Skånetrafikens särkrav gör varje buss 400 000 kronor dyrare än om man hade följt branschens standard enligt en ny rapport från Sveriges Bussföretag. Foto: Ulo Maasing.
Den bussflotta som används i den upphandlade kollektivtrafiken kostar mer än en miljard kronor. I onödan. Om de myndigheter som upphandlar busstrafik skulle följa den nordiska standarden Bus Nordic skulle kostnaderna för busstrafiken minska betydligt. Det framgår av en ny rapport från Sveriges Bussföretag. Rapporten visar bland annat att Skånetrafikens särkrav gör varje buss 400 000 kronor dyrare än om man hade följt branschens standard. Västtrafik ställer särkrav som gör en buss 200 000 kronor dyrare. I SL-trafiken handlar det om 50 000 kronor mer per buss.
Samtidigt som kollektivtrafiken är hårt pressad ekonomiskt ställer många regioner i sina trafikupphandlingar krav på bussarna som avviker från den standard som branschen nationellt har enats om i Bus Nordic. Även Finland, Norge och Island har anslutit sig till Bus Nordic.
Men sedan väljer regionerna att gå egna vägar som avviker från Bus Nordic.
Särkraven är både kostsamma och onödiga, konstaterar rapporten. En buss i Västra Sverige fungerar ju mycket väl även för resenärer i Stockholm.
Det är stora pengar det handlar om. Drygt en miljard kronor för hela Sveriges bussflotta.
Västtrafik ställer särkrav som gör en buss 200 000 kronor dyrare. Foto: Ulo Maasing.
Skånetrafikens särkrav innebär en merkostnad på 440 miljoner kronor. Västtrafiks på 340 miljoner och SL:s på 110 miljoner. Merkostnaderna för de övriga regionerna är minst 250 miljoner.
– Det är pengar som hade kunnat användas till fler turer, bättre service och klimatsmarta transporter i linje med branschens mål att fyra av tio motoriserade resor år 2030 ska vara kollektiva. Nu kan vi för första gången visa hur stor den samlade kostnaden för särkraven är, säger Anna Grönlund, branschchef på Sveriges Bussföretag.
Dubbelfel
Det är inte bara när bussföretagen köper nya bussar som särkraven driver upp kostnaderna. De flesta upphandlade trafikavtalen är tio år långa, men livslängden på bussarna är oftast längre. Ibland runt femton år, för elbussar möjligen ännu längre.
Då leder särkraven till ett dubbelfel.
Om ett bussföretag förlorar en upphandling efter ett tioårigt avtal ställs företaget inför två alternativ. Antingen att skrota bussen, trots att den har åtskilligt kvar att ge. Det innebär onödig miljöbelastning och kapitalförstöring. Eller också flytta bussen till en annan region och ett annat avtal.
Det innebär nya, stora kostnader. Enligt rapporten krävs anpassningar för omkring 300 000 kronor per buss, oavsett mellan vilka regioner bussen flyttas.
– Standardisering gynnar alla. Det sänker kostnader, förenklar upphandlingar och gör det lättare att flytta bussar där de behövs, konstaterar Anna Grönlund.
Artiklar(RSS)
Vad är det som avviker från Bus Nordics standard i Skånetrafikens fall?
Stolsklädseln är väl en punkt som kostar mycket att byta när bussen flyttas. Att varje länstrafikbolag ska ha sin egen målning är ju också helt onödigt.
”Att varje länstrafikbolag ska ha sin egen målning är ju också helt onödigt.” ???? Är herrn bekant med lokal varumärkesförankring? Aja, då kan vi hoppas att UL/Skånetrafikens gröna och gula färgsättning tar över SL-land. Folk kommer ju inte att känna någon anknytning längre. Helt värdelöst utan lokala målningar…
Jag förstår varför kommunikatörerna på länstrafikbolagen tycker det är jättekul att lägga miljoner på att profilera sitt varumärke. Men länstrafikbolagen är inga kommersiella företag som konkurrerar med varandra. De är ett samhällsägt monopol delvis finansierat med skattepengar inom sina respektive geografiska områden. Självklart ska bussarna ha ett utseende som ger ett fräscht, modernt och attraktivt intryck. Men för resenärerna finns ingen fördel att det ser olika ut beroende på i vilken del av landet de åker, tvärtom hade det varit tydligare även för dem med ett gemensamt profilprogram för kollektivtrafiken.
Samla helheter och bygg långsiktiga relationer. Bussar kan bli 25 år med en ”mid-life renewal”. Hållbart. Kostnadseffektivt. Låt oss se ett ”Sverigekort” som i Tyskland
Att inte alla trafikområden använder sig av samma utrustning är jättekorkat.
För resenärerna hade det varit en stor förenkling att bara behöva EN APP ELLER ETT KORT.
För kollektivtrafiken hade stordriften gjort det AVSEVÄRT billigare än att varje område ska ha egen service, mjukvaruuppdatering, personal, administration osv.
För förarna blir det ännu lättare, då det enda föraren behöver är lokalkännedom, eftersom alla biljettmaskiner är likadana i hela landet.
Avslutningsvis vill jag också ställa frågan: När ska bussföraren få sin status förbättrad i stället för försämrad vid varje ny upphandling?