Regeringens beslut om avskaffad elbusspremie bygger på en felaktig analys och kommer att leda till många uteblivna elbussatsningar, varnar Martin Pagrotsky, Nobina, Anna Höjer, Transdev samt Svensk Kollektivtrafiks Bijan Zainali, Krisoffer Tamsons och Elisabeth Björk. Foto: Ulo Maasing.
Fem tunga namn inom svensk kollektivtrafik riktar hård kritik mot regeringens beslut att med en månads varsel avskaffa elbusspremien för elstadsbussar. I en debattartikel i Svenska Dagbladet kräver de att miljöminister Romina Pourmokhtari (L) och infrastruktur-minister Andreas Carlson (KD) kallar hela branschen till ett möte om hur Sveriges ska få fler elbussar och mer elektrifiering. Beslutet att avveckla insatserna för elektrifiering sker mot bakgrund av den straffskatt på elbussar som plågat branschen i många år. Dessutom bygger beslutet på en felaktig finansiell analys, skriver Bijan Zainali (S), ordförande i Svensk Kollektivtrafik tillsammans med Kristoffer Tamsons (M) och Elisabeth Björk (V), 1:e respektive 2:a vice ordförande i organisationen samt Nobina Sveriges vd Martin Pagrotsky och Transdev Sveriges vd Anna Höjer.
De fem artikelförfattarna lyfter fram att regeringen den 15 juni beslutade om åtgärder för att röja undan hinder för en elektrifiering av transportsektorn. 15 dagar senare kom beskedet att stödet för elbussar i stadstrafik ska avskaffas.
– Regeringens klimatpolitiska helomvändning kommer oundvikligt att påverka omställningen av transportsektorn, försämra svenskt miljöarbete, kollektivtrafikanseende och förmåga att ta täten i att utveckla nya elfordon, skriver de fem företrädarna för kollektivtrafikbranschen.
De pekar på att elbussar fortfarande är upp till 20 procent dyrare än konventionella dieselbussar, sett till hela bussens livscykel. Samtidigt har kollektivtrafiken en mycket hög andel miljövänliga fordon, framhåller skribenterna som betonar att statliga incitament och en vilja att leda utvecklingen i världen väger tungt för investeringsviljan och utvecklingen av elfordon.
– Själva elbusspremien har utvecklats i tät dialog med oss som bransch, just för att med träffsäkerhet kunna bidra i omställningen. Och även om utvecklingen i Sverige går fort är den högst medelmåttig med internationella mått, heter det i debattartikeln.
– I Sverige rullar cirka 900 bussar i stadstrafik, men Kina ställer om hela städer och har redan satt flera hundra tusen bussar i trafik. I Storbritannien finns en omställningsplan för 35 000 bussar i kollektivtrafiken.
Situationen leder till en snedvridning på fordonsmarknaden, varnar de fem företrädarna för kollektivtrafiken.
– Svensk fordonsindustri har kunskapen, men är inte i närheten av investeringsviljan från den svenska staten för att kunna gå i täten för denna utveckling. Kvar står Sverige med en allt mer komplicerad fordonsmarknad där endast ett fåtal utomeuropeiska aktörer kvarstår. Dessa praktiska och geopolitiska effekter tycks inte regeringen ha beaktat i sina beslut.
De fem skribenterna hävdar också att regeringens argument för att slopa elbusspremien för stadsbussar är missvisande.
– Kostnaden för elbussar överskrider fortfarande kostnaden för konventionella dieselbussar, även sett till hela deras livscykel. Det kommer att leda till många uteblivna elbussatsningar framöver eller kraftigt ökade kostnader för landets redan hårt ansatta regioner. Konsekvensen blir färre avgångar och sämre kollektivtrafik, skriver Bijan Zainali, Kristoffer Tamsons, Elisabeth Björk, Martin Pagrotsky och Anna Höjer.
Artiklar(RSS)
Det stora felet är PERSPEKTIVET – att De Som Bestämmer (främst politikerna) inte ser Kollektivtrafiken som en del av Samhällsservicen, som Skola, Vård, Omsorg et cetera.
I stället ska Kollektivtrafiken vara ”självbärande” Men det medför att medborgarna själva får vara med och bidra. Drar man in turer och hållplatser för att ”spara” pengar och tid, får medborgarna betala genom att promenera, cykla eller ta bilen.
Detta synsätt, att busstrafik åtminstone ska bära sina ”egna” kostnader, ligger bakom de protester som nu reses mot avskaffande av elbusstöd. et cetera. Det har tidigare praktiserats av bland andra Kristoffer Tamsons (M) i Stockholm.
Men det innebär alltså att Någon Annan får Betala, även kallat ””Nånannanism” eller ”Stuprörspolitik”
Jag heter Tommy, inte med Y i början