De blå stombussarna i Stockholm fortsätter att drabbas av dålig framkomlighet. I själva verket försämrades framkomligheten för stombussarna något i fjol, jämfört med året innan. Det framgår av en rapport som SL på tisdagen presenterade för trafikpolitikerna i Region Stockholm: Stombussbokslut 2018.
I fjol hade endast 43 procent av stombussnätet god standard när det gäller framkomligheten. Situationen var då lite sämre än året innan, då 44 procent av stombussnätet hade god standard. Sämst är situationen för innerstadens stombussar, som endast längs korta sträckor når upp till den målstandard för medelhastighet som är fastställd.
Läget är något bättre för de regionala stombussarna och generellt bättre ju längre ut från Stockholms innerstad som linjen går. De delar av stomnätet som har god framkomlighet återfinns föga överraskande främst på motorvägar och landsvägar med låg grad av trängsel i högtrafik och långa hållplatsavstånd.
Enligt SL beror bussarnas problem med framkomlighet på trängseln i trafiken och bristen av prioritering och reserverat utrymme för stombussarna. Gatuarbeten ställer ytterligare till det för stombussarna.
Dessutom ligger hållplatserna för tätt enligt rapporten. I Innerstan är det genomsnittliga hållplatsavståndet exempelvis 400 meter, medan den standard som har satts upp stipulerar 500 meter. Även för de regionala stombussarna ligger hållplatserna för tätt, enligt rapporten. Följden är att stombussarna i innerstaden tillbringar 20 – 15 procent av tiden med att stå stilla vid hållplats.
Ändå är stombussarna något av en ryggrad i Storstockholms kollektivtrafik. Varje dag görs nästan 300 000 resor med stombussarna. Det är nästan lika många resor som sker i hela pendeltågssystemet och betydligt fler än alla resor med spårvägar och lokalbanor tillsammans.
Hälften av stombussresorna görs på stombussarna i Stockholms innerstad, hälften med de regionala stombusslinjerna. Trots framkomlighetsproblemen har antalet påstigande på stombussarna ökat med fyra procent från 2017 till 2018.
Som inföding sedan generationer, förortsbo i 35 år och nu igen flitig bussresenär i innerstan hävdar jag att TILLGÄNGLIGHET och TURTÄTHET är viktigare än TIDEN . Mycket få åker stombuss hela sträckan mellan ändhållplatserna, utan det blir kortare sträckor. Så tätare mellan hållplatserna och turerna är vad vi innerstadsåkande behöver. SL vill göra tvärtom, få snabbare och färre bussar, av ekonomiska skäl. Vilket är viktigast, fler och nöjdare kunder eller några ”sparade” miljoner? Är vi till för SL eller är SL till för oss som reser?