Bristen på bussmekaniker är ett orosmoment för branschen. Foto: Bergkvara.
Med mekaniker som blir allt äldre och nästan noll tillväxt av nya som kan ta över är bristen på verkstadspersonal ett stort orosmoment för bussbranschen. Elektrifieringen av bussar gör också att det börjar ställas helt nya krav på dem som ska se till att trafiken rullar säkert på vägarna. Bussmagasinet har pratat med flera företag som med olika medel konkurrerar om den lilla skara mekaniker som finns att tillgå.
Text: Paula Isaksson
Att det råder brist på bussförare är ett sedan länge känt fenomen. Men att det också saknas mekaniker i branschen talas det inte lika mycket om. Trots att de är lika viktiga som förarna för att kollektivtrafiken ska kunna rulla i Sverige.
Christoffer Ljungar, servicechef på Bergkvara. Foto: Bergkvara.
– Utan mekaniker kommer inte läkarna till sjukhuset, barnen till skolorna och studenterna till universitetet. Samhället är beroende av kollektivtrafiken och för att få ut bussarna på linjerna måste det finnas mekaniker, säger Christoffer Ljungar, servicechef på det som tidigare hette Mekka Service men som nu har blivit Bergkvara.
Bristen på mekaniker är inte ny, men har ökat de två senaste åren, förklarar Christoffer Ljungar. Parallellt har elektriferingen av bussar gjort yrket mer teknikintensivt.
– Teknikutvecklingen har rusat iväg de senaste fem åren, vilket innebär att mekanikeryrket har gått från att vara ett smutsigt och fysiskt krävande jobb till att du ska kunna felsöka och analysera. Men det här verkar inte arbetsmarknaden ha förstått så den stora utmaningen för oss i branschen är att ändra bilden av en tungmekaniker. Om vi lyckas med det kommer vi få en mycket större arbetsmarknad att vända oss till.
Zara Luhr, drift- och verkstadschef i Bergkvaras verkstad i Skene/Sjuhärad. Foto: Privat.
Jättearbete
Zara Luhr är drift- och verkstadschef i Bergkvaras verkstad i Skene/Sjuhärad sedan ett år tillbaka. Det första hon gjorde på sin nya post var att börja leta efter tungmekaniker att anställa istället för att fortsätta hyra in personal som man hade gjort tidigare.
I somras föll allt på plats då hon hittade dels en tungmekaniker som ville byta från en större till en mindre verkstad, dels en bilmekaniker som även hade erfarenhet av bussar. Under hösten lyckades hon dessutom rekrytera ännu en tungmekaniker.
– Nu är vi fulltaliga, men det har varit ett jättearbete måste jag säga. Bristen på mekaniker är otroligt stor i hela branschen och jag upplever att den har varit ännu mer extrem hos oss. Det kan bero på att vi finns i en mindre ort och konkurrerar med Borås och Göteborg. Men nu har vi en bra grupp och ett bra utgångsläge för framtiden, säger hon.
Daniel Frej, verkstadschef för Bergkvara i södra Sverige. Foto: Privat.
Många konkurrerar
Men problemet verkar inte vara isolerat till mindre orter utan finns även på större orter, som i Malmö. Det kan Daniel Frej, verkstadschef för Bergkvara i södra Sverige, intyga.
– Det är en liten damm som vi alla fiskar ur, vi är många aktörer som konkurrerar om mekanikerna. För att fylla de vakanser som vi har här i Malmö söker vi ständigt efter nytt folk. De rutiner som vi har gör att vi ändå klarar de krav som vi har på oss, men det blir en del övertid, förklarar han.
För att rekrytera inför framtiden sitter Daniel Frej med i två skolutskott, bland annat i Movant som har nischat sig på att utbilda morgondagens fordons- och elmekaniker. Tidigare var han också med i ett projekt tillsammans med Lernia som skulle locka fler kvinnor till yrket.
– Idag utgör kvinnor bara en promille av dem som söker sig till mekanikeryrket. Syftet med projektet var att få fler kvinnor bli intresserade, men de som utbildades där fiskades snabbt upp av alla stora drakar så vi kunde tyvärr inte anställa någon av dem.
Joakim Frohm, verkstadschef hos Svealandstrafiken i Västerås. Foto: Privat.
