Pernsionärsliv på museum efter närmare 40 år i den österrikiska postens tjänst har den här bussen. Foto: Daimler Truck.
Idag finns den på Mercedes-Benzmuseet i Stuttgart, denna 85-åring som gjort trogen tjänst i det österrikiska postverket under nästan fyra decennier. Denna Mercedes-Benz O 10000 från 1938 började sitt liv med att trafikera långlinjer i Österrike i den omfattande busstrafik som landets postverk bedrev, då som nu. Under de fyra årtiondena i postens tjänst fick trotjänaren växlande arbetsuppgifter innan den slutligen kunde dra sig tillbaka till ett lugnt museiliv. Men då hade den redan haft tre olika liv och även fungerat som en mobil telefonkiosk…
Även jämfört med dagens bussar är den treaxliga 85-åringen imponerande. Längden är fjorton meter, vilket gjorde den till den största buss som Mercedes-Benz tillverkade på trettiotalet. Chassiet som bussen är byggd på visades första gången på bilutställningen i Berlin våren 1936 och var avsett för såväl stadsbussar som långlinjebussar. Karosserna tillverkades i Mercedes-Benz fabriker i Gaggenau och Sindelfingen, Tyskland.
Ett annat exemplar av samma modell, här i tjänst hos Deutsche Reichspost. Foto: Daimler Truck.
Just den här veteranen har en lättviktskaross i stål och hade ursprungligen plats för 60 passagerare – men kapaciteten varierade senare med de nya uppgifter 85-åringen fick under sitt yrkesliv.
Mycket krom var det… Foto: Daimler Truck.
Motorn gick inte heller av för hackor för sin tid: sexcylindrig på 11,2 liter och med hela 150 hästkrafter. Det är också motorn som ger bussen dess långa nos. Hela motorrummet är nämligen placerat framför bussens framaxel vilket gör att det främre överhänget blev rejält. Föraren satt bakom framaxeln. Så är det ju på dagens bussar också, men de saknar den långa nosen….
Bussen hade flera liv. Sin yrkesbana avslutade den som rullande postkontor som också var utrustat med tre telefonhytter för rikssamtal. Foto: Daimler Truck.
För att underlätta för föraren utrustades bussen med pinnar på stänkskärmarna fram så att det skulle bli lättare för föraren att hålla koll på bussens hörn och sidor. På pinnarna fanns nämligen runda backspeglar monterade.
O 10000 kunde pressas upp i farter på omkring 65 kilometer i timmen och den här bussen fick till en början i långlinjetrafik i Österrike och transporterade samtidigt en del post. Men andra världskriget bröt snart ut och det blev svårt att hålla igång trafiken utan störningar.
Personalen på det rullande postkontoret saknade inte möjlighet att tvätta händerna. Foto: Daimler Truck.
Efter kriget började ett nytt liv för bussen. Det österrikiska postverket gjorde den första ombyggnaden av bjässen som nu fick ett rejält godsrum och började användas för att köra postpaket mellan Wien och Salzburg.
Nästa ombyggnad gjordes någon gång på sextiotalet när bussen byggdes om till ett rullande postkontor som slog upp sina små luckor på plats efter plats ända fram till slutet av sjuttiotalet. Men bussen var också något av en föregångare till mobiltelefonin. Den hade nämligen tre telefonhytter som den som ville ringa rikssamtal kunde nyttja – mot betalning förstås. I övrigt kunde alla postärenden uträttas i bussen där också en första sortering av posten gjordes. Till utrustningen hörde också snökedjor, verktyg och brandsläckare. Posten skulle ju fram. Alltid. Det var innan Postnords tid…
Personalen ombord hade tillgång till både kylskåp och handfat. Däremot fanns ingen luftkonditionering. Istället kunde en nätdörr öppnas längst bak vilket gjorde att luften cirkulerade…
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar