I samband med att bussflottorna elektrifieras tillkommer ny teknik, nya aktörer och även nya frågor som vem som ska äga laddinfrastrukturen och depåerna. För att se hur de regionala kollektivtrafik-myndigheterna förhåller sig till teknikskiftet har deras roller studerats på nära håll.
Av Paula Isaksson
Tidigare forskning har visat att det finns flera hinder för en elektrifiering av busstrafiken som höga investeringskostnader och stora risktaganden. Studierna handlar mycket om hur de regionala kollektivtrafikmyndigheterna, RKM, bör agera för att initiera eller driva en omställning, exempelvis genom innovativa finansieringsstrategier eller nya kontraktsformer där de tar på sig fler och större risker kopplade till elbussdrift.
För att se vilken roll som kollektivtrafikmyndigheterna har tagit i praktiken har Vendela Åslund, doktorand på Lunds Tekniska Högskola med koppling till forskningscentret K2, tittat på tio olika fall där hela eller delar av den ordinarie busstrafiken har ställts om. Sex av fallen var svenska, tre var norska och ett var nederländskt.
– Vi ser att elektrifieringen har gått ganska fort så den här studien syftar till att ta reda på vad som hänt och vilken roll som RKM har tagit, sa hon när hon medverkade på Transportforum i Linköping under torsdagen.
I samtliga av fallen har hon intervjuat representanter för flera regionala kollektivtrafikmyndigheter, trafikföretag, kommuner och även elnätsägare. Med ett preliminärt resultat i sin hand kan hon konstatera att myndigheternas roll har ändrats på flera sätt.
– Vi ser indikationer på att de tar större ansvar för ägandet av depåerna i samband med omställningen. Detsamma gäller lokaliseringen av laddinfrastruktur i stadsmiljö. Man menar att man investerar i framtidssäkra lösningar.
I intervjuerna återkommer det flera gånger att de regionala kollektivtrafikmyndighetrna ser sig som teknikneutrala upphandlare. Men tolkningen av vad det innebär skiljer sig åt mellan myndigheterna i samband med omställningen till elbussar. En annan uppfattning bland representanterna för myndigheterna är att de inte ska göra teknikval. Men vad som menas med det skiljer sig åt även här.
– Det finns exempel på när regionala kollektivtrafikmyndigheter inte har kravställt elbussar och ser sig som teknikneutrala för att de inte gör det. Samtidigt har de bestämt vilken laddstrategi det ska vara ifall det blir elbussar, vilket gör att andra aktörer inte tolkar dem som teknikneutrala, förklarade Vendela Åslund.
Lämna ett svar