Sveriges bästa magasin om kollektivtrafik och bussbranschen

Debatt: Arbetsmiljöverket svarar Länstrafiken Kronoberg om skydd för bussförare

Pia Zätterstgröm, tillsynschef på Arbetsmiljöverket: “Bussförare ska kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt utan att riskera att bli smittade, sjuka eller i värsta fall dö på grund av sitt arbete.”

“Våra krav gäller vilka skydd som behövs för att bussförare ska kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt utan att riskera att bli smittade, sjuka eller i värsta fall dö på grund av sitt arbete.” Det skriver Pia Zätterström, tillsynschef på Arbetsmiljöverket, som här svarar på ett inlägg (klicka här) från ledningen för Länstrafiken Kronoberg. I inlägget frågade Länstrafiken Kronoberg vad Arbetsmiljöverket vet som inte Folkhälsomyndigheten känner till.

Trafiknämndens ordförande Carina Bengtsson (C) skriver tillsammans med trafikdirektör Thomas Nilsson den 26/6 om att Länstrafiken Kronobergs entreprenörer och Arbetsmiljöverket har olika uppfattningar om vilka åtgärder som krävs för att skydda busschaufförer från covid-19-smitta.

Arbetsmiljöverkets erfarenhet är att bussförare är en utsatt yrkesgrupp. Nästan sju skyddsombud av tio som anmäler brister i arbetsmiljön, som arbetsgivaren inte rättat till och där Arbetsmiljöverket griper in med förbud eller föreläggande, jobbar inom transport eller kollektivtrafiken. I förra veckan kom Folkhälsomyndigheten med en ny rapport som pekar ut taxi-, buss- och spårvagnsförare som i högre grad än övriga yrkesgrupper har diagnosticerats med covid-19 under den pågående pandemin.

Arbetsgivare har det yttersta ansvaret att förebygga arbetsmiljörisker i varje arbetsmoment. Detta arbete görs bäst i samverkan och dialog med bussförarna och skyddsombud. Det är de som har koll på vilka riskerna i deras arbetsmiljö är och hur man bäst förebygger dem.

Åtgärdstrappa
För att ta bort eller minimera risker i arbetsmiljön kan man tänka sig en åtgärdstrappa. En ordning i vilka åtgärder man behöver vidta för att ta bort eller minimera riskerna i de olika arbetsmomenten. Efter en riskbedömning ska arbetsgivaren som första steg genomföra organisatoriska eller tekniska skyddsåtgärder. Det kan handla om att stänga området runt busschauffören, genom att sätta upp barriärskydd och flytta betalsystemet så att det blir tillgängligt längre bak i bussen.

Sista steget i åtgärdstrappan är att använda personlig skyddsutrustning. Det ska användas när man inte kan vidta andra åtgärder för att skydda arbetstagarna. Inom vården, till exempel, måste personalen i vissa arbetsmoment komma nära vårdtagarna och där är personlig skyddsutrustning enda lösningen. Som busschaufför behöver man inte komma nära passagerarna för att framföra bussen. Därför ska arbetsgivaren i första hand vidta organisatoriska eller tekniska skyddsåtgärder.

När personlig utrustning används ska man ha rätt förutsättningar och kunskap för att hantera den på ett säkert sätt. Om en busschaufför exempelvis använder visir går det inte att köra med visiret på utan att det medför andra risker. Varje gång busschauffören tar av sig visiret ska detta ske på ett säkert sätt och visiret måste det kunna bytas ut eller rengöras och förvaras på ett korrekt sätt. För en busschaufför som kör linjetrafik innebär det att denne vid varje stopp och hållplats ska hantera visiret enligt ovan, samt tvätta händerna efter hanteringen av visiret. Har man inte de förutsättningarna kan det istället öka stressen och risken för smittspridning.

Lokala riskbedömningar
Att arbetsgivare gör lokala riskbedömningar är alltid viktigt för att få med alla de risker som är speciella för dem. Bussar är till exempel olika utformade beroende på modell, det finns olika betallösningar och andra arbetsmoment som kan tillhöra en viss busslinje. Arbetsmiljöverket har fattat beslut i flera liknande fall där vi har krävt att busschauffören skyddas genom att framdörren hålls stängd, att påstigning sker bak på bussen och att de två främre stolsraderna ska vara avstängda.

Busstrafik är en samhällsviktig verksamhet. Arbetsmiljöverkets krav handlar inte om vad som är bättre eller sämre skydd, utan vilka skydd som behövs för att bussförare ska kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt utan att riskera att bli smittade, sjuka eller i värsta fall dö på grund av sitt arbete.

Pia Zätterström
Tillsynschef på Arbetsmiljöverket

Share Dela

Taggat som: , ,

1 kommentar »

  1. Intressant att det även denna gång är Arbetsmiljöverket som måste ingripa för att säkerställa arbetsmiljön. Det vore intressant om ni kunde skriva en uppföljande artikel på detta tema.

    Det var likadant för drygt ett decennium sedan när kontantförsäljningen ombord försvann i de flesta län efter ett större antal rån mot bussförare. Varken operatörer eller länstrafikhuvudmän vidtog några åtgärder för att öka säkerheten vid kontanthanteringen för att kunna behålla ombordförsäljningen. Tvärtom passade SL på att göra det billigare att köpa biljett ombord, vilket innebar att bussförarna fick mycket större kassor, vilket rånarna givetvis snappade upp. Polisen eller andra myndigheter gjorde knappast heller något förebyggande. Det var inte förrän det blev ett arbetsmiljöproblem, och Arbetsmiljöverket blev inkopplade, som det faktiskt hände något, och då blev det snabba ogenomtänkta lösningar som knappast någon ville ha.

    Hade det redan funnits viseringsutrustning vid alla dörrar, så hade det inte varit någon större dramatik att stänga framdörren. Med på- och avstigning i alla dörrar blir hållplatsstoppen snabbare och produktionen billigare.
    Hade biljettkontrollanterna redan i mars använt handskar och munskydd, och viserat biljetterna kontaktlöst på någon decimeters avstånd, så hade det inte blivit något stort rabalder som gjort att flera regioner helt fick stoppa kontrollerna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2020 Bussmagasinet
rss Artiklar(RSS) rss Kommentarer (RSS)