafiken. Samtidigt säger en NATO-artikel att 90 procent av de militära transporterna sker med civila transportmedel, både när det gäller materiel, gods och personer.
– Det visar hur viktiga regionernas bussentreprenörer är, framhöll Pelle Rytterlund.
– Men i vårt uppdrag som region ingår inte att exempelvis sköta en utrymning av befolkningen i ett område. Det saknas lagstöd. Ansvaret ligger hos kommunerna, men de har inga transportmedel. Dem sitter vi på genom våra entreprenörer. Men vi planerar ändå för att genomföra det.
Pelle Rytterlund pekade på en rad utmaningar, exempelvis när det gäller finansieringen och frågade vem som ska finansiera verksamheten vid en höjd beredskap.
– Dessutom är lagstiftningen från åttiotalet helt föråldrad och inte anpassad till dagens situation. Vi anser att Trafikverket ska ta ledningen, men de är också i en startfas.
Konsekvenserna av att allt fler bussar blir eldrivna togs också upp av Pelle Rytterlund. Han tog som exempel upp en möjlig utrymning av Stockholms innerstad.
– Då utrymmer man inte till ett ytterområde eller en förort, utan kanske till Värmland. Men kommer man ens dit på en laddning? Och kan vi komma tillbaka? Finns laddinfrastrukturen? Kan olika bussföretag använda samma laddinfrastruktur?
Peter Boström, säkerhetschef på Nobina Sverige deltog också i konferensen.
– Vi vet nog ganska väl vilka krav det ställs på oss. Men det är en annan fråga om vi kan leva upp till dem. Jag tror inte att det största problemet handlar om pengar. Det är istället oförmågan att linjera målsättningar, sa Peter Boström.
Han tog i likhet med Pelle Rytterlund upp elektrifieringen av busstrafiken som exempel.
– Men om vi ska ta emot ett stort antal NATO-soldater i Götebiorgs hamn och köra dem till Boden, då kommer vi till Jönköping med elbussarna. Sedan måste vi övernatta. Så är det med laddinfrastrukturen idag. För att elbussar ska vara ett alternativ har vi ett jättesteg framför oss, både när det gäller infrastruktur och teknik, framhöll Peter Boström.
Han pekade samtidigt på att enbart Nobina har ungefär 830 bussar som ska fasas ut de närmaste två åren. För hela branschen är siffran troligen tre gånger så stor, resonerade Peter Boström.
– Det är bränsledrivna bussar som hade kunnat köra hela vägen till Boden. Men de försvinner till en soptipp. Vi måste jobba smartare.
Pelle Rytterlund instämde.
– Självklart ska vi värna miljön. Men vi har tappat hela beredskapsperspektivet. Vi måste ha ett annat tankesätt.
– Kanske ska man i upphandlingar med en avtalsperiod om tio – tolv år inte bara kräva elbussar utan också godkänna att en femtedel av bussarna är äldre, helrenoverade. Då kan vi överbrygga den tid det tar tills vi får fram en batteriteknik som gör det möjligt att köra mycket längre sträckor med en elbuss, föreslog Peter Boström.
Hela konferensen kan du se här:
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar