Kollektivtrafiken spelar en viktig roll i civilförsvaret. I händelse av väpnat angrepp måste branschen stå förberedd och kunna leva upp till ett flertal krav som handlar allt från att transportera skadade i bussar och att krigsplacera personal.
Av Paula Isaksson
På Persontrafikmässans andra dag inleddes morgonen med bland annat ett föredrag av Pelle Rytterlund, säkerhetsdirektör på trafikförvaltningen i Region Stockholm. Med SL:s civilförsvarsarbete under sin hatt berättade han om vilka krav som väntar kollektivtrafiken i Sverige den närmaste framtiden.
För två år sedan, 2020, fattade riksdagen beslut om totalförsvarets inriktning fem år framåt. I beslutet pekas kollektivtrafiken särskilt ut som en samhällsviktig funktion.
– Eftersom omvärlden ser ut som den gör har det kommit nya krav på kollektivtrafiken. Vi som jobbar i branschen ska vidta en massa åtgärder fram till 2025, förklarade Pelle Rytterlund.
För att underlätta för hela civilförsvaret har Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, tagit fram en handlingsplan. Tanken är att den ska främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret fram till 2025.
– Vi i kollektivtrafikbranschen behöver jobba med beredskapsplaner och krigsorganisation, alltså att ha en planering för vad vi gör och hur vi gör det om något händer. Vi måste kunna krigsplacera vår personal, bedriva ledning och samverka med Försvarsmakten och näringslivet, sa Pelle Rytterlund.
Andra krav som ställs på kollektivtrafiken är att jobba med försörjningsberedskap. Har vi tillräckligt med drivmedel, personal med mera? Dessutom måste det finnas en tydlig plan för hur kommunikationen med invånare, medarbetare och samarbetspartners ska se ut.
– Vi behöver också stärka informations- och cybersäkerheten. Till exempel måste vi kunna kommunicera med Försvarsmakten på ett säkert sätt med signalskydd och krypterade meddelanden.
Ett annat särskilt viktigt område där kollektivtrafiken kommer att behövas är transporter av skadade. Eftersom sjukvården inte har några egna fordon kommer det ställas höga krav på de regionala kollektivtrafikhuvudmännen och deras entreprenörer att tillgängliggöra resurser, menade Pelle Rytterlund.
Men handlingsplanen har inte svar på allt utan fortfarande är det saker som behöver utredas, förklarade han.
– I Stockholm finns det 800 myndigheter, företag och organisationer som bedriver samhällsviktig verksamhet och för att de ska kunna göra det kan många behöva ta sig till jobbet även vid krig. Vi behöver utreda tillsammans hur många människor det handlar om och vad det krävs för robusthet. Kommer vi att kunna ladda våra elbussar, har vi bränslepumpar, reservdelar och personal att tillgå? Och vad finns det för flexibilitet i transportsystemet när det gäller drivmedel, ska vi ha reservfordon? Det är många frågor som vi behöver svar på.
När det gäller bussföretagen rekommenderar Pelle Rytterlund att de ska jobba nära sina huvudmän och höra efter vilka krav som kommer ställas. Bland annat kan det bli krav på säkerhetsprövad personal och bussar som kan ta emot bårar.
– Många bussföretag tar ju också hand om depåerna åt huvudmännen och där kan det komma helt andra krav på den fysiska säkerheten än vad man är van vid idag. Det kommer att ske mycket framöver men jag tror att bussföretagen främst kommer att påverkas under nästa totalförsvarsperiod 2025–2030.
Lämna ett svar