Anna Grönlund, branschchef, Sveriges Bussföretag. Foto: Ulo Maasing.
Dagens upphandlingsmodeller för busstrafik är inte längre hållbara. De är utformade i tider av en mer förutsägbar omvärld, inte för att hantera snabba, strukturella förändringar. Trafikföretagen har idag ett stort ansvar för avtalsrisker som de har små eller inga möjligheter att påverka. Det skriver Sveriges Bussföretags branschchef Anna Grönlund i en debattartikel i Dagens Samhälle på fredagen.
För knappt två månader sedan presenterade Bussföretagen en ny rapport från konsultföretaget EY. Rapporten visade att lönsamheten för bussföretagen sedan 2019 har blivit allt sämre. I genomsnitt har rörelsemarginalen sedan 2019 försämrats med fem procentenheter, från en rörelsemarginal på 4,3 procent till -0,7 procent.
– Bussföretag som kör åt landets regioner och kommuner brottas med kraftigt sjunkande marginaler och minusresultat. En hård prispress i upphandlingarna kan på kort sikt framstå som gynnsam för både resenärer och skattebetalare, men i praktiken leder den till minskat utrymme för kvalitetsutveckling, innovation och investeringar som kan få fler att välja kollektivtrafiken. Ofta bär trafikföretagen i dag ett omfattande ansvar för risker som de har begränsad eller ingen faktisk möjlighet att påverka, skriver Anna Grönlund i Dagens Samhälle.
Resultatet av detta är att konkurrensen i upphandlingarna allt mer handlar om vilka företag som är beredda att ta de största riskerna. Men många har redan gett upp, konstaterar hon.
– Det behövs en mer balanserad riskfördelning i upphandlingarna. Flexibilitet och möjlighet till omförhandling vid stora förändringar måste bli standard. Samverkan mellan parterna måste stärkas och upphandlingarna måste i högre grad premiera kvalitet och långsiktighet, skriver Anna Grönlund.
Artiklar(RSS)
Det är läge att precisera vad som avses med kvalite, långsiktighet, samverkan, stora förändringar.
Alla önskar nog ett läge där ovanstående gäller men vad innebär det konkret.
Exemplifiera gärna så att resonemanget blir konstruktivt.
När 50% av kollektivtrafik betalas med skattemedel och resterande 50% med biljettintäkter, så förefaller det rimligt att hela summan tillfaller i form av service människor som betalar för det. Så är det inte.
Utländska finnansbolag kan köpa ett trafik företag och på så vis plundra svenska skattesystemet. Så har man gjort i decennier och nu har man mage att klaga på, att vinsten faller? Det är bara att åka hem till London.
Vi, medborgare i regioner och kommuner kan driva själva kollektivtrafiken utan att sakna svammel om ny liberalism. Det är dags se till att veta vem man väljer till politiker, så att svenska nationella intressen inte säljs för ”30 silvermynt”.
Visst har det blivit tuffare för denna del av branschen, om än att dessa typer av bussverksamhet inte fanns i större utsträckning innan upphandlad trafik uppstod.
Det man bör fråga sig är dock vem trafiken är till för – samhället och resenärernas behov av resor eller bussbolagens behov av att göra vinst? Blir det för tufft för dessa bolag är dock det kanske en marknadsmässig fingervisning om att det är bättre att THM börjar köra i egen regi igen. Dvs. om det ändå är så att THM förväntas ta alla ekonomiska risker etc. så försvinner liksom delvis vitsen med att upphandla.
Redovisa gärna vad som ingår i rörelsemarginalen!
Om man tar Nobina som exempel så äger Nobina fleet AB samtliga fordon som man kör trafiken med.
Det bolaget har inte en enda anställd men en omsättning på nästan en miljard…
Ett upplägg som säkert genererar ett skattefri vinst som troligen inte hamnar i ”rörelsemarginalen”!
Obs, detta är spekulationer från min sida!!!