Om branschen ska klara klimatmålen är elektrifiering av kollektivtrafiken nödvändig. Men tillverkningen av elbussar är i hög grad koncentrerad till länder med omfattande brister som gäller mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. För att underlätta för trafikbeställare att ta med social hållbarhet i sina upphandlingar har branschen tagit fram en vägledning som presenterades på Persontrafik.
Av Paula Isaksson
Den nya vägledningen om social hållbarhet vid upphandling av elbussar presenterades av Jenny Karlsson, Nobina, Hanna Björk, Västtrafik, Åsa Hedman Fischer, Skånetrafiken och Veronica Lindholm, Keolis. Foto: Paula Isaksson.
Övergången från fossildrivna bussar till elektrifierade har inneburit att kollektivtrafikbranschen har fått ge sig ut på en ny marknad med nya, globala leveranskedjor. De är inte sällan förenade med risker kopplade till mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. Därför har branschen tagit fram en vägledning för alla som arbetar med trafikupphandling, särskilt de som ansvarar för krav inom social hållbarhet.
– Som offentliga aktörer har vi ett ansvar för att säkerställa att det vi upphandlar är hållbart ur olika perspektiv. Det ska vara socialt hållbart, miljömässigt hållbart och ekonomiskt hållbart, sa Åsa Hedman Fischer, hållbarhetsstrateg på Skånetrafiken.
Åsa Hedman Fischer är en av dem som varit med om att ta fram vägledningen. Tillsammans med sina kollegor förklarade hon på Persontrafik hur tillverkningen av elfordon har blivit en högriskbransch där riskerna förflyttas längre upp i värdekedjan än vid inköp av bussar med förbränningsmotor.
– Till exempel är riskerna kopplade till utvinning och bearbetning av råvaror och mineraler betydligt större än om man tittar på riskerna som är kopplade till tillverkning av karosser och slutmontering av fordon. Det innebär att vi behöver hantera risker i en komplex leverantörskedja, sa Åsa Hedman Fischer.
Vägledningen ska vara ett stöd inför upphandling för att branschen bättre ska förstå riskerna. Hur kan man följa upp efterlevnaden av krav hos tillverkare? Hur kan man arbeta strukturerat för att öka spårbarheten i värdekedjan? Och hur kan man utforma konkreta krav i en upphandling? Veronica Lindholm, inköpsansvarig på Keolis, påpekade att det gäller att hitta en balans mellan högsta och lägsta kravnivå.
– Om vi kravställer för hårt får vi svårt att få fram bussar. Så vi behöver ha en kravställning som både är ambitiös och förankrad i hur marknaden faktiskt ser ut.
För att samla in information om värdekedjan vid upphandling rekommenderar gruppen en tabell som visar alla steg från slutmontering av fordonet, via kaross- och chassitillverkning ner till tillverkning av battericeller.
– Vi föreslår att man efterfrågar information om namn på tillverkarna för de olika stegen. Men också om i vilket land tillverkningen kommer att göras, och adressen till den specifika produktionsanläggningen. Ju mer vi förstår vår värdekedja, desto bättre kan vi bedöma vilka risker som förekommer i varje land, sa Jenny Karlsson, hållbarhetschef på Nobina.
Publiceringen av vägledningen beräknas till årsskiftet.
– Syftet är att vi ska kunna dela erfarenheter och kunskaper med varandra. Men också att vi på sikt kan få likvärdiga krav och att vi kanske till och med landar i en branschgemensam kravställning för social hållbarhet, konstaterade Västtrafiks hållbarhetschef Hanna Björk.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar