Effekterna på restider och hållplatstider är små av påstigning genom alla dörrar på stomlinjerna i Stockholms innerstad. Foto: Ulo Maasing.
I augusti förra året blev det möjligt för resenärer att stiga på genom alla dörrar på de blå stomlinjebussarna i Stockholms innerstad. Men effekterna är små. Hållplatstider och restider har minskat något, medelhastighet och regularitet har ökat något, resenärerna fortsätter att validera sina biljetter och fusket har inte ökat. Men dålig framkomlighet för bussarna bromsar nyttan av att resenärer kan stiga på genom alla dörrar på bussarna. Det framgår av en utvärdering som SL i Storstockholm har gjort.
Stomlinjerna i Stockholms innerstad har haft ett i stort sett stabilt resande. Samtidigt har den övriga busstrafiken i Stockholms innerstad tappat resenärer. Nerdragen trafik och fler resenärer på varje avgång och ökad trängsel har gjort att hållplatstiderna bara har blivit marginellt kortare – som mest en minut på en av linjerna.
Så tycker förarna
En enkätundersökning som SL har gjort bland förarna om hur de upplever påstigning i alla dörrar visar bland annat:
56 procent av förarna anser att arbetsmiljön har blivit bättre medan 21 procent tycker att den har blivit sämre;
39 procent anser att känslan av trygghet kvällar och nätter är oförändrad, 29 procent att den har minskat medan 13 procent aqnser att tryggheten har ökat;
52 procent av förarna fryser mer ofta på grund av att dörrarna öppnas oftare och längre.
58 procent anser att det går snabbare för resenärerna att kliva på och av;
55 procent upplever ökad stress vid stängning av dörrarna.
Totalt har hållplatstiderna på tre av stomlinjerna minskat med 1 – 9 procent medan den har ökat tre procent på en linje som har fått fler passagerare.
Däremot går det både snabbare och smidigare för varje enskild resenär att stiga ombord. På knutpunkter med många som vill kliva på har påstigningstiden minskat med 40 procent eller mer, trots ökat resande.
Rapporten slår också fast att det behövs många påstigande vid en hållplats för att ge stora tidsvinster.
Restiderna har minskat på en linje medan den har ökat på andra på grund av att bussarna har svårt att komma fram i trafiken.
– Effekterna på restiderna av påstigning i alla dörrar är mindre än väntat, konstaterar rapporten.
På tre av fyra linjer har regulariteten blivit bättre – bussarna klumpar alltså ihop sig lite mindre än tidigare.
Marginellt färre resenärer validerar sina biljetter genom att blippa dem. Tidigare var det 90,6 procent, nu är det 90,2 procent.
Men ju fler som reser med en tur, ju färre av resenärerna validerar sina biljetter. Anledningen är enligt rapporten att ökad trängsel gör det svårt för resenärerna att komma åt att blippa sin biljett. Det syns tydligt när det är mer än 70 resenärer ombord på bussen.
Andelen resenärer som blippar sin biljet har sjunkit något, fuskåkandet är oförändrat. Foto: Ulo Maasing.
Biljettfusket ligger på omkring 1,1 procent. Fler kontroller ger lägre fusk.
– Det finns ett tydligt samband mellan antal biljettkontroller och andel ej betalande resenärer vilket pekar på att biljettkontrollanternas synlighet är av största vikt för att hålla valideringsgraden hög och biljettfusket lågt, heter det i rapporten.
En majoritet av såväl förare som resenärer är positiva till påstigning i alla dörrar.
Artiklar(RSS)
hoppas att den kommer påstigning på alla dörrar på alla linjer, detta underlättar mycket för alla
bussförare och resenärer
I alla tider har folk klivit på fram och klivit av bak. Något som dagens generation inte klarar? Är man för stressad idag eller vill man inte säga hej till sin busschaufför?
Gör gärna en undersökning av hur resenärer med barnvagnar och rollatorer upplever trängseln o böket som blir när vi ska kliva på via bakdörraena, samtidigt som x antal resenärer utan barnvagnar och rollatorer ska kliva på i samma dörr (blåbussar Stockholm linje 1-6)
Efter det ska vi sen tampas med alla som klivit på baktill och som inte ser oss med barnvagnar och rollatorer utan ställer/sätter sig på handikapplatsen och innan detta krångel har stuvats om så kör bussen iväg och där står vi (försöker i alla fall stå) med våra barnvagnar/rollatorer och har ingenstans att placera vare sig oss själva eller våra barnvagnar/rollatorer, detta samtidigt som nästan ingen kliver på via framdörren eftersom alla nu verkar lida av någon form av frihetskänsla av att minsann få kliva på via vilken dörr man vill