Scania PXT är både en prototyp för autonom körning och en konceptbuss för nya lösningar när det gäller interiör och exteriör. Foto: Ulo Maasing.
Ett är säkert. Den här bussen kommer aldrig att serietillverkas som den ser ut nu. Men i framtiden kan du troligen att i någon form finna ideer och lösningar från den på Scanias bussar. Bussen är Scanias nya PXT, en självkörande konceptbuss som har byggts för att testa idéer och lösningar för framtida elbussar från den svenska busstillverkaren. Bussen har tagits fram av Scania, dels som en prototyp för autonom körning, dels för att studera koncept för både interiör och exteriör.
Med bussen vill Scania bland annat testa hur ett fordon som inte har någon förare interagerar med passagerare och sin omgivning.
– Ett exempel på en sådan interaktion är att en buss stannar vid en hållplats. Då går människor ofta över vägen framför fordonet. För att att kolla att det är säkert söker man ofta ögonkontakt med föraren, men det går ju inte när det inte finns någon förare. Istället har vi en LED-list, I See You.
– Principen är att LED-listen lyser upp och följer personen som en bekräftelse på att ”jag ser dig så jag kommer inte att köra”, berättar Kristofer Landström som arbetar vid Scania med system för förarstöd för både bussar och lastbilar.
PXT har en förarhytt, avskild från resenärerna. Där finns idag en säkerhetsförare. Foto: Ulo Maasing.
Ännu är inte tekniken för autonoma fordon tillräckligt utvecklad för att bussen ska släppas ut helt fritt på egen hand. På konceptbussen finns en föraryhtt, avskild från passagerarutrymmet. När bussen körs finns en säkerhetsförare ombord som kan ta över med hjälp av både ratt och pedaler.
Scania PXT sedd bakifrån. Foto: Ulo Maasing.
Dessutom finns på konceptbussen också en person som med hjälp av en dator övervakar hur de interna systemen och sensorer som radar och lidar fungerar.
Radarn skickar ut elektromagnetisk strålning som färdas med ljusets hastighet och sedan reagerar bussen på ekot från denna när den studsar tillbaka.
Lidar (Light Detection and Ranging) är en laserteknik som kan användas i självkörarnde fordon och som mäter olika föremåls avstånd genom att registrera den tid som det tar för ljuset att studsa tillbaka.
Om mätningen sker tillräckligt snabbt kan både radar och lidar dessutom registrera rörelsen hos olika objekt och göra att det självkörande fordonet reagerar på denna.
– Vi arbetar mycket med är att säkerställa att systemet inte går att hacka. Just den säkerhetsaspekten är en del av förklaringen till att autonomin ännu inte är särskilt utbredd, förklarar Kristofer Landström.
– Till 2024 kommer också ett regelverk för cybersäkerhet som hela branschen nu jobbar med, just för att hantera den typen av problematik.
Bussens bakre del är inredd som en soffgrupp…. Foto: Ulo Maasing.
Inredning
I grunden är Scania PXT byggd på en Scania CityWide elbuss. Men Scania använder inte bussen enbart för att utveckla tekniken för autonom körning.
Man undersöker också nya lösningar när det gäller inredningen med sittgrupper och ståstöd i vitt läder med mera.
…likaså i främre delen. I mitten finns en yta med ståstöd för resenärer som reser kortare sträckor. Foto: Ulo Maasing.
Det ser onekligen häftigt ut – men är det särskilt praktiskt?
– Det ligger i själva idén med konceptbussen. Vi vill veta vad människor tycker om olika inredningsgrepp, vad säger de om vi gör på det ena eller andra sättet?
Bubblande stödstänger… Foto: Ulo Maasing.
– Det handlar om människors subjektiva upplevelser. Man kan inte bara säga att det ena eller andra är rätt. Det är också det som gör det så fascinerande att arbeta med bussutveckling, säger Kristofer Landström.
Bussen är en elbuss med portalaxel bak vilket gör att den skulle kunna ha helt genomgående låggolv. Ändå har konceptbussen trappsteg i både den främre och den bakre delen av passagerarutrymmet.
– Det är en del av konceptbussen. En vanlig låggolvsbuss används ofta för på linjer där många reser kortare sträckor och står under resan. Här undersöker vi hur en sektionering uppfattas, så att de som reser längre sträckor använder sittplatserna i den främre och bakre delen av bussen, medan de som reser kortare sträckor färdas i mittsektionen som har stöd som stående passagerare kan luta sig mot.
2019 visade Scania i samarbete med Nobina upp en prototyp till en fullstor, självkörande buss i Barkarbystaden. Foto: Ulo Maasing.
Tar längre tid
Utvecklingen av självkörande bussar har inte gått så snabbt som många, även experter, trodde för bara några år sedan. Ett exempel är det samarbete som bussoperatören Nobina och Scania inledde i början av 2019 i Barkarbystaden, nordväst om Stockholm.
Där körde Nobina sedan tidigare självkörande minibussar i reguljär trafik. Men nu skulle även fullstora, eldrivna och autonoma bussar sättas i trafik mellan Barkarbystaden och T-banestationen i Akalla.
– Tekniken är nu tillräckligt mogen för att påbörja försök i trafik på allmän väg, sa Karin Rådström som då var busschef på Scania och nu är chef för Mercedes-Benz lastbilsverksamhet inom Daimler Truck.
– Vi på Nobina är djupt engagerade i att etablera det som vi tror kommer att bli en viktig del av den framtida kollektivtrafiken, tillade Nobina Sveriges dåvarande vd Henrik Dagnäs (klicka här).
De bussar som skulle användas var Scania Citywide LF låggolvsbussar, tolv meter långa, depåladdade och med elektrisk drivlina.
I juni 2019 visade Scania upp en av sina prototyp till en fullstor självkörande buss i samband med den internationella kollektivtrafikunionen UITP:s världskongress och mässa i Stockholm. Internationella besökare vallfärdade till Barkarbystaden (klicka här).
Året efter, 2020, skulle bussarna börja köra i Barkarbystaden, först utan passagerare men under 2021 med resenärer ombord.
Så blev det nu inte. Tekniken var inte tillräckligt utvecklad. Infrastrukturen och de autonoma bussarna passade inte varann. I likhet med andra projekt med självkörande stora bussar på olika håll i Europa och andra delar av världen visade det sig att mycket mer utvecklingsarbete återstod. Men varken Scania eller Nobina har gett upp.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar