Kollektivtrafik är mer flexibelt än bil. Äldre män som vill höja sin status genom att köpa, äga och köra bil är en utdöende art. Den yngre och medelålders generationen värderar inte bilen lika högt som den äldre. Det öppnar för att ge de unga ett transportsystem som de själva vill ha istället för att tvinga in dem i det system som äldre personer med bilfixering har skapat. Det är några av slutsatserna i en omfattande undersökning som samhällsbyggnadsföretaget Tyréns har gjort i Tyresö kommun utanför Stockholm.
Studien, som är ett samarbete med bland andra Tyresö kommun, Trafikverket, Trafikförvaltningen i Stockholms läns landsting (SL) och Nobina, ska användas som underlag i kommunikationskampanjer som syftar till att förändra invånarnas resbeteende och attityder.
Syftet med undersökningen har varit att identifiera vilka motiv, rationella såväl som emotionella, som styr Tyresöbornas resvanor och val av färdmedel.
– Det är viktigt att känna till vilka behov och drivkrafter som styr valet. De bilburna menar till exempel att flexibiliteten gör att de tar bilen till och från jobbet. Men i realiteten är det faktiskt bilisterna som anpassar sig som mest – och låter vardagen styras av bilköer och rusningstrafik. Kollektivtrafikresande anpassar resan efter omständigheter som inte beror på kollektivtrafiken, såsom lämning och hämtning på skola eller förskola, säger Jesper Johansson, projektledare på Tyréns.
Här är några av slutsatserna från undersökningen:
1. Att höja sin status genom att köpa, äga och köra bil är på väg bort. Men den äldre generationen, främst män, håller fortfarande fast vid att bilen är en statusmarkör. Detta, i kombination med att löneförmåner såsom tjänstebil och fria parkeringar blir allt mer ovanligt, påverkar att vad man kallar ”Bil-Bosse” är på väg att dö ut.
– Studien visar att bilen fortfarande är en manlig domän men frågan är hur länge den kommer att vara det, säger Jesper Johansson.
– Vi kan se att den yngre och medelålders generationen inte värderar bilen lika högt som den äldre. Det ger oss en unik chans att ge unga ett transportsystem som de själva vill ha – och inte tvinga in dem i det system som ”Bil-Bosse” är en produkt av.
2. Förändrade bränslekostnader och ägandekostnader påverkar inte bilistens val. De kostnader som kan få en bilist att byta transportmedel är synliga kostnader, såsom trängselskatt och parkeringsavgifter.
– Numera räknar bilister in bränslekostnaden i den fasta kostnaden och den påverkar inte deras bilanvändande, säger Jesper Johansson.
– Fram till nu har det varit självklart att en större prishöjning skulle minska bilanvändandet. Men enligt resultatet från våra intervjuer måste det till en ”oljekatastrof”, det vill säga en extrem höjning, för att det ska komma att påverka resandet.
3. Bilister väljer bilen för att de anser att bilen är det mest flexibla transportmedlet. Samtidigt är det billisterna som anpassar sig allra mest. I undersökningen framgår det att kollektivtrafiken är det mest flexibla och pålitligaste sättet att resa till och från jobbet i Stockholm.
– Bilisterna i undersökningen har en känsla av att bilen är det mest flexibla färdmedlet, men det är bara en upplevd känsla. Egentligen anpassar de sig helt och hållet efter köerna, säger Jesper Johansson.
– Bilisterna väljer att åka innan eller efter rusning och anpassar sin vardag därefter.
Dom yngre värdesätter ofta krypavstånd till den lokala puben eller nöjesställen i centrum. Bilen är inget som dom prioriterar eftersom man tvingas köra upp för bil och läsa lite tråkig teori. Roligare att knacka på tangentbordet till datorn
Det är uppenbart att även konsulter är ute och cyklar emellanåt.