Inte häftigt
Enligt Daniel Frej är en allmän uppfattning att det inte är lika häftigt att jobba med bussar som att vara bilmekaniker. Det bekräftas också av Joakim Frohm, verkstadschef för Svealandstrafiken i Västerås:
– Vi har ett samarbete med en yrkesskola, Edströmska i Västerås, men de som går där tycker det är mycket ballare med traktorer och grävmaskiner än med bussar, säger han.
Trots det har han lyckats anställa flera av eleverna efter att de har praktiserat hos Svealandstrafiken.
– När de kommer hit till verkstaden och vi visar hur det funkar med bussar kan de få en liten tändning. Efter praktiken tar vi in dem på sommaren och sedan suger vi in dem om det finns plats. Vi kan också ha dem på timme, och just nu är vi en bra grupp.
Vidare berättar Joakim Frohm att han senast anställde en kvinna som hade skolat om sig från undersköterska till tungmekaniker.
– Hon vill jobba med kroppen och det är ju jättebra, men man måste tänka på att den ska hålla ett helt yrkesliv. Större delen av vår vagnpark drivs på gas så här är det fortfarande ett skitigt och tungt jobb att vara mekaniker. Men man blir också skitig av att jobba med elbussar, när man har felsökt med datorn är det ju ”hands on” som gäller.
Marie Johansson, HR-chef vid Svenska Neoplan. Foto: Ulo Maasing.
Egen utbildning
För att lära upp sina anställda till den nya tidens mekaniker har Svenska Neoplan satsat på en egen utbildningsavdelning. Enligt HR-chefen Marie Johansson har bara ett fåtal av dem, som söker på jobbannonser, tillräcklig kunskap i att felsöka, diagnosticera och reparera elfordon. Precis som Svealandstrafiken samarbetar Svenska Neoplan med flera yrkesskolor.
– Vi har samarbeten på flera orter för att skolorna ska få förutsättningar att utbilda eleverna inom rätt områden. Genom att visa på våra behov kan vi få till utbildningar som gör att eleverna har den kunskap de behöver när de kommer till oss, säger Marie Johansson.
I dagsläget går Svenska Neoplans verkstäder runt med den personal som finns. Men för att kunna växa och ta in mer jobb skulle de behöva vara fler på plats. På frågan hur man bäst konkurrerar om de få mekaniker som kommer ut på arbetsmarknaden svarar Marie Johansson: att vara en så bra arbetsgivare som möjligt.
– Vi investerar i att utbilda vår personal och ge dem de bästa förutsättningarna att utvecklas och växa i sina roller. Även om lön kan vara en konkurrensfaktor är det långsiktig tillväxt och möjligheter att utvecklas som skapar verklig motivation och engagemang.
Caj Luoma, chef för kompetensförsörjning på bransch- och intresseorganisationen Transportföretagen. Foto: Transportföretagen.
Trång sektor
Bussmagasinet ringde upp Caj Luoma, som är chef för kompetensförsörjning på bransch- och intresseorganisationen Transportföretagen där även Sveriges Bussföretag ingår. Han förklarar att bristen på mekaniker beror på flera saker.
– Mekaniker är en erkänt trång sektor och det finns många förklaringar till det. En är att vare sig gymnasiesystemet, yrkesvux eller komvux levererar det antale utbildade som efterfrågas, och så har varit fallet i många år. En annan är att arbetsförmedlingen, som skulle kunna utbilda bussmekaniker i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, gör det i för liten mån. Vi måste också generellt få fler att söka utbildningar som leder till lastbils- respektive bussmekanikeryrket.
Vad kan Transportföretagen göra för att underlätta för bussföretagen?
– Det vi gör från vår horisont är att vi försöker få upp volymerna i yrkesvuxutbildningarna. Det har varit en framgångsresa de senaste fem åren men utbildningssystemet måste också spegla behoven, både sett till vilka yrkesroller som efterfrågas och även kvalitetsfrågorna.
– Vi jobbar också väldigt nära gymnasieskolorna med att kvalitetssäkra dem, till exempel med konceptet Motorbranschcollege, vilket i sin tur leder till attraktivitet. Sedan genomför vi fortbildningsinsatser mot yrkeslärarkåren, och det ser vi ökar elevernas kunskaper när det gäller teknisk kompetens. I förlängningen får bussbranschen ut bättre lämpade elever ur systemet, säger Caj Luoma.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar