Så ska bussarna ta sig fram bättre

Framkomligheten för bussar i städerna togs upp på Transportforum i Linköping.

På Transportforum i Linköping presenterades flera åtgärder som kan göra stor skillnad för busstrafiken: en nationell riktlinje för gatuutformning, smartare signalreglering i cirkulationsplatser och så kallad gating. Tillsammans visar de hur man med både planering och teknik kan förbättra framkomligheten.

Av Paula Isaksson (text och foto)

I Sverige har de regionala kollektivtrafikmyndigheterna i uppdrag att öka kollektivtrafikens marknadsandel till fyra av tio motoriserade resor år 2030. En viktig aspekt för att nå målet är att framkomligheten för busstrafiken förbättras. Som sista programpunkt på Transportforum, innan konferensen avslutades på torsdagen, lyftes tre olika åtgärder som skulle kunna leda till detta.

Ett av initiativen är en gemensam nationell riktlinje för gatu- och vägutformning. Bakom projektet står branschorganisationen Svensk Kollektivtrafik tillsammans med Region Stockholm.

Mattias Andersson, Svensk Kollektivtrafik.

– För att skapa en attraktiv busstrafik så att bussbolagen kan få ekonomi i sina verksamheter behöver man ha en infrastruktur som funkar för busstrafiken, oavsett om man bygger nytt, förändrar gaturummet eller vid evenemang med mera, sa Mattias Andersson, Svensk Kollektivtrafik.

Några regioner i Sverige har utvecklat egna riktlinjer för att underlätta bussarnas framkomlighet. Bland annat har Region Stockholm tagit fram Rigata-Buss (Riktlinjer för utformning av infrastruktur med hänsyn till busstrafik) som har utgjort en viktig grund för arbetet med den nationella riktlinjen. Till exempel innehåller den körfältsbredd, hastighetsdämpande åtgärder och sikt i korsningar. Dessutom tar riktlinjen upp kapacitet, placering och utformning när det gäller busshållplatser.

– Med detta vill vi stötta de regioner som helt saknar riktlinjer, sa Mattias Andersson, och förklarade att den nationella riktlinjen snart ska ut på remiss till regioner, kommuner, Trafikverket, trafikutövare och intresseorganisationer.

Ett annat projekt som presenterades på Transportforum handlar om att utforska olika typer av signalregleringar i cirkulationsplatser med busskörfält genom rondellen. Den här typen av platser blir allt vanligare i Sverige, både för att öka trafiksäkerheten och för att snabba upp kollektivtrafiken. Med projektet har man velat undersöka vilken typ av signalreglering och skyltning som ger den bästa effekten.

Anton Florén, Trivector Mobility.

– Det finns brist på nationella riktlinjer för vilken typ av signalreglering och skyltning man ska välja och det har i sin tur lett till stora variationer mellan städer, men även inom städerna, förklarade Anton Florén från Trivector Mobility.

Resultatet visar dock att så länge det finns signalreglering spelar det ingen roll hur den är utformad. Viktigare är att den är utformad på samma sätt i hela staden.

– Det finns inte någon signalprincip som är entydigt säkrast. Överhuvud taget har det varit väldigt få allvarliga olyckor i de här cirkulationsplatserna med genomgående busskörfält. Däremot finns det en överrepresentation av olyckor där det saknas signalreglering, sa Anton Florén.

För att få mer förståelse för bland annat hur utformningen påverkar uppmärksamhet, förståelse och beslutsfattande rekommenderar Trivector en fortsättning på analysarbetet. Man betonar också behovet av enhetlighet och nationell uppföljning av olyckor så att det blir enklare att jämföra lösningar över tid.

Niclas Andersson, Stockholms stad.

Fokus i det tredje och sista projektet som lyftes på Transportforum var så kallad gating, att styra inflödet av trafik till ett visst område med hjälp av trafiksignaler. Efter att Stockholms stad införde gating i ett läge på Kungsholmen har restiderna på linje 4, Sveriges mest trafikerade busslinje, förbättrats markant. Särskilt under maxtimmen mellan klockan 16 och 17 eller vid störningar.

– Det här en väldigt intressant effekt som vi har sett och slutsatsen är att gating kan vara ett kraftfullt verktyg om man använder det på rätt sätt. Det kan också vara väldigt kostnadseffektivt, sa Niklas Andersson, Stockholms stad.

Överraskande nog visar mätningarna även att restiden för biltrafikanternas endast har ökat marginellt. Dessutom är det positivt att gating är osynligt, eftersom det inte innebär fysiska ombyggnader, förklarade han.

– Vi har bara ändrat signalen, vilket gör att man kan våga testa och jobba med gating. Det har heller inte kostat oss någonting förutom några timmars utredning. Dock är gating inte något som alltid ger bättre framkomlighet för kollektivtrafiken utan man måste tänka på att det är beroende av sammanhanget, helheten.

Taggat som: framkomlighet, Linköping, Svensk Kollektivtrafik, Transportforum, Trivector Mobility