Den starka inriktning på spår som den trafikpolitiska debatten har haft under senare år har hämmat utvecklingen och ställt bussen i skymundan. Det konstaterade experter och politiker från olika läger på ett seminarium i Almedalen på tisdagen.
–Dagens busstrafik är tämligen usel.
Det slog Jonas Eliasson, professor och chef för Centrum för Transportstudier vid KTH i Stockholm fast vid det välbesökta seminariet och fortsatte:.
– Det vore ganska lätt att göra busstrafiken mycket bättre. Varför det inte redan har gjorts är svårt att förklara utan att jag blir antingen elak eller konspiratorisk, fortsatte Jonas Eliasson.
Jonas Eliasson var en av de föredragshållare som la grunden till en debatt om busstrafikens ställning i samhället mellan Lotta Finstorp(M) från riksdagens trafikutskott och Helene Hellmark Knutsson(S), oppositionsledare i Stockholms läns landsting.
Den som hade väntat sig en batalj mellan de två politikerna blev besviken. Debatten visade istället att man i många frågor stod nära varandra.
– Det finns helt klart en politisk dimension när det gäller vilken typ av kollektivtrafik man ska satsa på. Järnhjul ställs mot gummihjul och man hävdar att trafiken skulle bli bättre, bara den gick på spår, sa Lotta Finstorp.
Helene Hellmark Knutsson spädde på.
– Det finns en politisk spårfaktor som är intressant och som gör att man alltid pratar spår och sällan buss. Bussen har helt kommit i bakgrunden och det är lättare att få statlig medfinansiering till spårsatsningar än bussatsningar.
Diskussionen kom också in på BRT, Bus Rapid Transit (ibland kallad superbussar) och varför så lite har hänt i Sverige när det gäller BRT. Samtidigt blir BRT-projekten i andra länder snabbt allt fler.
– Vi har två av världens ledande busstillverkare här i landet. Vi skulle väldigt gärna på vår hemmaplan vilja visa vad Volvo och Scania kan åstadkomma när det gäller bussystem. Men vi får inte chansen, sa Scanias Erik Ljungberg.
Lotta Finstorp medgav att föga hade hänt när det gäller BRT i Sverige..
– Vi har varit väldigt traditionella. Men det kommer, även om utvecklingen har bromsats av spårvägsdebatten. Både vi politiker och branschen får ställa sig lite i skamvrån för att inte ha gjort mer, sa hon.
Helene Hellmark Knutsson hakade på med ett exempel från Stockholm där trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm(M) för några år sedan lanserade planer på ett helt nytt spårvägsnät i innerstan.
– Man ställer inte ens ett spårvägsnät för 40 miljarder mot vad det skulle kosta att ordna ett attraktivt bussystem, menade hon och fortsatte:
– Likadant är det i ytterområdena. Där talar man hela tiden om nya tvärspårvägar men inte om BRT.
Jonas Eliasson påpekade att en BRT-satsning inte behöver innebära att man tar över de storskaliga lösningar som finns i en del internationella jättestäder.
– Man kan ta de delar som passar lokalt. Och BRT är inget som inte passar i normala svenska städer. Det är bara att ta plocka ut de russin som passar där.
Lämna ett svar