En buss från Volvo med kaross från egyptiska MCV avsedd för den brittiska marknaden. Men kommer Volvo att få leverera till SL-trafiken? Foto: Ulo Maasing.
Det avgörande för att bussar till kollektivtrafiken ska godkännas är att de är tillverkade i fabriker som kan visa att de följer tuffa krav på social hållbarhet. Inte vilket land de kommer från. Det uppger två av landets största upphandlare av kollektivtrafik, Västtrafik och Skånetrafiken. Som vi tidigare rapporterat godtar inte trafikförvaltningen i Region Stockholm, SL, bussar som är tillverkade i vissa länder. Bland dessa finns Egypten där Volvo Bussar kommer att ha en stor del av sin produktion av stads- och regionbussar.
SL har nu inlett tre stora upphandlingar av busstrafik. I de preliminära upphandlingsdokumenten kräver SL att sammansättningen av bussarnas batteripaket, slutmontering av batterier för framdrift och tillverkning av karosser, chassier samt slutmontering endast får ske i länder som klarar index 1, 2, 3 eller 4 i den internationella fackliga organisationen ITUC:s klassning.
Bland de länder som inte klarar kraven finns Egypten, Turkiet, Kina och Indien, samtliga med en stor bussproduktion.
Om kravet finns kvar i de slutliga upphandlingsdokumenten skulle det innebära att en rad stora busstillverkare stängs ute från att leverera de cirka 380 elbussar som SL:s upphandling gäller.
Tio i botten
Bland annat kinesiska busstillverkare blir då uteslutna. Men även Volvo Bussar. Volvos stads- och regionbussar byggs visserligen på chassier från Sverige, men för karosser och slutmontering svarar Volvos partner MCV i Egypten. Landet är enligt ITUC ett av världens tio sämsta för arbetare.
På samma tio-i-bottenlista hamnar också Turkiet där flera stora busstillverkare har produktion, turkiska liksom europeiska.
Än så länge finns inte det slutliga upphandlingsunderlaget från SL. Det väntas bli klart i dagarna. Men om kraven från SL finns kvar då är hemligt. Elin Lindström, presskommunikatör på SL, hänvisar till absolut sekretess kring upphandlingen. Endast de operatörer som klarar SL:s prekvalificering av anbudsgivare får tillgång till det slutliga underlaget.
SL avböjer också att förklara varför man har valt att använda tillverkningsland för sina krav och inte de enskilda leverantörerna och hur dessa uppfyller kraven på social hållbarhet i sin busstillverkning.
Hanna Björk, hållbarhetschef vid Västtrafik. Foto: Ulo Maasing.
Västtrafik
Landets näst största upphandlare av kollektivtrafik är Västtrafik. Enligt Västtrafiks hållbarhetschef Hanna Björk kan man godta att busstillverkningen sker i länder som enligt ITUC är högriskländer när det gäller mänskliga rättigheter. Men det innebär inte att Västtrafik avstår från att ställa tuffa krav.
– Länder med en ITUC-gradering på 4, 5 och 5+ bedöms som länder med hög risk för brott mot mänskliga rättigheter. Om produktion sker i ett sådant land ska trafikföretagen komma in med revisionsrapporter som visar att så inte är fallet. Det finns också krav på hur revisionen ska genomföras för att säkerställa transparens och objektivitet, framhåller Hanna Björk och fortsätter:
– Produktion kan ske i högriskländer under förutsättning att det i just den aktuella produktionen inte finns risk för brott mot mänskliga rättigheter.
I lokaltidningen Mitti varnade tidigare Nobinas presschef David Erixon för att SL:s krav i det preliminära upphandlingsunderlaget kan få långtgående konsekvenser.
– För det första finns en risk att du inte får tag på tillräckligt många bussar, vilket gör att man missar klimatmålen. För det andra blir det så liten konkurrens att prisbilden blir mångdubbelt högre, kommenterade David Erixon.
– Västtrafik bedömer att med de krav vi ställer finns fordon på marknaden som kan uppfylla våra krav, kommenterar Hanna Björk.
Skånetrafikens hållbarhetschef Ås Hedman. Foto: Skånetrafiken.
Skånetrafiken
Även Skånetrafiken väljer att gå på en linje som liknar Västtrafiks.
– Våra resenärer ska kunna lita på att våra resor med kollektivtrafiken inte bara är miljömässigt utan även socialt hållbara, framhåller Åsa Hedman, hållbarhetsansvarig på Skånetrafiken.
Hon pekar på att elektrifieringen innebär nya utmaningar inom hållbarhetsområdet med komplexa globala leverantörskedjor vid tillverkning av batterier, tåg och elfordon. Tillsammans med SL har Skånetrafiken, Västtrafik och Luleå Lokaltrafik beställt två kartläggningar av produktionskedjorna. Kartläggningarna görs via ETI Sverige, Ethical Trading Initiative.
– Skånetrafiken har, liksom alla offentliga aktörer, ett stort ansvar för att minimera risken för brott mot mänskliga rättigheter vid tillverkning av fordon som används i våra upphandlingar, påpekar Åsa Hedman.
– Om anbudsgivare avser använda fordon som är tillverkade under förhållanden där det finns hög risk för brott mot mänskliga rättigheter kräver vi att anbudsgivaren kommer in med handlingar som bevisar motsatsen. Det kan exempelvis vara rapporter från revisioner som har utförts på plats av oberoende aktörer som har kunskap om de aktuella riskerna.
– Produktion kan alltså ske i högriskländer under förutsättning att det i just den aktuella produktionen inte finns risk för brott mot mänskliga rättigheter.
Åsa Hedman bedömer också att konkurrenssituationen på marknaden inte påverkas negativt av Skånetrafikens krav.
Artiklar(RSS)
Lämna ett svar