BR:s vd Göran Forssén; Det är förvånande att flera av de pågående upphandlingarna frångår de gemensamma rekommendationerna inom branschen. Foto: Ulo Maasing.
Det är viktigt att de regionala kollektivtrafikmyndigheterna inser vikten av att följa branschens avtalsrekommendationer. Nu finns det exempel på upphandlingar där rekommendationerna inte följs. Det fördyrar kollektivtrafiken. Men det finns också exempel på hur upphandlare i praktiken stänger ute mindre företag genom de krav man ställer i upphandlingar, skriver BR:s vd Göran Forssén i den här debattartikeln.
I år genomförs ett stort antal upphandlingar av kollektivtrafik. Utgångspunkten för dessa bör vara att öka antalet resenärer i kollektivtrafiken. Men för detta krävs att vi använder samhällets pengar och företagens resurser kostnadseffektivt.
Det är bakgrunden till det omfattande arbete med avtalsprocessen och branschgemensamma modellavtal som bedrivits inom ramen Partnersamverkan för en fördubblad kollektivtrafik. Tillsammans har en enad kollektivtrafikbransch lagt grunden för utformningen av upphandlingarna. Mot denna bakgrund är det högst förvånande att flera av de pågående upphandlingarna frångår de gemensamma rekommendationerna inom branschen.
Avstegen innebär fördyringar för kollektivtrafiken, i form av kostnadsdrivande särkrav eller i form av onödiga affärsrisker, vilka inte gynnar våra gemensamma mål om en ökad kollektivtrafik, snarare tvärtom.
Det handlar exempelvis om krav på att trafikföretagen ska ha en viss minsta årlig omsättning för att få lägga anbud. Dessa krav leder till att mindre bussbolag inte har möjlighet att delta i upphandlingen och lämna anbud. Genom att utestänga seriösa och kompetenta trafikföretag minskar konkurrensen, vilket står i strid med såväl kollektivtrafiklagens som konkurrenslagens anda.
Ett annat exempel är att upphandlaren hittar på en egen definition av frivolym. Branschens gemensamma definition av frivolym är att den sker med utgångspunkt av tidtabellskilometer och antalet dimensionerande fordon per typ. Om beställaren önskar förändra frivolymen skall detta regleras i särskild förhandling mellan parterna. Men i en upphandling har frivolym definierats enbart för parametern antal dimensionerande fordon per fordonstyp.
I och med att parametern ”tidtabellskilometer” saknas innebär det att så länge antalet fordon inte förändras har upphandlaren full rätt att flytta trafik till annat avtalsområde efter eget beslut, utan särskild förhandling.
Stor ekonomisk risk
För ett trafikföretag utgör detta en mycket stor ekonomisk risk, som kan handla om flera hundratals miljoner kronor, detta då man är kvar med fasta kostnader i form av fordon för att klara peak-tidernas krav på antal fordon samt har en stor del lönekostnader. Samtidigt som en stor del av intäkterna från trafik under icke peak-tid kan försvinna och flyttas till ett annat trafikområde.
Andra exempel handlar om att upphandlaren inte följer rekommendationerna i Buss 2010, eller att man adderar egna detaljkrav, vars syfte redan är uppfyllt i Buss 2010. Eller att upphandlaren kan ensidigt besluta om byte av fordonstyp.
Det är därför mycket viktigt att landets regionala kollektivtrafikmyndigheter inser vikten av att fullt ut implementera och tillämpa de gemensamma rekommendationer och dokument vi inom den samlade kollektivtrafiken tagit fram inom ramen för Avtalsprocessen – avtalsrekommendationer inklusive modellavtal.
Branschens avtalsprocess med modellavtal är minst lika strategiska som trafikförsörjningsprogrammen.
Göran Forssén
vd, Svenska Bussbranschens Riksförbund
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar